Christer skriver - En viss strukturering är bra men inte en total uppdelning.
Ambulansjobbet kräver att arbetslaget har kunskap och insikt i hela arbetsformen för att kunna utföra ett bra omhändertagande.
Sten Ström skriver - Dina principer för arbetslagets insats - Christer, tillämpades inte på den kvalificerade vårdanläggning där jag vistades slut citat. är det inte snart dags att vi skiljer på ett prehospitalt omhändertagande och ett omhändertagande på en intensivvårds avdelning där det i stort sett finns ett helt sjukhus fyllt med resurser och kompetens. Det är väl klart att du som patient har upplevt ett kvalificerat omhändertagande när du låg i sjukhussängen med den närhet till personal som det innebär. Utgår också ifrån att sjuksköterskan och undersköterskan fanns i samma rum bredvid din säng så att syrran kunde ge uskan anvisningar. Eller fanns dom i var sin ände av korridorren där uskan som tog hand om dig använde sig av Megafon för att få anvisningar av syrran samtidigt som hon tog hand om en annan svårt sjuk (skadad) och som i sin tur använde sig av en megafon för att ge uskan anvisningar, efter hennes beskrivning av ditt tillstånd? Nej jag tror inte att det var så det gick till när du blev kvalificerat omhändertagen. Men är det inte så det kommer att bli på en olycksplats om du och Raul får som ni vill i eran vision? Jag har nu jobbat prehospitalt inom ambulanssjukvården i över tolv år där den station som jag bemannar har över 13000 tusen uppdrag per år fördelat på 5 stycken ambulanser dagtid och två stycken nattetid. Under mina år har jag sett hundratals svårt sjuka, lemlestade och skadade personer i hemmet eller på skadeplats, men inte än ända av dessa har legat i en sjukhussäng i ett upplyst rum med materiell, undersköterskor, sjuksköterskor, läkare runt omkring sig med all den kompetens som finns tillgänglig. Varför då kanske du undrar jo för att utanför sjukhuset så är det fältmässiga förhållanden som råder där LABC ,din egen och din kollegas kompetens, förmåga och kunnande är avgörande för hur den skadade ska klara sig, för vet dom inte det så spelar det ingen roll vad det finns för resurser och kompetens på väg ut eller som väntar på sjukhuset, det är ändå försent. Vilket omhändertagande tror du har störst chans att lyckas vid ett hjärt stillestånd? Din och Rauls variant där den ena hela tiden ger sin kollega anvisningar gör si gör så? Eller som det är i dag när varje ambulans personal vet vad man ska göra beroende på om man skapar fria luftvägar eller ägnar sig åt hjärtkompretioner? Vilket tror du flyter bäst? Eller vid en olycksplats mellan två eller flera bilar där det kanske är mer än 50 meter mellan dom svårt skadade, där det bara finns en ambulans de första viktiga 10 minuterna, ska man då först springa mellan bilarna och under några sekunder försöka lista ut hur svårt skadade personerna är och sedan ge anvisningar till sin kollega som då har att utföra dessa utan att han då kanske riktigt vet varför han gör dessa? Därför att han inte har den kompetens som krävs utan bara kör ambulansen. är det optimalt? Eller ska vi springa till var sin bil, och under tiden som jag har häcken full och tar hand en eller flera svårt skadade personer i den ena bilen, och försöker tänka ut vad som ska göras, samtidigt som min kollega som bara kör ambulansen skriker i en megafon vilka skador som finns i den andra bilen. Ska jag då kunna uppfatta allt som han säger och tänka ut vad han ska göra 50 meter längre bort med lika svårt skadade personer utan att ha sett dessa? Ska jag då ta upp en megafon och skrika tillbaka anvisningar eller ska jag lämna "min" bil med de svårt skadade och löpa till min kollega för att kontrollera att han gör rätt åtgärder? Om det är så vi ska jobba på en olycksplats så kanske du förstår att det behövs fystester vid anställning. Frågan är ju om jag kommer att kunna utföra ett bra jobb efter denna språngmarsch med det stress och adrenalin påslag som jag har samtidigt som jag kanske är helt slut efter att ha sprungit mellan bilarna. är det så här du och Raul vill att svensk ambulanssjukvård ska fungera? Min åsikt är då att om ni får som ni vill så kommer ni att slå sönder svensk ambulanssjukvård och förflytta den tillbaka till stenåldern. På er låter det som om svensk ambulanssjukvård är en organisation i kris, där våra medmänniskor inte får det omhändertagande som dom har rätt att förvänta sig. Så är det ju inte. Lite kuriosa till slut. För någon vecka sedan var jag i min stad på en mycket svår bussolycka som var fylld med skolbarn, där chauffören av någon anledningen tappade kontrollen över bussen, han körde på en kvinna som slungades 20 meter från bussen innan han kolliderade med ett hus och körde igenom väggen. Min ambulans var den ända lediga ambulansen de första tio minuterna. När vi kommer till platsen så står eller ligger det cirka 20 svårt chockade elever med varierade skador som skriker eller gråter hysteriskt, det springer omkring en svårt chockad person och skriker dom är döda dom är döda. Kvinnan som ligger på gatan är svårt skadad och på väg ner i chock, i bussen sitter en mycket svårt skadad chaufför fastklämd som befinner sig i chock. Hur tror ni att det hade slutat om inte båda i ambulansen hade vetat vad som skulle göras på olycksplatsen? Skulle jag lämna en svårt skadad person som var tvungen att ha hjälp med vitala funktioner så som fria luftvägar för att min kollega "bara" kunde köra bilen och saknade kompetens att undersöka och upprätthålla vitala funktioner och vara tvungen att få anvisningar av mig för att hålla kvinnan vid liv? Hur tror du att det hade slutat för dessa två personer, dom hade antagligen dött eller haft bra mycket sämre förutsättningar än vad dom fick nu. Det är detta enligt min åsikt, som ni genom er argumentation för en segregation i ambulansen riskerar att orsaka.
Nu slutade det lyckligt endast tack vare att ambulanspersonalen visste hur dom skulle agera, genom att använda sig av abc, skapa fria luftvägar, stoppa blödning och behandla chock det vill säga man lyckades genom sina åtgärder stabilisera och förbättra patienternas tillstånd, innan andra ambulanser kom till platsen.
Mats Ekberg
|