Förstår inte varför du är så upprörd. Du och dina kolleger visste förutsättningen när ni började på sjuksköterske utbildningen en gång i tiden eller hur. Ni visste att ni skulle bli tvungna att ta studielån och ni visste att ni skulle börja inom ett låglöne yrke. Dom förutsättningarna hade ni att ta ställning till innan ni på började er utbildning en gång i tiden, ni gjorde ett medvetet val. Dagens ambulanssjukvårdare och nu tänker jag på de ambulanssjukvårdare som fått diverse vidare utbildningar för att kunna använda sig av de dispenser och delegeringar som socialstyrelsen än så länge medger, hade andra förutsättningar när de en gång fick en anställning som ambulanssjukvårdare. Deras kunskaper var anpassade till verksamheten och i takt med att verksamheten förändrades och kraven höjdes så fick ambulanssjukvårdarna riktade utbildningar så att dessa skulle kunna bibehålla sin kompetens och även höja den. Nu har vi kommit till ett läge där socialstyrelsen anser att det är dags att formalisera det hela genom att kräva att personal som ska handha bland annat läkemedel har en formel kompetens dvs är legitimerad. I praktiken kommer det att innebära att dessa ambulanssjukvårdare som i kanske 10 års tid har använt sig av avancerad medicinsk utrustning och administrerat ett urval läkemedel och skött detta på ett mycket kompetent sätt i alla fall om man ser till anmälda felbehandlingar som nästan helt lyser med sin frånvaro. Dessa kommer från den ena dagen till den andra att klassas som oförmögna att utföra de behandlingar som dom gjort i 10 år. Att då komma och gnälla om att det är orättvist att dessa duktiga yrkesmän (kvinnor) ska få en möjlighet att vara kvar inom sitt yrke genom att de får en utbildning av arbetsgivaren så att de kan fortsätta med det dom har gjort dagligen i 10 års tid saknar ju helt sans. är det rättvist att säga upp 84% av Sveriges ambulans personal för att några känner sig orättvist behandlade?
Det finns företag både inom den offentliga sektorn och den privata som inser det ekonomiska i att behålla den kompetens som personalen har och även är beredda att bekosta deras vidareutbildningar den dagen verksamheten kräver det.
För övrigt så är det inte så värst samhällsekonomiskt att avskeda kompetent personal och anställa ny personal som först måste specialutbildas för att klara det nya jobbet. Var ska man rekrytera dessa ifrån när det redan idag råder en brist på sjuksköterskor?? Vad ska de avskedade ambulanssjukvårdarna pyssla med har du tänkt dig?? Tror du att det blir billigare för samhället när dessa går på olika bidrag och omskolningar? Idag finns det utbildnings bidrag som arbetsgivaren kan söka från EU under förutsättning att man anställer arbetslösa personer under utbildningstiden och på så viss får en stor mängd personer jobb och kan försörja sig själva och betala skatt till staten.
Vad menar du med och nu citerar jag dig: En annan sak är att jag tycker att detta skapar en felaktig rekrytering till ambulanssjukvården eftersom befintliga sjuksköterskor så att säga går minste om chansen att kunna få dessa tjänster. Menar du att den personal som redan finns ska bli av med sitt jobb?? För att du och dina kompisar känner sig orättvist behandlade? är det inte tredje man vi ska tänka på i första hand?? Eller är det ditt eget ego som styr? Det mest optimala måste väl ändå vara att en ambulanssjukvårdare med mångårig erfarenhet inom akutsjukvård under extrema förhållanden som fått utbilda sig till sjuksköterska kommer tillbaka och jobbar som ambulanssjuksköterska än att det kommer en sjuksköterska som aldrig har satt sin fot inom den prehospitala vården och tar dennes plats. Om det skulle gälla mina anhöriga som ska omhändertas på en olycksplats så är mitt val lätt i alla fall, där skulle du komma långt ner på den lista på personal som jag vill ska ta hand om mina anhöriga.
Personligen tycker jag att det räcker med dom brandmän som finns på räddningstjänsterna och deltidsstationerna runt om i Sverige, ser inger behov av att dom också ska behöva finnas i ambulanserna.
Mats Ekberg