Du belyser att debatten kring ambulanssjukvården liknar den på 80-talet. Vi får i så fall hoppas att man inte tappar sugen utan att vi försöker förstå varför. Var ni före er tid? Har rekryteringen av personal inneburit att vi man stagnerat?

Förhoppningsvis har vi fått en någorlunda jämn och jämlik sjukvård över hela landet. Att olikheter förekommer i glesbygd och storstad är nog ofrånkomligt. Vi gör vårt eget val vart vi skall bo. Glesbygden medför både för och nackdelar. Där fördelarna inte bör föraktas, 08-orna är ju beredda att betala en slant vid sina tillfälliga besök. Men skämt åsido, visst är restider längre och specialsjukhusen färre.

Den jämna och jämlika sjukvården bör nu säkerställas inom landstingen. Jag tänker då i första hand på att samma normer skall gälla inom och utom sjukhusen, med andra ord för ambulanssjukvården och sjukhusen. Det är i detta sammanhang rimligt, att man kräver högre kompetens hos den personal som måste utföra sina insatser självständigt under karga förhållanden, än av de som inne på sjukhus med närhet till resurser skall utföra motsvarande.

Utbildning inom ambulanssjukvården är en viktig fråga. Den kan sammanfattas - utbildning av vilka, till vad och vem skall betala. Jag vill understryka att enligt min mening upprätthåller många av dagens ambulanssjukvårdare en kompetens vi inte kan vara utan. Med andra ord vi behöver ambulanssjukvårdarna också när vi fått sk ambulanssjuksköterskor. De bildar tillsammans värdefulla team med en mix av teori och praktik.

Jag är övertygad om att ledningen och ledarskapet inom sjukvården måste förändras. Man måste säkerställa sjukvårdspersonalens trivsel och vidareutveckling i vidaste bemärkelse. Administration och ekonomi i all ära, utan engagerad personal i vårdarbetet blir det ingen bra sjukvård. De anställda måste komma närmare varandra och få ökad insikt kring hinder och möjligheter. Försvarsmakten konstaterade redan för 20 år sedan att det var något osunt med att kalla personalkategorier för underbefäl och underofficerare. Idag är alla officerare. Sjukvården har inte varit lika framsynt, måhända i många ögon en struntsak ”under-” men inte minst ur psykologisk synpunkt betydelsefull.

De sammanträden du beskriver för utvärdering är ett gott exempel där erfarenheter och synpunkter kan komma hela arbetslaget till del. Ett sätt att bygga arbetslag där många medarbetare ingår med olika kompetenser. Alla har dock ett gemensamt ­ vi är människor och som sådana behöver vi må bra för att göra bra jobb.