Denna huvudinstruktion ersätter den tidigare Huvudinstruktion för Ambulanssjukvården i Östergötland, LiÖ 224/92, daterad 1992-14-14.
Den berör alla som arbetar inom Ambulanssjukvården i Östergötland.

För verksamheten gäller naturligtvis även, vad som i övrigt föreskrives i lag och författning.

Målsättningen är, att verksamheten inom Ambulanssjukvården i Östergötland bedrivs med tonvikten lagd på patientsäkerhet, optimalt utnyttjande av givna resurser samt god service till patienter, anhöriga och vårdinrättningar.
Patientsäkerheten prioriteras högst.

Samtliga Landstingets ambulanser är resurser för hela Östergötland.
Dock finns naturliga primära uppdragsområden kring respektive baseringsorter.

Under fullgörande av uppdrag, skall besättningen vårda och behandla patienten på så sätt, som anges i utgivna vårdinstruktioner för Ambulanssjukvården i Östergötland, utifrån gjorda observationer och av patienten angivna symtom.
Vid behov kan kompletterande anvisningar från läkare på akutmottagning begäras via radio/(mobil)telefon.
(Se även nedan under "Tillkommande högre medicinsk kompetens")

Ambulanserna är i första hand till för omhändertagande och transport till/mellan sjukhus av patient med akut kroppslig sjukdom, som bedöms behöva omedelbar läkarundersökning/-behandling (prio 1- och prio 2- uppdrag enl. nedan),

i andra hand för transport av patient med icke akut kroppslig åkomma men med behov av vård eller tillsyn och krav på bårtransport (prio 3- uppdrag),

och i tredje hand för transport av patient med icke akut kroppslig åkomma, utan vård-/tillsynsbehov, men där åkomrnan kräver bårtransport (prio 3-uppdrag).

l. om patienten lider av enbart psykisk sjukdom, och ej behöver bårtransport.

2. vid överflyttning meIlan vårdinrättningar av patient, som inte kräver bårtransport. För ev. övervakning av kroppsligt frisk patient ansvarar i sådana fall avsändande vårdinrättning.

3. vid transport av kroppsligt frisk patient, där polishandräckning krävs.

4. för transport av avlidna. Undantag finns, se separat instruktion.

5. för transport, om patienten inte behöver ambulans, men man anger problem med att transportera hjälpmedel.

Om en ambulans ändå får ett uppdrag, som faller inom 1 "“ 4 ovan, från SOS Alarm, skall uppdraget fullgöras, om det inte går att få tag i chefsöverläkaren med kort varsel. Denna kontakt tas i så fall av SOS Alarm.
(Se vidare nedan under "dirigering".)
Ev. dispyter löses i efterhand och rapporteras v.b. till chefsöverläkaren.

Undantag kan göras i "gränszonen" mellan två sjukhus, om enbart det ena sjukhuset har resurser, som bedöms nödvändiga för patientens handläggning. Sålunda är det t. ex. lämpligt, att en multitraumapatient med skallskador förs direkt till Universitetssjukhuset i Linköping, om detta inte innebär en påtagligt förlängd körtid jämfört med transport till närmaste akutmottagning.
Högre medicinsk kompetens på hämtplats kan "“ på eget ansvar "“ dirigera ambulansen till sjukhus, som vederbörande bestämmer. (Se vidare nedan under "Tillkommande högre medicinsk kompetens".)

Om ambulans på väg till akutmottagning passerar i närheten av en vårdcentral, kan man "“ efter radio- eller telefonkontakt med densamma "“ "mellanlanda" där, om detta
1. kan avsevärt förbättra patientens tillstånd (fr.a. traumapatient, där läkaren ev. kan bidra med behandlingsinsats), eller
2. om läkaren på vårdcentralen kan dödförklara patienten (hjärtstopp etc.).
"Rutinmässig mellanlandning" på vårdcentral vid t. ex. bröstsmärtor, symtom på akut, icke traumatisk hjärnskada (propp/blödning) osv, där patienten har fungerande cirkulation, får inte förekomma. Det fördröjer oftast ett adekvat omhändertagande av patienten, utan att ge några nämnvärda behandlingsvinster (ofta tvärtom tempoförluster, om adekvat behandling endast kan ges på sjukhus), och det stör vårdcentralernas verksamhet i onödan.

