Hej! visst är kvaliteten i våra ambulanser bra, men vi får inte glömma bort att vi inte är läkare, vilka trots allt har en högre medicinsk kompetens, och till sist också behandlar/ordinerar bendling till vår patient. Jag kan dock hålla med om att t.ex. sjuksköterskor inom ambulansen ofta har en högre handlingsberedskap och en helt annan vana att ta självständiga beslut än vad motsvarande kompetens på en akutmottagning har. Själv stannar jag ofta kvar och stöttar upp i akutrummet om akuten har mycket annat att göra och resurser saknas (om jag har möjlighet).
Den situation du beskriver en lördag i juli, vill jag kommentera med följande: Då man åker ut på en trafikolycka får man ofta besked om plats och antal skadade. Om det är ett större antal skadade eller kort körtid kan man förvarna akuten via radio redan när man åker ut. Enligt lokala rutiner förvarnas sedan akuten under intransport, då man meddelar vad som hänt, skador, persondata (för att akuten skall kunna hämta ev. journaler), samt vilken behandling som givits/ges under transporten. Således bör akuten i de flesta fall kunna vara skapligt förberedd, även vid "din olycka".
Beträffande din bröstsmärta, så framgår inte om du åkte ambulans in eller inte. Om så var fallet så skickar åtminstone vi rutinmässigt EKG via radio till sjukhusets hjärtavdelning, så att en läkare har bedömt detta innan vi är framme vid akuten. Om EKG:t visar tecken på hjärtinfarkt, eller om patienten är "dålig" (enligt vår bedömning går vi direkt till hjärtintensiven (=behandlande instans), och patienten slipper väntetider på akuten. Om EKG:t ser normalt ut (bröstsmärtorna beror på annat än infarkt) är bröstsmärtorna i sig inget mer högprioriterat än något annat, varför man får vänta på sin tur.
Visst känns 6 timmar långt, när man sitter och väntar, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge - för du hade ingen infarkt, eller hur!!
mvh. Kalle
|