(A/F) september -97
S å har det d å hänt igen! Ambulanssjukv ården i Malmö är starkt ifr ågasatt. Denna g ången gäller det en ambulansbesättning, som enligt referaten har visat likgiltighet och nonchalans. Dessutom har ambulanssjukv årdarna struntat i att följa gällande instruktioner och rutiner. Ärendet har granskats av Ansvarsnämnden. Självklart finner Ansvarsnämnden agerandet oacceptabelt och beslutar om varning till de tv å ambulanssjukv årdarna.

Däremot ifr ågasätter jag om dessa ambulanssjukv årdare är ensamma skyldiga till det inträffade. Det verkar för mig närmast uteslutet att s å här grova avsteg fr ån förväntat agerande skulle kunna inträffa i en organisation där arbetsledningen och chefen har tillräcklig kompetens för att skicka ut "rätt" signaler och sprida "rätt" kulturmönster. Speciellt om personalen dessutom har "rätt" kompetens.

Under de senaste åren har b åde lokala och nationella massmedia skarpt ifr ågasatt Malmös ambulanssjukv ård och Brandk åren som helhet. Redan 1995 (!) skrev Ambulansforums redaktionsmedlem, pressfotografen Patrick Persson, en anmälan till Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Malmö avseende förmodat lednings- och systemfel i ambulanssjukv ården inom Malmö Brandk år. Som stöd för sin anmälan använde han videofilm p å n ågra uppmärksammade räddningsinsatser i Malmö samt över 15- års erfarenhet av att p å plats följa deras insatser.

Antingen förstod RT inte de fakta som l åg bakom hans anmälan, eller ocks å fanns det andra skäl till att man initialt, efter begränsad faktakomplettering, ans åg ärendet avslutat. Senare, efter nationella massmedias intresse, gjordes en granskning väsentligen enligt ISO 9001. Det är en kvalitetsstandard som framförallt granskar ledningsmässig och formell administrativ kvalitet. Den säger i stort inget om professionell kvalitet och kulturmönster. Inför kvalitetsanalysen ombads anmälaren av Socialstyrelsen att komplettera sin tidigare anmälan.

Ur anmälan och kompletteringen citeras följande:

"Anmälan skall därför ses som ett kraftigt ifr ågasättande av om ledningen gjort tillräckliga ansträngningar för att bygga upp tillräcklig kvalitet i organisationen för att ge patienterna ett s å kvalificerat omhändertagande som de är berättigade till. Detta är fr ågan om kunskaper men mycket ocks å fr ågan om ambitionsniv å, inriktning, attityder, respekt osv.

Gör ledningen tillräckligt mycket för att kontrollera vilken kvalitetsniv å verksamheten befinner sig p å? Hur följs verksamhetens resultat upp?

Med modern ledningsstruktur kan chefen förmedla värderingar, ambitionsinriktning, attityder mm. Om denna chef har sina egna mogna m ål och värderingar med sig fr ån exempelvis m ång årig tjänstgöring som narkossköterska tycker jag mig ha först ått att detta gynnsamt kan p åverka organisationens mognad och utveckling. Det m åste anses troligt att denna positiva utveckling är starkt beroende av att "sjukv årdens" politiska och tjänstemannaledning ocks å engagerar sig i att stötta (m ål-formulering och resursanvisning) en modern och ändam ålsenlig utveckling av ambulanssjukv ården med hänsynstagande till positiva trender och resultat inom och utom landet.

Andra värderingar och andra "kulturmönster" tycks m ånga uppfatta riskerar att verka i motsatt riktning. "Brandk årskulturen" är traditionellt mer inriktad p å snabbhet och tuffhet. Och man har heller ofta inte ett kulturmönster att ifr ågasätta, positivt kritisera, värdera och ompröva."

Men Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet förstod inte, utan efter kvalitetsgranskningen kunde brandchefen naturligtvis förtjust konstatera att organisationen blivit "godkänd" enligt ISO 9001.

RT-enhetens bedömningar av ambulansfr ågor drabbar tyvärr indirekt även alla seriöst arbetande ambulanssjukv årdare eftersom m ånga - framför allt efter senaste ansvarnämndssfallet - upplever just att "nu har det hänt igen".

• Sedan kritiken p å allvar uppmärksammats i massmedia, har Malmö Brandk år tillsatt en ny avdelningschef för Ambulans- och Färdtjänstavdelningen, efter att den tidigare avdelningschefen tydligen ansetts olämplig. Han fick i varje fall avg å.

• Den nye avdelningschefen - med b åde flera veckor mer sjukv årdsutbildning än tidigare chefen och med gedigen facklig bakgrund - har dock inte visat ut åt att han har förbättrad förm åga att sända "rätt" signaler och kulturmönster. Snarare tvärtom.

• Brandchefen som är ytterst ansvarig sitter kvar, men betydligt tystare än tidigare. Vilka signaler sänder en s ådan brandchef numera ut till sina ambulanssjukv årdare? Är de tillräckligt tydliga och hörbara?

• Däremot har man under den fackligt meriterade och "utbildade" avdelningschefen tillsatt en enhetschef, som är vidareutbildad till anestesisjuksköterska. Det kan vara ett mycket lovvärt initiativ. Men tidigare mönster skapar ocks å misstankar att det lika gärna kan vara en önskan att skapa en organisation som främst ger en "övertygande" organisationsmodell. Utan avsikt att ge befattningshavaren styrmedel för att kunna utveckla i rätt riktning. Det faller ett mycket tungt ansvar och en omfattande arbetsbörda p å denne anestesisjuksköterska, om systemet skall kunna förändras och resultaten verifieras. Och det förutsätter att vederbörande verkligen är rekryterad med detta syftet.

• Tillsynsläkaren har naturligtvis ett tungt ansvar för att följa upp och utveckla verksamheten. Till åter nuvarande organisation och uppföljningssystem denne att analysera verksamheten själv? Eller i huvudsak bara att skaffa sig en uppfattning om huvuddelen av uppdragen verkar rimligt hanterade? I Malmö har man dessutom under betydande tid avkortat tillsynsläkarens tjänstgöring. Och p å andra orter har tjänstgöringstiden aldrig varit tillräcklig. Men med begränsad tjänstgöringstid är det ju begränsad risk att tillsynsläkaren f år för stor insyn.

Vem blir lidande? Patienterna och de ambitiösa och seriösa ambulanssjukv årdarna, som indirekt drabbas av kritik. Och möjligen tillsynsläkaren, vars signaler sällan sl år igenom lika starkt som signalerna fr ån arbetsledningen. Och som inte har n ågot ekonomiskt styrmedel. Men som tacksamt förväntas ta ansvaret. Inte bara för den verksamhet som sker med kompetens, omtanke och ambition. Utan även för övrig verksamhet. P å de platser s ådan finns.

Är Malmö Brandk år unik i Sverige eller förekommer misstänkta lednings- och systemfel p å andra orter? Hur m ånga fler ambulanssjukv årdare skall behöva bli fällda i Ansvarsnämnden innan vi f år upp ögonen för dessa fel? Om nu ärendena kommer till nämndens kännedom. Hur länge skall vi behöva vänta innan det blir en förändring?

Karl-Axel Wallman-C:son
chefredaktör