Icke akut sjuka parienter "“ prio 3 - förs till den mottagare, som anvisas av SOS Alarm eller avsändande vårdinstitution.

Ett ambulansuppdrag, där patienten lämnas på vårdinrättning, är inte avslutat, förrän en besättningsmedlem muntligen avrapporterat till mottagande personal, i regel sköterska/läkare. Ambulansjournalen ersätter inte muntlig avrapportering.
Vid prio 1 och - 2-uppdrag redogörs för gjorda observationer och ev. vidtagna åtgärder.
Prio 3-uppdrag kan avrapporteras mycket kortfattat, om man inte vidtagit någon vårdåtgärd. ("Vi är här med fru X från Y-kullahemmet.")

Landstingets i Östergötland ambulanser dirigeras av SOS Alarm Östergötland.
Ambulansbesättningen har att vid alla tidpunkter lyda de körorder, som ges av SOS Alarm. Vid tveksamhet går det oftast att nå chefsöverläkaren, även utanför kontorstid. Om inte, reds dispyter ut i efterhand.

SOS Alarm dirigerar också sjukbilar (tidigare benämning bårtaxi) med uppdrag enligt avtal inom Östergötland samt vid behov externa helikopterresurser.
Det är SOS Alarm, som i varje givet ögonblick fördelar uppdragen med hänsyn till tillgängliga resurser, aktuella, kända behov samt kravet på beredskap för akuta utryckningar.
Se vidare "Instruktion för SOS Alarm Östergötland".

Detta innebär, att SOS Alarm

1. håller fortlöpande "minutaktuell" kännedom om tillgängliga ambulans-/sjukbil-/helikopterresurser i Östergötland, alla dagar, dygnet runt,
2. mottar beställningar av såväl akuta som icke akuta uppdrag,
3. tar den första diskussionen med beställarna om, huruvida alternativ resurs kan användas, alt. att patienten måste kvarstanna på vårdinrättningen, till dess att det finns tillräckliga resurser (jourtid => kontorstid).
4. prioriterar uppdragen utifrån patienternas symtom (Se vidare nedan under "Prioritering"), samt
5. fördelar uppdragen på tillgängliga resurser efter gjord prioritering - med hänsyn till aktuell belastning på organisationen "“ och ger körorder.

Körorder från enstaka stationers ledning får förekomma endast i undantagsfall, om

1. samband med SOS Alarm ej kan uppnås, och
2. ingen reservceniral kunnat upprättas.

Detta är extremt ovanligt, då det ingår i SOS Alarms uppgifter, att med automatik upprätta reservcentral.

På (större) skadeplats gäller, att räddningsledare "“ RÄL - på platsen formellt har det övergripande befälet över all verksamhet, inklusive ambulanssjukvårdens.

SOS Alarm svarar för prioritering av uppdragen fram till den tidpunkt, då besättningen kan påbörja sitt omhändertagande. Härefter svarar besättningen själv för ev. omprioritering.
(Se också instruktion för Ledningsambulans.)

Ambulansuppdrag har tre prioriteringsgrader:

Prio 1 - "ambulanslarm" "“ används vid symtom, som kan vara omedelbart livshotande, t. ex. bröstsmärtor, andnöd, oklar medvetanderubbning, kramper, större blödning, större olycksfall, omedelbart förestående förlossning.
Närmaste lediga ambuIans larmas, oavsett stationeringsort.
Utryckningskörning tillämpas regelmässigt under färd till hämtplats.
Körsätt från hämtplats avgöres av besättningen.
(Se vidare under "Ambulansbesättningens ansvarsfördelning" nedan.)

Prio 2 - "förtur" - används, när patientens symtom är akuta men ej livshotande och kräver omhändertagande på hämtplats/under transport - eller kräver bårtransport "“ samt indikerar behov av snar läkarundersökning.
Körsätt avgöres av besättningen, både till och från hämtplats.

