Dagen samhälle ställer stora krav på flexibilitet inom olika verksamhetsområden för att man på bästa sätt skall kunna möta morgondagens olika krav. Det finns ingen anledning att antaga att sjukvården som helhet och ambulanssjukvården i synnerhet skulle vara undantagna denna utveckling.
De ansvariga måste väga behov och möjligheter. Vi har en målbild på näthinnan som i mitt fall består av akutbilar och ambulanshelikoptrar med kvalificerad bemanning, akutambulanser med ambulanssjukvårdare och sjuksköterska och övriga behovsanpassade sjuktransporter. Att uppnå denna målbild kommer att kräva tid och pengar. Många kan nog stödja tanken på ett kunskapslyft men man kan tvista om utvecklingsnivå och tiden för genomförandet, denna tvist då grundat på behoven och kostnaderna.
All utveckling är påfrestande inte minst av den anledningen att de framtida behoven är oklara. Att klargöra organisationens behov och ambitionsnivåer samt att klargöra målbilden ser ut att vara en naturlig åtgärd, för att på så sätt ge personalen goda möjligheter att möta framtiden. Olika grupper har säkert sina skäl att framföra olika målbilder allt ifrån sina intressen. Man har också sin fulla rätt att föra fram dem i vår demokratiska utvecklingsprocess.
Brist på ställningstagande eller oklara sådana från de sjukvårdsansvariga underlättar inte utvecklingsprocessen utan det skapar i stället grogrund för ryktesspridning som leder till allmän otrivsel mm.
Jag skall drista mig till att göra en grovkalkyl med underlag från uppgifter på SoS-sajt:
Läge personal ambsjv (avrundade uppgifter). Vi har ca 3400 personer anställa i Sveriges ambulanssjukvård. Av dessa är 270 ssk utan ambulansutbildning, 300 ssk med ambulansutbildning, 700 usk utan ambulanskurs, 1200 usk med ambulanskurs, 870 med enbart 20v sjvkurs och 60 st med enbart en 7v sjvkurs.
Vilka slutsatser kan man dra av detta underlag med hänsyn till målbilden - akutbilar och ambulanshelikoptrar med kvalificerad bemanning, akutambulanser med ambulanssjukvårdare och sjuksköterska och övriga behovsanpassade sjuktransporter. Målbilden innebär ett behov av ca 1500 ssk med ambulansutbildning, 1500 ambulanssjukvårdare (usk med ambulansutbildning) samt 400 en "nödutgång" en blandgrupp som består av personal som saknar formell utbildning och som trots detta skall ha en plats i organisationen för sin betydelse i andra avseenden. Självklar skall vi också ställa krav på "fältmässighet".
- Vi behöver vidmakthålla (vi behov ersätta ) dagens ssk med och usk med ambulansutbildning.
- Vi behöver vidareutbilda eller nyrekrytera ca 1000 ssk med ambulansutbildning.
- Vi behöver vidareutbilda eller nyrekrytera ca 300 usk med ambulansutbildning.
Var och en inser att det föreligger ett omfattande personalutvecklingsprojekt framför oss som kompliceras av att dagens ambulansverksamhet måste rulla. Men svårigheterna kan övervinnas med insikt och planering. Merkostnaden i uppbyggnadsskedet ca 1,5—2 miljarder på 4 år, därefter 200-300 miljoner dyrare per år än idag.
Låt oss avsluta diskussionerna om sjukvårdare är brandmän eller inte. Det är brandmännens sak att föra den skadade till farbar väg oavsett om färden "startar i skogarnas djup eller i ett brinnande hus". Den svenska räddningstjänsten har för övrigt avvecklat huvuddelen av dykverksamheten med gott stöd i räddningstjänstlagen.
En långt viktigare fråga i dessa sammanhang är, om vi vill samt har kraft och energi att genomföra ett välbehövligt kunskaplyft för ambulanssjukvården inom 5 år som SoS anger. Det samlade personalutvecklingsprojektet ligger klart för oss och det kommer att kosta en sista undran finns pengarna? Behoven är tydligt dokumenterade.
StenS