Tack för Dina tänkvärda kommentarer!
Du berör många viktiga frågor, men jag begränsar mig nedan till att "bemöta" en enda.
Men jag håller med Dig i Din undran om tiden stått stilla - det framgår gång på gång i debatten att många "konflikter" aldrig blivit (blir?) lösta utan ligger och jäser, kanske under mattan, och kommer tillbaka gång på gång.
Du beklagar bristen på forskning, juridiska klarlägganden och gemensam standard. Ja, forskning och utveckling är bristvara i detta sammanhang.
Men juridiken? är det så oklart? Min bestämda uppfattning är i stället att "för många" inte har velat, eller vill, inse vad som står alldelses klart i gällande paragrafer. Eller vad som stod redan i författningar som blivit så gamla att de äe upphävda. Och ersatta med ännu klarare och tydligare text. Om "man" nu vill inse vad det står där.
Och den gemensamma standarden? Om vi ser ambulanssjukvård som en "medicinsk specialitet" är faktiskt innehållet väldigt väl reglerat. Mycket mer tydligt än för de flesta andra medicinska specialiteter. "Standarden" finns bl a i SoS:s "Kompetensbeskrivning för sjuksköterska i ambulans" (som Du kan hitta under rubrik Utbildning, underrubrik Förordningar...). Andra medicinska specialiteter utvecklas oftast utan sådana "standards" från den centrala myndigheten. Men alla specialiteter utvecklas naturligtvis i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet. Och i enlighet med de generella lagar och förordningar som gäller för sjukvård.
Ja, det finns skillnader beroende på "ledningens inställning" - precis som i övrig sjukvård. Men det är även så att svensk prehospital sjukvård spänner över otroligt många "självständiga" kompetensnivåer. Från 7-veckorsutbildning (ja, det finns sådana kvar!!) till specialistutbildade läkare. Detta accepteras fortfarande av sjukvårdshuvudmännen. Inom ambulanssjukvård. Men inte inom någon annan "medicinsk specialitet".
Det bidrar till skillnaderna.
Bästa hälsningar /Kalle