Hej Gurra!
Finner vissa uttalanden lite förbryllande, och om man inte resonerar emot så får man ju inte veta.
Först betonar du att ambulansjobbet är ett erfarenhetsyrke, dvs att man lär sig det bäst genom erfarenhet då det är så speciellt att det inte enbart går att läsa teorierna om det, vilket låter riktigt. Sedan ifrågasätter du utbildningen av sjuksköterskor, inte deras erfarenhet. För mig blir det lite oklart. Var det utbildningen eller erfarenheten du ville betona? I början när du blev anställd som ambulanssjukvårdare var du knappast erfaren utan blev anställd på grundval av din utbildning. De som nyanställs idag kan inte heller hävda erfarenhet, utan måste hävda utbildning. En god utbildning måste väl vara förutsättningen för att kunna skaffa sig det jobb du har och sen förvära den erfarenhet du har? (Vilket jobb är egentligen inte erfarenhetsyrke? Vissa arbeten är mer teoretiska än andra, men visst blir man duktigare även i de teoretiska arbetena genom erfarenhet. Dessutom står väl knappast sjuksköterskearbetet i motsatsförhållande till ambulansjobbet vad det anbelangar nyttan av erfarenhet. Visst innehåller sjuksköterskeutbildningen mer teori än 20-veckors utbildningen till ambulanssjukvårdare, men den innehåller dessutom fyra eller fem gånger så mycket praktik av olika slag, av den enkla anledningen att utbildningen är längre. Mer teori i en utbildning utesluter nödvändigtvis inte det praktiska).
Jag antar att de 5 poäng akutsjukvårdsutbildning du talar om avser grundutbildade sjuksköterskor. Två saker finns att säga om detta. För det första är det inte intressant i det här sammanhanget vad den grundutbildade sjuksköterskan har för poäng och kurstitlar vad det gäller akutmedicin, eftersom den enbart grundutbildade sjuksköterskan ändå inte skall jobba inom ambulanssjukvården. Den grundutbildning som sjuksköterskor får passar för de flesta områden där de arbetar idag, dock passar den generellt inte för jobb inom olika specialistinriktiningar. Inte heller ambulanssjukvård, så varför klanka på grundutbildningen i detta sammanhang?
För det andra en notering som kanske inte gäller dig och ditt inlägg. Många som uttalar sig om poäng och kurstitlar gör det utan att ha tillräckligt med kunskap om det. Detta leder till missförstånd och ibland ogynnsamma förhållanden för nyutbildade personer. När jag gick min grundutbildning till sjuksköterska som var på 120 poäng, fick jag under mina praktiseringar och allt sedan dess höra att den treåriga utbildningen var sämre än den tvååriga i medicinskt avseende, då vi enligt "de som visste" läste mindre medicin än de som gått två år. Detta var en "sanning" på det lasarett som vi praktiserad på. I själva verket var det så att den treåriga utbildningen innehöll 25-30 poäng medicinsk vetenskap jämfört med den tvåårigas ca 11 poäng. Vi läste således inte mindre, utan mer än dubbelt så mycket. Detta faktum var svårt för "de som visste" att inse. Det som de såg och ville se var att vi hade en ny utbildning, och eftersom den inte var likadan som deras så var den förstås sämre. Allt enligt mottot "att det var bättre förr". Många i vårt sekulariserade samhälle anklagar religösa människor för att vara dogmatiska, men det verkar som om dogmatismen också återfinns i denna utbildningsdebatt. Allt nytt i min utbildning var inte bra, men sannolikt inte allt i den gamla heller.
Om det är någon sjuksköterskeutbildning som skall pentreras i detta sammanhang är det väl diverse specialistutbildningar, tex ambulanssjuksköterska. För närvarande så består den av 40 veckor, vilket tillåter både mer teori och praktik än 20-veckors utbildningen till ambulanssjukvårdare. Således inte mindre, utan mer än dubbelt så mycket. Det är varken något sorgligt eller bedrövligt med den utbildningen som de sjuksköterskorna får! Sen återstår att se om de får möjlighet att skaffa sig någon diger erfarenhet
.Får väl passa på att be Sten S om ursäkt om jag nu enligt hans mening förhävt mig i högskole- och universitetspoäng.
Till sist en undran angående att det inte är lätt att med ett ekonomiskt ansvar för en familj avstå inkomst och bli studielånetagare. Förstås är det ett stort glapp mellan att ha en fast inkomst och att avstå denna inkomst och dessutom låna pengar. För många familjer är det dock helt okej att investera motsvarande pengar för vad en utbildning skulle kosta, i en ny bil! Att köpa en bil är ur ekonomisk synvinkel oftast en sämre investering än att gå en utbildning. är kanske bilen svenskens bäste och bekvämaste vän och i så fall, vågar någon svika denna vän till förmån för utbildning?
MVH
Pontus Rotter Ivarsson