Tisdagen den 29 dec. fanns införd en insändare med rubriken "Det gäller att rädda liv". En sjuksköterskestuderande talar i egen sak och framhåller hur mycket bättre ambulanssjukvården skulle bli om man nyanställde sjuksköterskor. Den som läser insändaren kan få uppfattningen att det idag inte bedrivs någon avancerad sjukvård i ambulansen på grund av att ambulanssjukvårdarna saknar kompetens. Sannolikt var inte detta syftet med insändaren, men det är så gravt allvarligt att det måste bemötas.

Det är helt onödigt att ställa ambulanssjukvårdare och sjuksköterskor mot varandra. Det finns och kommer att finnas plats för dessa båda kategorier inom ambulanssjukvården. Det beslut som det refereras till innebär att vi under de närmaste åren kommer att öka antalet sjuksköterskor i ambulanserna. Det är naturligtvis bra, ambulanssjukvården utvecklas som nämns i insändaren snabbt och omfattar allt fler behandlingsmetoder och läkemedel och självklart kommer sjuksköterskor att behövas i ökad grad.

Men man måste ha alldeles klart för sig att det redan idag bedrivs avancerad och högst kvalificerad sjukvård i ambulanserna och denna ges av ambulanssjukvårdare. De flesta med undersköterskekompetens, några med sjuksköterskeutbildning. I Gästrikland har vi dessutom specialutbildade sjuksköterskor, narkossköterskor med en kompetens som vida överstiger den grundutbildade sjuksköterskan, att tillgå dygnet runt, en i östra och en i västra Gästrikland. Dessa kallas till de allra svårast sjuka/skadade patienterna.

"Den vård som ges i ambulanserna är i vissa fall likvärdig med den som ges på sjukhus av sjuksköterskor." Denna mening kan misstolkas som att det i många fall bedrivs undermålig vård i ambulanserna. Meningen vittnar på flera sätt om bristande insikter i verklighetens sjukvård. För att ta ett exempel har ambulanssjukvårdarna i Gästrikland utbildning i och delegering att bedriva avancerad hjärt- lungräddning. Det innefattar att defillibrera (ge elstöt vid hjärtstillestånd) och att ge läkemedel. Det är långt ifrån alla sjuksköterskor inne på sjukhuset som har den utbildningen.

För övrigt reagerar jag på att det står "vård…som ges på sjukhus av sjuksköterskor". Den vård jag är med och bedriver vid akuta sjukdomstillstånd och olycksfall, på akutmottagningen, intensivvårdsavdelningen och på operation, den vården leds och bedrivs av läkare, i samarbete med sjuksköterskor och undersköterskor. Under läkarutbildningen framhålls ofta att man måste vara ödmjuk och inse att andra yrkeskategorier har värdefull kunskap att dela med sig av. Om detta inte förmedlas under sjuksköterskeutbildningen är det beklagligt och bådar inte gott för framtida samarbete.

Vad gäller diskussionen om behörighet så är det självklart så att en sjuksköterska har en bra utbildning för att ge, det vill säga administrera läkemedel. Man ska dock i sammanhanget inte glömma att det är endast läkare som har rätt att ställa diagnos och ordinera läkemedel. Sjuksköterskan måste också ha delegeringar för att få ge läkemedel. Skulle vi ha maximerad kompetens i ambulanserna skulle alltså ambulanserna bemannas med läkare och så görs också på en del håll i världen.

Förfarandet med delegeringar som nämns innebär att jag som medicinskt ansvarig ger ambulanssjukvårdaren rätt att utföra medicinska behandlingar och att ge läkemedel om jag anser att de har reell, det vill säga faktisk kompetens för arbetsuppgifterna. Och det anser jag.

Insändarskribenten tar på flera ställen fasta på sjuksköterskans behörighet att administrera läkemedel. Men nu är det så att ambulanssjukvård innebär så mycket mer än att ge läkemedel. Det handlar om att agera snabbt på olycksplatser, att snabbt vidta rätt åtgärder i rätt ordning, att se vem av flera skadade som måste ha hjälp först. Det handlar om att flytta skadade människor på ett sådant sätt att skadorna inte förvärras, att arbeta i farliga och psykiskt påfrestande miljöer, ibland utan ljus och värme och utan hjälp av högre kompetens, utan hela sjukhusets resurser bakom sig. Det handlar om att sätta en nål på en nerkyld patient liggandes i snögloppet på E4, det handlar om att köra bil säkert och om att hitta, med mera.

Ambulanssjukvårdarna har en speciell utbildning för just detta, en utbildning som med praktiktid tar närmare ett år och bland annat omfattar en termins studier i just ambulanssjukvård. Ingenting av detta för ambulanssjukvård så specifika ingår i sjuksköterskeutbildningen och för övrigt inte heller i läkarutbildningen. I klartext innebär detta att en sjuksköterska som skall arbeta inom ambulanssjukvården behöver ca ett års ytterligare utbildning innan han eller hon kan fungera som ambulanssjukvårdare.

Vi hoppas på sikt att kunna ha en blandning i bilarna av sjuksköterskor med påbyggnadsutbildning inom ambulanssjukvård och med ambulanssjukvårdare med påbyggnadsutbildning i form av sjuksköterskeutbildning (? Avskrivarens notering) och specialutbildade narkossköterskor. Det bästa för ambulanssjukvården och patienterna är en successiv ökning av andelen sjuksköterskor, dels genom nyanställning, dels genom vidareutbildning av flera ambulanssjukvårdare.

Sammanfattningsvis vill jag poängtera att det redan idag bedrivs en avancerad och högst kompetent vård inom ambulanserna. Att göra gällande att inte liv skulle räddas idag till följd att det saknas sjuksköterskor i ambulanserna är för det första gravt felaktigt och för det andra kränkande för oss som arbetar med ambulanssjukvård.

Lena Wahlin
Ambulansöverläkare i Gästrikland.

Det kom ett brev - ??