Prio 3 "“ "sjuktransport" "“ används, när väntetid inte bedöms påverka patientens tillstånd, t. ex. vid planerade, icke akuta, transporter mellan vårdinrättningar eller till/från hemmet, om patienten inte kan åka taxil
motsv.
Definitionsmässigt används ej utryckningskörning till hämtplats vid prio 3-uppdrag. Däremot kan besättningen vid framkomsten finna, att patienten varit underprioriterad (dålig information från uppringande person, missförstånd på SOS Alarm, försämring har inträtt efter ambulansbeställningen, etc).
Körsätt från hämtplats avgöres av besättningen.

Om patienten inte behöver vård/övervakning under transporten, kan sjukbil anlitas. (Se nedan under respektive rubriker.)

I principen om optimal resursanvändning ligger, att prio3-resp. sjukbilsuppdrag om möjligt organiseras så, att man transporterar patienter både vid fram- och återresa, liksom att ambulans, som rapporterar sig klar vid akutmottagning efter fullgjort uppdrag, kan ges i uppgift att direkt ombesörja ett prio 3-uppdrag från det sjukhus, där man befinner sig.

Efter avlämning på vårdavdelning kontaktar besättningen SOS Alarm, redan när man befinner sig på denna avdelning, för att så tidigt som möjligt motta ev. nytt uppdrag.

Prio 3-uppdrag planeras av SOS Alarm så, att ambulansbesättningarna får tillfälle till matraster.

Transporter av infekterade patienter planeras om möjligt så, att besättningen efteråt hinner rengöra ambulansen på ordinarie arbetstid.

En ambulans vardera i Linköping, Motala och Norrköping kan användas för Prio 3-uppdrag, där ambulansen beräknas vara upptagen i högst 30 minuter, definierat som tiden från ilastning till avlämning. Ambulansen är sedan direkt gripbar för nytt uppdrag och ett nytt Prio 3-uppdrag kan tilldelas en annan ambulans på samma station, redan innan den första återvänt till stationen.

Ambulanspersonal har ett självklart ansvar för att hålla sig underrättad om gällande instruktioner och arbeta enligt dessa.

Om besättningsmedlemmarnas formella kompetens inte är likvärdig "“ t. ex. en sjuksköterska och en undersköterska - skall den med den högsta formella kompetensen ta vårdarrollen på hämtplats, och när man har patient i ambulansen. Undantag kan göras vid rena transporter, där patienten inte är akut sjuk.
Underlåtenhet att iaktta denna rollfördelning innebär, att den, som har den högsta formella medicinska kompetensen, löper mycket hög risk att fällas, om ärendet anmäls till Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd "“ HSAN.
Underlåtenhet innebär självfallet också, att vederbörande agerat mot gällande instruktion och således inte får något stöd av chefsöverläkaren i ett ev. anmälningsärende.

En väl fungerande ambulanssjukvård förutsätter naturligtvis, att besättningen samarbetar och är överens om handläggningen av patienten.
Om meningsskiljaktligheter ändå skulle uppstå, gäller följande:

Vårdaren ansvarar för patienten och avgör

1. vilken vård och behandling patienten skall ges,
2. vem som gör vad på hämtplats,
3. när man är klara med omhändertagandet på platsen, så att man kan lasta och åka,
4. behovet av snabb "“ långsam transport, ev. behov av att stanna för behandlingsåtgärd (defibrillering, t. ex.).
5. Vårdaren ansvarar för, att utrustningen i sjukhytten kontrolleras och åtgärdas enligt givna instruktioner.
6. När ambulansen medför patient, skall vårdaren befinna sig i sjukhytten. Undantag kan göras vid prio 3-uppdrag, där patienten inte har behov av vård eller övervakning, om annan sjukvårdspersonal eller anhörig medföljer i sjukhytten.
7. Att ambulansjournal förs enligt instruktion.

Tillkommande högre medicinsk kompetens kan ta över beslut från vårdaren under 1 "“ 4, men inte 5 "“ 6, ovan.
Däremot får vårdaren inte "motas ut" ur sjukhytten. Sjukvårdspersonal, som inte har vana vid arbete i sjukhytten, kan ha svårigheter att hitta nödvändig utrustning, gaskranar etc. utan vårdarens assistans.

