|
Diskussionen är intressant.Nu har jag varit inaktiv några år men jobbat tilll o från i Norrbotten.Det som slår mig är att när jag var aktiv i SRAG och transportmedicin på 80:talet,Så hade vi ungefär samma debatt.Vad som är tråkigt är, att inte juridiken+forskningen och socialstyrelsen formulerat ett rikstäckande förslag om behandling utanför sjukhus.Som det nu är varierar det för mycket i behandlinsstrategi beroende på var man bor,vem som är ambulansläkare,föreståndare etc.Sen är det problematiken hur,när och vem som skall BETALA utbilningen ex. till sköterska,för det är nämligen det sistnämnda jag tror mest på.MEN.. det skall helst vara redan erfaren ambulanspersonal som tar plats i skolbänken.Man måste vara trygg i de miljöer man skall arbeta i OCH erfarenheten(den rätta pre-diagnostiska känslan) kommer bara ur fältmässigt arbete.Sedan kam man väl utveckla iden om telekontakt med (ambulanskompetent) läkare för att få ordinationer,o rådgöra!Detta i kombination med s.k tape-meetings i efterhand,där man träffas över en frukost,amb-personal-amb-läkare och ev mottagande specialist för att lära av misstag,lyssna på bandet med samtalen imellan ambulans-sjukhus.Detta är oerhört lärorikt och syftet skall inte vara att kritisera varandra negativt,utan HUR gör vi NäSTA GåNG?? Detta var mycket på en gång.Men debatten måste gå vidare innan konflikten blir för stor om vem,hur,när-läkemedel tillämpas.Risken är annars att byråkraterna bestämmer detta över våra huvuden! hälsn. Börje
|