För en vecka sedan kunde vi läsa följande pressmeddelande från Högskolan i väst:
”Sjukvårdspersonal på sjukvårdsupplysningen 1177 är rädda att göra fel – därför hänvisas många patienter att ta ambulans till akuten, trots att de kanske inte skulle behöva det. Det gör att det ibland inte finns ambulans till dem som verkligen behöver det, det säger Eric Carlström, docent i offentlig förvaltning och forskare på Högskolan Väst i Trollhättan.”

På 1177 skickar jag, som sjuksköterska, dagligen patienter till vårdcentral eller jourcentral. Patienter som när jag arbetade på SOS hade blivit en s.k. prio 2/Förtur och där ambulans skickats ut. Detta brukar sluta med att mina tidigare kollegor på ambulansen inte får hänvisa patienten till annat färdsätt och vårdnivå trots att de undersöker patienten på plats.

På 1177 har jag ett beslutsstöd till hjälp för mitt ställningstagande till vilken vårdnivå patienten hör till eller vilka egenvårdsråd jag kan ge. Ett beslutsstöd sammanställt av ledande specialister som uppdateras kontinuerligt. Beslutet tillåts jag sedan ta utifrån min egen erfarenhet och kunskap, inte så sällan med stöd av en kollega. Verksamheten har också kontinuerliga ronder där riktlinjer, patientfall och avvikelser diskuteras.

Vi i telefon kan inte göra annat än att gå på det den inringande säger. Något annat skulle inte vara etiskt försvarbart. Tänk er själva, motsatsen, att som nödställd eller sjuk ringa till 1177 eller 112 och inte bli trodd på.

Ambulanspersonalen kan både se och undersöka patienten, men får i flera organisationer inte ta beslut om att rätt vårdnivå. Ett beslut vi dagligen tar i telefon.

Det är dags att sluta med pajkastningen och ta ansvar för sitt eget kompetensområde och se möjligheterna till ett givande samarbete. Till det krävs chefer, överläkare och politiker som vågar lita på sjuksköterskornas kunskap samt utbildningsinsatser och förändrade arbetssätt på många områden. Det är inget som ambulanspersonalen kan börja med på egen hand utan sin organisation i ryggen.

I dag känns det som att rädslan för dålig publicitet i media är det som styr både ambulansverksamheten och SOS. I slutändan till nackdel för patienten, beredskapen och med frustration hos personalen som följd.
Med ett bättre samarbete mellan 1177, SOS och ambulanssjukvården så skulle vi kunna styra patienten till rätt vårdnivå. Ambulanssjukvården blir ögonen på plats och 1177 sitter på kontakterna in i sjukvården. 1177 sitter på en guldgruva av kontaktmöjligheter från allt till aktuell hemtjänst/hemsjukvård till jourhavande specialistläkare för rådgivning eller tid på en vårdcentral.

Vi måste börja se möjligheterna till att utveckla verksamheterna tillsammans, och inte skylla resursbrist och felaktiga arbetssätt på varandra. Så kommer vi framåt..

Per-Anders Åström Sjuksköterska 1177 Göteborg
Tidigare anställd som Ambulanssjuksköterska och SOS-sjuksköterska