Läkare + vårdare, eller sjuksköterska + vårdare, är alltså optimal bemanning i sjukhytten, när man transporterar en patient. Om både läkare och sköterska behöver åka med i ambulansen, får en av dem sitta framme bredvid föraren under patienttransport.

Undantag gäller säng- /intensivvårdsambulans, där överenskommelse träffas i varje enskilt fall.

Föraren ansvarar ytterst för

l. att fordonet kontrolleras och åtgärdas enligt gällande instruktioner,
2. vägvalet,
3. framförandet av bilen. Utryckningskörning - med blåljus och sirén "“ ger rätt att bryta mot trafikregler, under förutsättning att fordonet framförs med betryggande säkerhet. Behov av snabb transport får alltså bara tillgodoses på så sätt, att trafiksäkerheten inte allvarligt äventyras.
Påkallande av fri väg möjliggör också en mjukare och jämnare körning, vilket gagnar patienten.

Ev. högre medicinsk kompetens i sjukhytten/passagerarsätet kan inte frånta föraren ansvaret på någon av dessa punkter!
Det är en självklarhet, att utryckningskörning inte tillämpas med patient i ambulansen, om vårdaren/högre medicinsk kompetens anser, att det inte behövs.

Högre medicinsk kompetens kan komma till hjälp, antingen som utryckande sjukvårdsgrupp från sjukhus/vårdcentral, eller som slumpvis förbipasserande läkare/sjuksköterska.

I fallet med utryckande sjukvårdsgrupp är det medicinska ansvarstagandet enkelt. Läkare/sjuksköterska tar över sjukvårdsansvaret, när de är på plats.

Om det rör sig om en för besättningen okänd, slumpvis förbipasserande läkare eller sjuksköterska, kan "hårda regler" inte ställas upp. Besättningen bör begära legitimation av vederbörande, helst i form av något, som kan styrka inte bara identitet utan också yrkestillhörighet. Om sådant papper saknas, måste besättningen använda sitt eget omdöme och avgöra, om vederbörande ter sig kompetent att agera på hämtplats.

Oberoende av, om det rör sig om utryckande sjukvårdsgrupp eller förbipasserande personer, skall journal föras över vidtagna åtgärder. Okänd läkarelsjuksköterska skall signera med fullständigt, läsbart namn, titel och helst adress/telefonnummer.
Om avancerade åtgärder vidtagits (läkemedelsadministration, för vilken ambulanspersonalen inte har delegering, intubation efter läkemedelstillförsel etc) bör den, som ordinerat/utfört dessa medfölja i ambulansen in till sjukhuset. Undantag kan naturligtvis göras, om vederbörande behövs bättre på hämtplats, t. ex. vid en olycka med många skadade.

Observera, att person med högre medicinsk kompetens inte kan "mota ut" vårdaren från sjukhytten. Se vidare under "Besättningens ansvarsfördelning" ovan.

Särskild ambulansjournal förs på alla uppdrag, som av SOS Alarm givits prio 1-bedömning, samt vid alla andra uppdrag, där vårdaren vidtagit behandlingsåtgärd(er) eller gjort en medicinsk bedömning, allt enligt utgiven instruktion.

Även ett av besättningen nedprioriterat uppdrag skall journalföras, och nedprioriteringen skall motiveras.

Detsamma gäller, om patienten vägrar att följa med, eller om besättning en i samförstånd med patienten inte genomför transport.

Besättningens uppgift vid prio 1- och 2-uppdrag är att föra patienten till närmaste akutmottagning.
Enligt Hälso- och Sjukvårdslagen får dock patienten inte påtvingas vård (med undantag för omhändertagande enligt lagen om sluten psykiatrisk vård, LSPV).

Detta ger följande riktlinjer:

l. Ambulanspersonal får aldrig någonsin föreslå, att patienten inte följer med. Här finns prejudikat i Hälso- och Sjukvårdens Ansvarsnämnd, HSAN.

