Skall vi lyfta oss i håret och betrakta produktion och löneutvecklingen under 1900-talet. En grov karikatyr av arbetsmarknadens parter. Arbetsgivarna tycker att arbetarna (arbetskraften) är lata, okunniga och vill bara agna sig åt livets njutningar. Arbetstagarna tycker att företagen utan hänsyn till miljö suger det bästa ur arbetskraften utan ersättning, för att därefter kasta dem på sophögen.
Med ökad mognad växer insikten fram att karikatyren är falsk och förljugen mot bägge parter. För ambulanssjukvården som finansieras av den offentliga sektorn har det ingen betydelse om verksamheten arrangeras av landstinget eller privata företag. Pengarna till verksamheten kommer från den offentliga "påsen". Pengar som skall räcka till mycket. Ett mantra som vi alla känner vid det här laget skola, vård, omsorg, rättväsende m.m. Verksamheter som under det sista årtiondet pressats tillbaka. Tillbaka av ett enkelt faktum inkomsterna har inte täckt utgifterna.
Skribenten antyder att det är bara på löner vi kan spara. Det är alldeles rätt om vi inte vågar förändra verksamheten i övrigt. Industri och tjänstesektor har förändrats under 1900-talet. En förändring som genomförts av företag och personal i samverkan. Vi kan nog konstatera att förändringarna varit på både gott och ont. När saker och ting blivit bättre och billigare på gott. När personal friställts på ont. Men en förändring har skett.
Alla tar vi alla tips tillvara, ja vissa till och med fuskar, för att komma undan skatt. ökade skatter är inget framgångsrecept, vår verksamhet kommer inte att få ökade intäkter. Utvecklingen inom sjukvården måste fortsätta. En utveckling som förutsätter medverkan från verksamhetens kunniga personal för att goda resultat skall uppnås.
Jag vet inte ett dugg från yrkesmässig utgångspunkt om sjukvården. Men som många andra som patient. Patienten kan tänka sig att utvecklingsmålen bör vara, en effektivare sjukvård där fler liv räddas, där fler blir friskare på kortare tid. Genom att den medicinska och medicintekniska utvecklingen forsätter i samklang med vårdmetoderna.
Den i inlägget tillsynes självklara klyschan "det är bara på lönerna vi kan minska" är måhända inte så självklar. Men det kräver å andra sidan lite insikt och eftertanke. En tanke som alltmer kommer upp i huvudet är Varför är det några inom ambulanssjukvården som bara rusar på utan eftertanke.
Brister besinning eller förmåga?