Personligen anser jag att bristen på Ledarskap är det mest centrala problemet i sjukvården och i stor del av samhället. Rester av år med flummig jämlikhet. Men pendeln är på väg att svänga i riktning mot ett gott, konstruktivt och utvecklande Ledarskap. Men knappast i riktning mot högljutt och skrikande auktoritärt ledarskap?

Alltså håller jag i grunden fullständigt med Dej. Som vanligt.

Men i den akuta blixtsnabba larmsituationen består Ledarskapet främst i att på förhand fördela rollerna och göra upp säkra och tillförlitliga (sjukvårds-)rutiner och utveckla kompetens och självförtroende hos "soldaterna". Gruppchefen inväntar inte order från högre befäl vid plötsligt och oväntat eldöverfall.

Men gruppchefen, som inte vill följa de fastställda rutinerna och det självklara Ledarskapet får finna sig i att bli skjuten tillsammans med sina kamrater. Ett smärtsamt vis att lära sig veta hut. Men också oundvikligt.