2. Om patienten inte vill åka med, skall besättningen försöka övertala vederbörande att åka med i alla fall.

3. Om patienten trots detta vägrar och har sällskap av person(er), som besättningen bedömer som omdömesgilla, får patienten lämnas kvar. I sådana fall skall besättningen efterfråga den läkare eller vårdinrättning, som i vanliga fall sköter patientens sjukdom.
Läkarens/inrättningens namn skall anges i ambulansjournalen, så att resp. ambulansläkare kan sända kopia på ambulansjournalen för kännedom. Detta är särskilt viktigt, om patienten behandlats för hypoglykemi eller epilepsi.

4. Om patienten vägrar och är ensam men inte bedöms vara psykiskt sjuk, kan läkare på akutmottagning kontaktas för information och råd. I detta fall kan man knappast tvinga patienten att följa med, om vederbörande fortfarande vägrar. Bäst är att låta patienten själv tala med jourhavande läkare och identifiera sig. Besättningen ber sedan läkaren att notera detta samtal i patientens journal. Denna notering innebär ett visst skydd, om dispyt skulle uppstå i efterhand.
5. Om patienten vägrar, och besättningen betvivlar hans/hennes psykiska hälsa, kontaktas vederbörande distriktsläkare, via SOS Alarm, för ställningstagande till vårdintyg enligt Lagen om Sluten Psykiatrisk Vård "“ LSPV.

6. Om patienten bedöms vara farlig för eget eller annans liv eller hälsa, agerar besättningen "utifrån den uppkomna situationen­ för att försöka hindra, att någon "“ patient eller annan - kommer till skada.
Kontakt med läkare, socialtjänst, polis, egen bevakning, ev. tvångsåtgärder kan här komma ifråga. "Nöd går före lag."

När SOS-centralen får kännedom om, att en (misstänkt) infekterad patient skall transporteras, meddelas besättningen, att så är fallet.
Om det inte framgått vid ambulansbeställningen, att patienten är (misstänkt) infekterad, men besättningen har goda skäl att anta, att så är fallet, kontaktas avsändande avdelnings/motsv. ledning "“ sjuksköterska eller läkare "“ för att skapa klarhet. Denna ledning är skyldig att ge besättningen adekvat information om ev. smittrisk.
Om så ej sker, har besättningen rätt att vägra att utföra uppdraget, eller erbjuda sig att stå för själva körningen, medan avsändande inrättning får stå för all patienthantering under uppdraget, inkl. bårbärning.

Besättningen vidtar smittskyddsåtgärder enligt instruktion "“ ev. kompletterade med åtgärder enl. avsändarens rekommendation "“ samt rengöring efter fullgjort uppdrag, likaså enl. instruktion.

Föreligger oklarhet om, huruvida patienten lever eller ej, skall åtgärder vidtas enligt instruktion.
Om det är uppenbart, att patienten är avliden, får besättningen avstå från vårdåtgärder. Ambulansjournal förs alltid.

Ambulans används endast i undantagsfall för transport av avlidna.
Exempel på sådana undantag är plötslig spädbarnsdöd, samt när den döda ligger på allmän plats. Riktlinjerna är, att den avlidnas integritet inte skall kränkas, samtidigt som allmänheten inte skall besväras i onödan.
Se även särskild instruktion rörande avlidna i hemmet.

SOS Alarm dirigerar v.b. ut (säng-)ambulans för anslutningstransport i samband med ambulansflyg.

När Ambulans från Östergötland avslutat ett uppdrag i ett annat landstings område, skall besättningen kontakta SOS Alarm Skaraborg, ev. via närmaste SOS-central, för att efterhöra, om det finns någon patient, som kan tas med på hemresan.

Vid ambulanslarm pga olycksfall utanför bostad underrättar SOS Alarm Polisen.

Dessutom underrättas Polisen, om brott misstänks föreligga. Beroende på omständigheterna görs detta antingen av SOS Alarm, ambulansbesättningen eller ev. tillkommande högre medicinsk kompetens.

Om vårdpersonal - t. ex. läkare, sjuksköterska "“ medföljer patient i ambulansen gäller, att dessa kan räkna med återresa i ambulansen, endast om den ändå skall tillbaka till den ort, där resan startade, och om ambulansen inte tas i anspråk för ett akut uppdrag åt annat håll. I övriga fall får nämnda personal ordna återresan på annat sätt, t. ex. med taxi, och på sin resp. kliniks bekostnad.

