Att få sin utbildning betald är viktig rättvisefråga. Men vid närmare eftertanke visar det nog sig att världen inte är så rättvis som man skulle önska. I alla verksamheter är ledningen beredd att vidtaga extra ordinära åtgärder för "nyckelpersonal" om verksamheten hotas.

Varför bemannas inte ambulanssjukvården i större utsträckning med sjuksköterskor av egen kraft? Det kanske ni som står närmare verksamheten än undertecknad kan förklara. Jag har en egen uppfattning och den svider nog - sjuksköterskan kan få mer stimulerande arbetsuppgifter på annat håll inom sjukvården än sitta och vänta på en ambulansstation. Jag är medveten om att det säkert finns ambulansbesättningar som sliter med kvalificerade uppgifter ­ ta ett steg tillbaka och fundera hur "medel-ambulansbesättningen" har det.

Allt tal om kompetens och personalutveckling ligger i tiden ­ våra olika olympiska guldmedaljörers entusiastiska workshops under temat "ha målet framför ögonen och kämpa" med olika företagsledningar gör mig mycket betänksam. Kändisarnas budskap är självklara.

Det verkar som frågor av typen "Vilken kompetens behöver vi? Och hur skall den tillgodoses?" inte ställs. Tyvärr är mitt intryck, att det förhåller sig på liknande sätt inom ambulanssjukvåden. Vilken nyttoanalys ligger i botten? Och inte minst väsentligt, vilka faktorer skall analyseras i nyttoanalysen?

Avslutningsvis är jag inte säker på att gratis utbildning löser problemen. Det finns massor med gratis utbildning inom den svenska obligatoriska skolan ­ resultatet betänkligt.

En del saker är obehagligt att ta till sig, vi värjer oss. Men gör som på antiken ­ skjut budbäraren!