Din insändare utvecklade en del av mina tankegångar, men speciellt i ett avseende vill jag bemöta Dig. Jag är helt övertygad om att Du gör svensk ambulanssjukvård en riktig "björntjänst" när Du argumenterar för att ambulanssjukvård skall utvecklas och värderas på andra grunder än övrig hälso- och sjukvård. Många har gjort detta tidigare, men så länge sådana krav på "särbehandling" fortsätter, kommer inte vår ambulanssjukvård att accepteras som "fullvärdig" akutsjukvård. Du försvarar ju en organisation där målet är att klara av flertalet patienter. Med ett sådant resonemang, borde vi vara nöjda om mer än hälften av alla patienter som blir opererade överlever. Då har ju flertalet klarat sig! Sådana värderingar är naturligtvis totalt främmande för professionell sjukvård.

För att vara riktigt krass, anser jag att Dina argument pekar på att vi aldrig borde ha ökat kraven på kompetens i ambulanssjukvården utöver 7-veckorskurs. Denna personalkategori klarade av att omhänderta flertalet patienter i ambulanssjukvården på ett tillfredsställande vis. Men trots detta är nog de flesta i grunden överens om att målet för ambulanssjukvården i stället bör vara att så många som möjligt skall klara sig så bra som möjligt. Med detta avser jag överlevnad, rehabiliteringsförutsättningar, vårdnivå, vårdtid m m eller som Socialstyrelsen uttrycker det, "Skapa optimala förutsättningar för att patienten skall kunna tillgodogöra sig nästa länk i vårdkedjan" (SoS-rapport 1996:10).

Detta innebär bland annat att vi måste analysera vilken kompetens som krävs för att ge bästa möjliga vård till de absolut svårast skadade/sjuka. Dessa patienter måste mötas av personal med kunskaper som gör att de kan helhetsbedöma och förutse patofysiologisk utveckling samt dessutom ha erfarenhet och mental beredskap för att självständigt, snabbt och säkert komma fram till rätt helhetsbeslut, som t ex behandling, taktiskt beslut angående snabbhet/försiktighet, kompletterande bedömningar, transportdestination osv.

Jag känner bara till två personalkategorier, som har denna tillräckliga teoretiska kunskap och praktiska erfarenhet:

1. Den lämpliga och mångårigt yrkeserfarna anestesisjuksköterskan, med kompletterande utbildning i bland annat traumatologi och prehospital akutsjukvård.
2. Den lämpliga och mångårigt yrkeserfarna anestesiläkaren med kompletterande utbildning i bland annat traumatologi och prehospital akutsjukvård.

Detta förhållande är ett av flera skäl till att jag propagerar för en differentierad (olika kompetensnivåer) ambulanssjukvård. En sådan har spjutspetskompetens för att klara de mest avancerade fallen, så att patienten omhändertas av den kompetensnivå hans tillstånd kräver. Men även dessa högt kompetenta och erfarna akutsjukvårdsarbetare kommer att behöva expertråd och "bollplank". Det tillgodoser vi genom utbyggnad av akut telemedicin! Verbal och/eller digital kommunikation med experter inom eller utom landet.

För att spjutspetskompetensen skall nyttjas rätt måste SOS Alarm även differentiera larmen. En grund för detta är det "Index för Akutmedicinsk Larmmottagning", som framtagits under ledning av Ambulansforums chefredaktör.

Vilken av ovan personalkategorier som väljs, kommer säkert under överskådlig tid att variera över landet av ekonomiska, politiska och andra orsaker samt beroende på personaltillgång.

I den differentierade organisationen kan den kompletterande spjutspetskompetensen transporteras på valfritt men ändamålsenligt vis. Ibland är det optimalt att kompetensen finns i ordinarie ambulans, ibland transporteras den i akutbil eller helikopter och ibland, speciellt innanför sjukhusväggar, rör sig denna kompetens till fots eller på sparkcykel.

1. Odifferentierad ambulanssjukvård
   Mats Ekberg svarar 97/10/21 på Kenneth Karlssons inlägg 97/10/13
2. Odifferentierat -medicinskt och ekonomiskt slöseri
   Kenneth Karlsson svarar 97/10/25 på Mats Ekbergs inlägg 97/10/21