Samma princip gäller för ev. medföljande polis(er).

Ambulansen är tillgänglig för nytt uppdrag, när den lämnat av patienten, och kan ges ett akutuppdrag under återresan via s.k. "öppet anrop".
Då får medföljande vård-/polispersonal själv välja, om man vill stiga ur direkt och ordna resten av resan på annat sätt, eller om man vill åka med under resten av uppdraget och hjälpa till.
Självfallet kan ambulansen och SOS Alarm via radio/mobiltelefon hjälpa till med att ordna taxi för ev. "akut avstigande medresenärer" v.b.

Anhöriga, som rest med patienten in till vårdinrättning, erbjuds aldrig återresa med ambulans.

På varje station skall finnas minst en person utsedd att leda den dagliga ambulansverksamheten och vara en kontaktlänk mellan ambulanskansliet och stationens personal.

I ledningsuppgifterna ingår bl.a. personalplanering, ansvar för daglig fortbildning ("veckans övning") samt tillsyn av, att gällande instruktioner följs, vad gäller t. ex. materiel och fordonsskötsel.

Fordon och materiel kontrolleras "“ och åtgärdas v.b. - enligt särskilt utgivna tekniska instruktioner. Stationsledningen ansvarar för, att dessa instruktioner efterlevs.

Särskilda hygien- och smittskyddsinstruktioner finns för Ambulanssjukvården i Östergötland. Stationsledningen ansvarar för, att dessa instruktioner följs.

Vid "akut ambulansbrist" kontaktar SOS Alarm stationsledningen för att försöka lösa problemet.

Bemanning av reservfordon, övertidstjänstgöring, ökat utnyttjande av sjukbil och begäran om hjälp fiån grannlandsting är exempel på tänkbara åtgärder.
Beslut om åtgärder, som berör enskild stations personalhantering (övertidsarbete etc), fattas på resp. station.

Det åligger varje ambulansstation att upparbeta informationskanaler till resp. kommuns gatukontor och Vägverket på så sätt, att man fortlöpande hålls informerad om ev. trafikhinder etc, som kan ge problem vid utryckning.

Om ambulans ej kan ta sig ända fram till patienten, dvs om farbar väg saknas, skall SOS Alarm larma räddningstjänsten (eller sjöräddningen) för att föra patienten till närmaste ambulans eller direkt till närmaste sjukhus, beroende på vilket som är bäst i den aktuella situationen.

Hjälpmedel får medföras i sjukhytten, om de kan förankras och stuvas så, att de inte utgör fara för personerna i sjukhytten, och inte heller hindrar vårdaren från att vidta åtgärder, om patienten blir akut sämre under transporten.

Husdjur får ej medtas i ambulans.

Rökförbud gäller i ambulans, såväl i förar- som i sjukhytten.

Falsk utlarmning av samhällets hjälpresurser är straffbart enligt lag och skall anmälas till chefsöverläkaren för kännedom och ev. polisanmälan.

Om någon "“ patient eller vårdgivare "“ kräver ambulans för uppdrag, där det uppenbarligen räcker med vanlig taxi ("Ambulans blir billigare", "Ambulans kommer fortare" osv.), kontaktas chefsöverläkaren.

Observera särskilt, att patient, som inkommit med ambulans, handlagts på akutmottagningen och därefter kan återgå till hemmet, långtifrån alltid behöver ambulans för hemresan.

För ev. övervakning av kroppsligt frisk patient ansvarar avsändande vårdinrättning, v.b. med hjälp av Polisen. Det är alltså inget ambulansuppdrag över huvud taget.

SOS Alarm har alltid en larmchef i beredskap, kontaktbar för handläggning av speciella situationer.

Ambulansbesättningen skall vara SOS Alarm behjälplig med patientuppgifter "“ namn, födelsenummer, adress etc "“ närhelst SOS Alarm så begär.
Detta förenklar allas arbete.
Återkoppling bör ske till SOS Alarm vid samtliga Prio 1-uppdrag, samt när besättningen anser, att SOS-larm prioriterat fel.

