Svenska Läkaresällskapets pressrelease 130520:

När en människa drabbas av plötsligt hjärtstopp gör läkare och annan sjukvårdspersonal i regel sitt yttersta för att få igång hjärtat igen och återställa övriga livsfunktioner. Den systematiska serie åtgärder som brukar vidtas går under namnet hjärt- och lungräddning (HLR).

I vissa situationer kan återupplivning av en patient vara mindre etiskt försvarbart än att låta döendet ha sin gång. För att ge vägledning till sjukvårdens personal om när det kan vara aktuellt att avstå från HLR har Svenska Läkaresällskapet tillsammans med Svensk sjuksköterskeförening och Svenska HLR-rådet utfärdat etiska riktlinjer.

Grundprincipen i det etiska övervägandet är att väga nytta mot risker och att ta hänsyn till patientens egen vilja. I riktlinjerna beskrivs tre skäl som kan motivera ett förhandsbeslut om att avstå från HLR:

1. Personen som drabbas av hjärtstoppet har tidigare uttryckt en önskan om att HLR inte ska sättas in och som finns dokumenterad. Det är inte så sällan som gamla och svårt sjuka människor uttrycker en sådan önskan. Av riktlinjerna framgår att en sådan önskan ska respekteras om patienten är beslutsförmögen. Om personen inte är beslutsförmögen bör man respektera en tidigare eventuellt uttryckt önskan om att avstå från HLR. Samråd bör ske med anhöriga för att ta reda på vad personen skulle ha önskat.

2. Ansvarig läkare kan på medicinska grunder ta ställning till att avstå från HLR. Det gäller framför allt då döden är nära förestående och/eller att utsikterna att återställa cirkulation och andning bedöms som minimala eller obefintliga.

3. Ansvarig läkare bedömer att HLR inte är till gagn för patienten. Detta kan också uttryckas som att inte ”ligger i patientens intresse” eller ”är till nytta för patienten”. Denna bedömning ska utgå från patientens perspektiv och egen värdering av sin livskvalitet. Ett sådant beslut ska baseras på en noggrann, individuell bedömning.

I riktlinjerna framhålls vikten av att samtala med patienter och närstående innan ett hjärtstopp inträffar, om så är möjligt. Sådana samtal bör ske i god tid innan patienten förlorar sin beslutsförmåga. Som regel önskar patienten samtal av detta slag och det är viktigt att så sker i större utsträckning i svensk sjukvård än vad som är fallet idag.
Avsikten med dessa riktlinjer, som alltså är de första i sitt slag i Sverige, är att de ska fungera som norm för beslut om ”ej HLR” i sjukvården över hela landet.

Mer information: Anders Ågård, ansvarig för framtagandet av riktlinjerna, 076 1360364, Ingemar Engström, ordförande i Läkaresällskapets etikdelegation, 070-653 33 35, Agneta Davidsson Ohlson, Svenska Läkaresällskapet, 08-440 88 75.