Sedan jag publicerade min första insändare i ambulansforum så har jag fått totalt 36 st mail med frustrerade ambulans verksamma personer, ytterligare 4 st mail från oväntat håll har visat uppskattning. Inget mail har inkommit med kritik.
Sammanfattningsvis så riktar sig kritiken mestadels mot arbetsledningen. Intressant är att kritiken är mycket befogad, den visar att arbetsledningen i större utsträckning tillsätter vikariat eller sjukdomsfrånvaro med ambulanssjukvårdare (USK).
En majoritet av breven kommer ifrån ambulanssjukvårdare som har läst vidare till sjuksköterska!
Detta om något borde peka på insikt. Dels har dom jobbar som ambulanssjukvårdare under ett antal år sedan haft kapacitet att läsa till sjuksköterska, ibland t.o.m. vidareutbildning. Om kritik framkommer från ett sådant yrkesgrupp så tar jag mycket allvarligt på detta.
Som jag tidigare har påvisat genom mina insändare så jobbar inte arbetsledningen inom ambulanssjukvården realistiskt. Fortfarande så tillåter arbetsledning att ambulanser utan livsavgörande läkemedel får köra ut på prio 1 och prio 2 larm. Nu måste vi komma ihåg vem det är som tar dessa beslut lokalt, Det är i de flesta fall en sjuksköterska som ofta har titeln avdelningsföreståndare. Just det, en sjuksköterska.
Varför tar en sjuksköterska dessa mycket besynnerliga beslut?
Antagligen av två anledningar.
Dels är sjuksköterskan rädd för andra sjuksköterskor, hon vill inte bli utkonkurrerad.
För det andra så vill en sjuksköterska som är avdelningsföreståndare hålla sig väl med den stora gruppen (den som har den informella makten) som idag består av ambulanssjukvårdare.
Detta visar att tillsättningen av chefsposter inom landstinget är katastrofal. En sådan tillsättning skulle aldrig fungera inom näringslivet.
Hur kan man som chef för en ambulansverksamhet tillåta att mindre medicinskt kompetent personal utan livsavgörande läkemedels behörighet får sätta sig i en ambulans?
Det handlar om tidig och snabb behandling för att ge patienten ett lindrigt sjukdomsförlopp med minimal vårdtid på sjukhuset. Detta är också samhälls ekonomiskt intressant. Snabbare lindring av symtomen leder till snabbare rehabilitering. Att man då som Socialstyrelsen har en så avslappnad attityd till avancerad prehospital ambulanssjukvård är märkligt. Den slutsats man kan dra av detta lite ironiskt är att man har samma anställningsformer som landstinget har till sina chefstjänster.
Veronika