Se även särskilda anvisningar om sekretess.

Ambulanserna är utrustade med datoriserat sambandssystem "“ Ambitex - samt mobiltelefon och kommunikationsradio.

Besättningen är skyldig att fortlöpande hålla SOS Alarm underrättad om ambulansens aktuella status, såväl under fullgörande av uppdrag som mellan uppdragen.

Rutinmeddelanden - statusmeddelanden "“ sänds i första hand via Ambitex-systemet, liksom viss sekretessbelagd information, se nedan. Ambitex-systemet är svårt att avlyssna och har således god sekretessgrad.

Mobiltelefonen används v.b. för samband med patient/anhörig på väg ut till hämtplats, vilket har stor psykologisk betydelse, och för samband med mottagande akutmottagning under färden dit. Mobiltelefonen är också reservsystem för sekretessbelagd information.
Mobiltelefoni har betydligt sämre sekretessgrad än Ambitex.

Kommunikationsradion används för medhörning, t. ex. vid utryckning tillsammans med polis-/räddningsstyrka, och är reservsystem för statusmeddelanden och övrig, icke sekretessbelagd information.
Kommunikationsradion är mycket lätt att avlyssna och ger i praktiken ingen sekretess.

Sekretesskravet är detsamma inom ambulanssjukvården som inom sjukvården i övrigt.
Det innebär, att att information, som kan användas för att identifiera patienter, såsom namn, personnummer, adresser, telefonnummer etc, samt information om sjukdomstilIstånd i första hand skaIl meddelas skriftligt, via Ambitex-systemet, i andra hand via (mobil)telefon (som är rel. svår att avlyssna) och i sista hand via kommunikationsradion (som är lätt att avlyssna).

Sekretessbelagd information får aldrig lämnas ut till person eller organisation utanför Ambulanssjukvården i Ostergötland, med undantag av SOS-operatör, tillkommande högre medicinsk kompetens samt behörig personal på det mottagande sjukhuset.

Efter förfrågan från Polisen får information utlämnas, som inte rör patientens hälsotillstånd. Det är t. ex. Polisens uppgift att identifiera okända. Vid tveksamhet kan chefsöverläkaren eller de lokala ambulansläkarna kontaktas, även utanför ordinarie kontorstid, enl. bilaga.

Sjukbil kan anlitas för Prio 3-uppdrag, där patienten inte bedöms ha något behov av vård eller tillsyn, men ändå behöver transporteras liggande (vårdare saknas). Sjukbil drar kostnader, enbart när resursen utnyttjas, dvs vid belastningstoppar i organisationen.

På ort med flerbilsstation anlitas sjukbil, om tillgången på ambulanser enbart räcker till för akuta uppdrag.

På ort med enbilsstation anlitas sjukbil i första hand för alla icke akuta uppdrag utan vård-/tillsynsbehov, så att ambulansen hålls redo för akuta uppdrag.

Om SOS Alarm bedömer, att väntetiden på ett prio 3-uppdrag kommer att överstiga en timma, beställs sjukbil.

Av och till förekommer, att en inrättning "“ eller någon från enskild bostad - ber om hjälp med att lyfta upp en patient, som fallit ur sängen etc.
Detta är naturligtvis inte ambulansuppdrag egentligen, och det är inrättningens sak att lösa problemet.
I den akuta situationen ställer Ambulanssjukvården i Östergötland dock upp, om man har möjlighet, med hänsyn till belastningen på organisationen. Denna bedömning görs av SOS Alarm, som dirigerar ambulanser även för dessa uppdrag.

Inrättningen ifråga faktureras i efterhand från landstingets kansli.

Vid tveksamhet om, hur man skall förfara, kan resp. ambulansstationer/-besättningar konsultera personer inom Ambulanssjukvården i Östergötland enligt bifogad lista.

Enskilda patientfall kan v.b. klaras ut direkt mellan berörd besättning och lokal ambulansläkare/chefsöverläkaren.
Principdiskussioner förs däremot med resp. stationsledning.

Fastställes, Linköping 1996-11-05

Bror Gårdelöf
Chefsöverläkare
Ambulanssjukvården i Östergötland