Bäste Sten..
Med risk för att "kastas ut" från denna sida, som nu verkar enbart
handla om personalpolitik och livets stora frågor och ingenting
konkret om ambulansverksamhet kan jag än en gång bara konstatera att
vi är i stort sett, helt eniga.
Att ifrågasätta sina egna funderingar är nog en vanlig orsak till att
"saker och ting" inte blir gjorda, man "törs inte". Man kan ha en hur
bra ide som helst men eftersom man inte törs yttra något om det, så
händer det, av naturliga skäl, ingenting.
Får man då ett positivt gensvar som stärker självkänslan, ja då känner
man att man är på rätt väg. Likaså om man får negativa signaler och
märker att man "rör ömma punkter", kan man också i många fall vara
säker på att man är på G.
Trovärdigheten nämnde Du, visst, det VIKTIGASTE av allt, i alla
sammanhang, oavsett vad man sysslar med, oavsett om det gäller
förhållandet chef-anställd/företagare-kund.
Naturligtvis menar jag inte att gemensamt fattade beslut skall i
yttrandefrihetens namn kunna diskuteras utåt och "tuggas i oändlighet"
Har man fattat ett gemensamt beslut är det det som gäller. Däremot bör
personalen uppmuntras till att internt ifrågasätta, även fattade
beslut, hur väl förankrade dom än är. Inget fattat beslut är så "bra"
att det inte kan diskuteras eller rivas upp.
Har suttit i otaliga möten där personalen synbart har varit helt eniga,
efteråt, ja då kommer det fram, oenigheten, "vad dumt det var", "jag
tänker då inte ställa upp på detta", osv.
Detta förfarande är väldigt vanligt och jag har ingen förklaring till
hur man skall få bukt detta missförhållande. Personer som Du säger:
"bör lämna förtaget" är i anställningstrygghetens namn kvar och
resultatet blir endast den att verksamheten skadas.
MVH
Roger Larsson
