Många ambulansstationer har höjt sina mål när det gäller hur snabbt en ambulans ska nå fram vid akutlarm. Men bara hälften klarar att leva upp till sina mål. Gapet mellan målen och möjligheterna att uppfylla dem måste bort, skriver Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund, som kräver nationella riktlinjer för ambulanssjukvården i Sverige.

I en ambulans på väg till sjukhus kan en hjärtinfarktpatient få tillgång till livräddande vård. Den hjälpen får man inte i en taxi, på en spårvagn eller i baksätet i grannens bil. Trots det är det fortfarande många människor med akut livshotande tillstånd som inte åker ambulans till sjukhus. Det visar bland annat siffror från Svenska Hjärt Kärlregistren Swedehearts årsrapport 2011. Andelen personer med STEMI (infarkt orsakad av en akut tilltäppande blodpropp i ett kranskärl) som anländer till sjukhus med ambulans låg på 79 procent 2011. Det är alltså en av fem som tar sig till sjukhus på egen hand. Frågan är vad valet grundas på. Tron att de inte ska få en ambulans? Tron att ambulansen ska dröja för länge?

Hjärt- och Lungsjukas riksförbund upplever i kontakten med medlemmar och andra hjärtsjuka att tilltron till ambulanssjukvården har minskat. Utvecklingen är oroande och en viktig anledning till att förbundet nu har följt upp förra årets studie om hur ambulanssjukvården i landet fungerar. På uppdrag av Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund har Demoskop intervjuat ambulansstationschefer som totalt representerar 296 stationer i Sverige.

Studien visar att ambulansstationerna i snitt har höjt sina mål för akutlarm (prioritet 1) jämfört med 2011. Sju av tio stationer har ett mål att nå 85-95 procent av befolkningen inom 20 minuter från det att larmet gått, vilket är en något större andel än föregående år. I förhållande till 2011 är det dock färre som klarar sina uppsatta mål. Då var det fyrtio procent av ambulansstationerna som angav att de inte lyckats nå de väntande personerna på önskvärd tid. 2012 var det bara hälften som klarade sina uppsatta mål. Målen för hur stor andel som ska nås inom 20 minuter varierar också stort mellan landets olika stationer – mellan 65 och 95 procent.

Att stationerna höjer sina mål är välkommet och bra. Men den goda viljan hos ambulanspersonalen räcker naturligtvis inte. Ambulansstationscheferna i studien påpekar ofta att det behövs många fler ambulanser. Samtidigt uppger de att dålig organisation av befintliga ambulanser är en orsak till problem. Många ambulanser används till långa sjuktransporter av personer som inte är livshotande sjuka, när de istället borde finnas till hands för de mest akuta livshotande situationerna. Vad gör personalen när larmet om en potentiell hjärtinfarkt går under pågående transport av en patient med lårbensbrott? Människoliv kan hotas på grund av ambulansen inte får stå stand-by för verkligt livshotande utryckningar.

Långa avstånd är en viktig orsak till att stationerna inte lyckats uppnå sina mål, och att stora delar av Sverige är glesbygd är svårt att göra något åt. Var ambulanser stationeras och hur mycket resurser som tillförs är däremot något som kan påverkas.

I Sverige har Socialstyrelsen lagt hela ansvaret för hur hög tillgängligheten till ambulans ska vara på landstingen. De mål som ska gälla för respektive ambulansorganisation formuleras sedan av varje verksamhetschef, utifrån ekonomiska och politiska förutsättningar. Nu kräver Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund en form av nationell lägstanivå för tillgång till ambulans med hjälp av nationella riktlinjer.

En ny rapport från Riksrevisionen stärker oss i den övertygelsen. Rapporten, med titeln Statens insatser inom ambulansverksamheten, RiR 2012:20, visar att det tar längre tid för ambulansen att komma fram idag än för några år sedan och att antalet anmälningar till Socialstyrelsen ökar. Riksrevisionens övergripande slutsats är att tillsynen, styrningen av SOS Alarm och förutsättningarna för en effektiv alarmering har brister. Utredarnas bedömning är att staten kan bidra till en säkrare och mer effektiv ambulansverksamhet genom att Socialstyrelsen stärker tillsynen och genom att regeringen via bolagets styrelse styr SOS Alarm på ett tydligare sätt.

Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund anser att nationella riktlinjer för ambulanssjukvården kan bidra till en mer jämlik vård, att allmänhetens förtroende för ambulanssjukvården ökar och att fler personer får vård i tid. Andra länder har lagstadgade krav eller formulerade tillgänglighetsmål och något liknande behövs i Sverige. Det är inte rimligt att någon ska behöva dö i väntan på ambulans, för att ambulanssjukvården i en region har prioriterats ned. Oavsett var vi bor bör alla medborgare kunna lita på att ambulansen kommer när det handlar om livshotande tillstånd.

INGER ROS
ordförande, Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund