Skall en dömd mördare eller rånare få vara ssk?
Moderator: Wernvik
-
ssk2
Skall en dömd mördare eller rånare få vara ssk?
Det heter ju så vackert att vi skall kunna sona våra brott. Jag undrar om ni tycker att en dömd mördare eller bankrånare skall kunna få ut sin legitimation. Jag hörde av SoS att de inte gör någon prövning i detta. De ser endast till anmälningar som har med vårdfel att göra. Sedan har jag hört att man på vissa anstalter (bla. Hall och Kumla) på distans kan läsa till ssk. Jag tycker själv att man efter avtjänat straff skall kunna arbeta inom vården. Frågan är om alla som gjort tid inom psykiatrin skall kunna arbeta med vissa vårdinslag. Av vissa studier så är su-patienter och psykotiska sjukdomar helt klart riskfaktorer för nya utbrott.
-
Framtidsmål
.....
Precis som i vanliga anstälningar så måste ju en prövning göras. Verkar man anständig så borde det väl vara okej. Men samtidigt så kan man ju också titta på vad personen tidigare varit dömd för. Inte så smart om en gammal knarkare får tillgång till de preparat som en ssk har tillgång till. Det lär ju inte vara lätt att få jobb om man setat inne tidigare....
-
Lipton
Re: Skall en dömd mördare eller rånare få vara ssk?
Det är ju omöjligt att svara rakt av på. Jag menar det är ju viss skillnad om De Niros rollfigur från Heat söker jobb eller om det är Klimax farsa från den gamla serien Tre Kronor... 
Att man dessutom kan läsa sjuksköterskeutbildningen på distans på vissa anstalter är ju jättebra, och rent ut sagt för jävligt! Visst skall man få tillgång till fortbildning när man sitter i fängelse, man har ju massor med tid och svårt som det är att få jobb när man kommer ut. Men jag tycker verkligen inte att det skall "fjäskas". Det jag menar är att jag som "laglydig" medborgare har ju inte någon möjlighet att läsa utbildningen på distans. Varför skall då en "icke laglydig" medborgare få det?
Att man dessutom kan läsa sjuksköterskeutbildningen på distans på vissa anstalter är ju jättebra, och rent ut sagt för jävligt! Visst skall man få tillgång till fortbildning när man sitter i fängelse, man har ju massor med tid och svårt som det är att få jobb när man kommer ut. Men jag tycker verkligen inte att det skall "fjäskas". Det jag menar är att jag som "laglydig" medborgare har ju inte någon möjlighet att läsa utbildningen på distans. Varför skall då en "icke laglydig" medborgare få det?
knivig fråga
Det är ju en förtroende fråga man kanske inte kan ha någon som rånat en butik kvar efter att man visat dåligt omdömme. Det har ju med empati att göra. Kan man utsätta andra för fara/psykisk lidande privat och sedan ta hand om dom? Kan vara svårt att bli respekterad.
Vi har ju en person som är misstänkt för grovt rån här i sthlm och det kommer bli intresant att se hur det utvecklar sig
Vi har ju en person som är misstänkt för grovt rån här i sthlm och det kommer bli intresant att se hur det utvecklar sig
Dömd eller odömd?
Det är ju fortfarande så att det är helt OK att mördare, rånare mm arbetar i vården så länge de inte är dömda. Nu vet vi ju inte vilka det är, men det sker ju inte heller någon gallring vid utbildningsansökan heller. Att vara dömd och ha avtjänat straffet skall väl ses som ett avslut på den historien. Hur kan personen annras släppas ut i samhället, istället för att föras över till sluten psykiatrisk vård?
Varför är det ingen personlighetstest och lämplighetsbedömning generellt vid ansökan till vårdyrken? Många som söker sig till ffa psykiatrin gör det främst för att täcka egna behov på bekostnad av patientrnas väl och ve.
Det intressanta är först och främst vad är, och står för idag. Inte vad du var eller gjorde långt tidigare i livet!
Varför är det ingen personlighetstest och lämplighetsbedömning generellt vid ansökan till vårdyrken? Många som söker sig till ffa psykiatrin gör det främst för att täcka egna behov på bekostnad av patientrnas väl och ve.
Det intressanta är först och främst vad är, och står för idag. Inte vad du var eller gjorde långt tidigare i livet!
Dömd eller odömd?
Det är ju fortfarande så att det är helt OK att mördare, rånare mm arbetar i vården så länge de inte är dömda. Nu vet vi ju inte vilka det är, men det sker ju inte heller någon gallring vid utbildningsansökan heller. Att vara dömd och ha avtjänat straffet skall väl ses som ett avslut på den historien. Hur kan personen annras släppas ut i samhället, istället för att föras över till sluten psykiatrisk vård?
Varför är det ingen personlighetstest och lämplighetsbedömning generellt vid ansökan till vårdyrken? Många som söker sig till ffa psykiatrin gör det främst för att täcka egna behov på bekostnad av patientrnas väl och ve.
Det intressanta är först och främst vad är, och står för idag. Inte vad du var eller gjorde långt tidigare i livet!
Varför är det ingen personlighetstest och lämplighetsbedömning generellt vid ansökan till vårdyrken? Många som söker sig till ffa psykiatrin gör det främst för att täcka egna behov på bekostnad av patientrnas väl och ve.
Det intressanta är först och främst vad är, och står för idag. Inte vad du var eller gjorde långt tidigare i livet!
Hej SSK2 och ni andra!
Jag har berört detta ämne vid något tillfälle tidigare vad gäller lämplighetsprövningen av personal. Jag tycker det är en självklarhet att en individ efter avtjänat straff skall anses "färdigstraffad". Jag tycker dock att det skall råda en öppen och ärlig dialog mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Vad gäller synen på landets interner så är det enligt mig bra att de får möjlighet att studera.
Frågan är om vi ser kriminalitet som en sjukdom eller som en konsekvens av ett omoraliskt handlande. Kriminalvården är som jag ser det av uppfattningen att den dömde är i "vård" vilket man naturligtvis starkt kan ifrågasätta av flera skäl. De som är satta att upprätthålla ordning mm är dessutom anställda som "vårdare". Jag hör till dem som tycker att det är toppen att unga lagöverträdare skall få tjänstgöra och praktisera på räddningstjänsten och det skulle även vara bra om de kunde vara hos oss inom ambulansen i större utsträckning.
När det gäller individer med sjukdomar i själslivet skall vi nog förhålla oss ödmjuka och betänka att vi alla någon gång balanserar på gränsen till vansinnets portar. Se bara på det antal som drabbas av psykoser årligen eller på den stora volym som försöker ta sina egna liv. Jag kan dock begripa att det kan finnas en oro att få in en "fullblodspsykopat" i organisationen. Jag tror dock att personen skulle kunna fungera perfekt i skarpa lägen och dessutom resolut rädda liv då det visat sig att psykopater reagerar med lugn när "stormen" yr kring oss. Frågan är också om begrepet "psykopat" är relevant? Det finns delade meningar om denna diagnos bland vetenskapen och den skulle nog kunna tillskrivas ett antal av vår världs stora ledare isf.
Anders redogör för en intressant frågeställning som bekräftar tesen att den finns bakomliggande motiv till varför vi söker oss till vårdyrket! Kanske vill jag känna makt över andra! Eller kanske jag bedövar min egen ångenst och hypokondri!!!
//AMBASS IN ACTION OF MINDS
Jag har berört detta ämne vid något tillfälle tidigare vad gäller lämplighetsprövningen av personal. Jag tycker det är en självklarhet att en individ efter avtjänat straff skall anses "färdigstraffad". Jag tycker dock att det skall råda en öppen och ärlig dialog mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Vad gäller synen på landets interner så är det enligt mig bra att de får möjlighet att studera.
Frågan är om vi ser kriminalitet som en sjukdom eller som en konsekvens av ett omoraliskt handlande. Kriminalvården är som jag ser det av uppfattningen att den dömde är i "vård" vilket man naturligtvis starkt kan ifrågasätta av flera skäl. De som är satta att upprätthålla ordning mm är dessutom anställda som "vårdare". Jag hör till dem som tycker att det är toppen att unga lagöverträdare skall få tjänstgöra och praktisera på räddningstjänsten och det skulle även vara bra om de kunde vara hos oss inom ambulansen i större utsträckning.
När det gäller individer med sjukdomar i själslivet skall vi nog förhålla oss ödmjuka och betänka att vi alla någon gång balanserar på gränsen till vansinnets portar. Se bara på det antal som drabbas av psykoser årligen eller på den stora volym som försöker ta sina egna liv. Jag kan dock begripa att det kan finnas en oro att få in en "fullblodspsykopat" i organisationen. Jag tror dock att personen skulle kunna fungera perfekt i skarpa lägen och dessutom resolut rädda liv då det visat sig att psykopater reagerar med lugn när "stormen" yr kring oss. Frågan är också om begrepet "psykopat" är relevant? Det finns delade meningar om denna diagnos bland vetenskapen och den skulle nog kunna tillskrivas ett antal av vår världs stora ledare isf.
Anders redogör för en intressant frågeställning som bekräftar tesen att den finns bakomliggande motiv till varför vi söker oss till vårdyrket! Kanske vill jag känna makt över andra! Eller kanske jag bedövar min egen ångenst och hypokondri!!!
//AMBASS IN ACTION OF MINDS
Blood Will Tell
Intressant diskussion om lämplighetsparametrar för arbete inom olika yrken. Att ha haft kriminella aktiviteter BAKOM sig bör inte diskvalificera någon. Det kan finnas många olika faktorer som påverkat personen som inte är bekanta för oss.
Att ha utfört rån i ungdomen eller liknande är något som inte ska medföra livstids straff. Att konsekvent köra för fort med egen bil eller MC är destruktivt, likaså då det sker med ambulans od utan att ha skäl för det. Att röka är ett annat destruktivt beteende för liv och hälsa som pågår i nuet. Att cykla utan hjälm ett annat dödsföraktande beteende. Att mygla igenom lite saltade avdrag i deklarationen under flera år och tjäna (stjäla) mer pengar än rånaren. Att jobba lite svart kan kännas som klippet för de flesta. Den undanhållna skatten för samhället skulle kunnat kapa många operationsköer.
Vilka destruktiva beteenden i nuet är mer acceptabla än händelser i historien? Detta blir i viss mån en mycket tillspetsad provokation, men bör ändå stämma till viss eftertanke.
En tänkare sa en gång att tjuvar och banditer klarar sig alltid undan, men så fort en hederlig människa tar något åker man dit direkt.
Vilka brott eller asociala betenden är meriterande, och vilka är diskvalificerande för arbete inom vårdsektorn?
Att ha utfört rån i ungdomen eller liknande är något som inte ska medföra livstids straff. Att konsekvent köra för fort med egen bil eller MC är destruktivt, likaså då det sker med ambulans od utan att ha skäl för det. Att röka är ett annat destruktivt beteende för liv och hälsa som pågår i nuet. Att cykla utan hjälm ett annat dödsföraktande beteende. Att mygla igenom lite saltade avdrag i deklarationen under flera år och tjäna (stjäla) mer pengar än rånaren. Att jobba lite svart kan kännas som klippet för de flesta. Den undanhållna skatten för samhället skulle kunnat kapa många operationsköer.
Vilka destruktiva beteenden i nuet är mer acceptabla än händelser i historien? Detta blir i viss mån en mycket tillspetsad provokation, men bör ändå stämma till viss eftertanke.
En tänkare sa en gång att tjuvar och banditer klarar sig alltid undan, men så fort en hederlig människa tar något åker man dit direkt.
Vilka brott eller asociala betenden är meriterande, och vilka är diskvalificerande för arbete inom vårdsektorn?
Bra! Du träffar i prick! Det som kan vara brott idag kan vara hdersvärt imrg. Dina rader skapar eftertanke och jag hoppas att "FLISA" med fler lyfter upp dessa frågor. Jag tror och är rädd för att vårt samhälle håller på att bli för dömande. Vet inte om det finns någon ambulans som testar vår rättsuppfattning eller våra mindre goda gärningar? LFV (Luftfartsverket) torde kanske göra någon kontroll. Vet dock inte om dess ambulans medtager denna granskning och vad man bedömer.lukas1 skrev:Intressant diskussion om lämplighetsparametrar för arbete inom olika yrken. Att ha haft kriminella aktiviteter BAKOM sig bör inte diskvalificera någon. Det kan finnas många olika faktorer som påverkat personen som inte är bekanta för oss.
Att ha utfört rån i ungdomen eller liknande är något som inte ska medföra livstids straff. Att konsekvent köra för fort med egen bil eller MC är destruktivt, likaså då det sker med ambulans od utan att ha skäl för det. Att röka är ett annat destruktivt beteende för liv och hälsa som pågår i nuet. Att cykla utan hjälm ett annat dödsföraktande beteende. Att mygla igenom lite saltade avdrag i deklarationen under flera år och tjäna (stjäla) mer pengar än rånaren. Att jobba lite svart kan kännas som klippet för de flesta. Den undanhållna skatten för samhället skulle kunnat kapa många operationsköer.
Vilka destruktiva beteenden i nuet är mer acceptabla än händelser i historien? Detta blir i viss mån en mycket tillspetsad provokation, men bör ändå stämma till viss eftertanke.
En tänkare sa en gång att tjuvar och banditer klarar sig alltid undan, men så fort en hederlig människa tar något åker man dit direkt.
Vilka brott eller asociala betenden är meriterande, och vilka är diskvalificerande för arbete inom vårdsektorn?
Men som en klok kollega sa: - filosofin har nog ingen solid grund att bygga från i avseendet för den verksamhet, vilken vi befinner oss i. Men sluta tänka gör jag sannerligen aldrig!
Blood Will Tell
-
Anonymous
Jag tycker det ligger på brottets grad och hur det har skett. Brottet kan vara i försvar eller andra omständigheter. Om fallet är så att det klart framgår som Hörbyfallen så ska man aldrig få en ssk-roll. Inte * kan man dela ut legetimationer till vem som helst (jo, det kan man) men det är absurt...
-
Lipton
Brott i försvar?!!
Lustigt uttryck "brott i försvar", kan ju vara nödvärn som ju ofta hamnar i en flytande zon inom rättsapparaten. För inte så många år sedan var ju så gott som allt våld i självförsvar kriminellt. Nu mer är ju oftast bedömningen mer realistisk hos rättsväsendet. Det finns ju en klassisk historia från 70-talet:
#
De två nyexaminerade socionomerna tar en promenad i vårsolen varvid de finner en svårt misshandlad person liggande på trottoaren. Den ena socionomen utbrister upprört "Titta så människan ser ut! Den som gjort det här måste vi hjälpa omedelbart!". Därefter går de raskt vidare. #
Elakt javisst, men tyvärr inte helt grundlöst på den tiden.
Blev själv usatt för två mordbränder på början av 90-talet som nästan kostade mig livet. Klarade mig genom att hoppa från balkongen vid första tillfället, och genom tidig upptäckt andra gången. Via telefonkontakt med gärningsmannen berättade jag vad jag tyckte om hans tilltag i väl valda ord. Jag fick böta 800 kr för ofredande, medan han slapp straff för sina förseelser. Då varje brand kostade mig tre basbelopp (då 36900 kr) i självrisk var det nog en god affär, då bränderna upphörde.
Polisen då, undrar någon? Första branden saknades det vilja att utreda, andra branden gick till åtal. Lades ned under pågående förhandling då huvudvittnet (hans sambo (och tillika min tidigare fru) vägrade vittna på grundval av att vara närstående till den åtalade.
Kan väl betecknas som brott i försvar?
#
De två nyexaminerade socionomerna tar en promenad i vårsolen varvid de finner en svårt misshandlad person liggande på trottoaren. Den ena socionomen utbrister upprört "Titta så människan ser ut! Den som gjort det här måste vi hjälpa omedelbart!". Därefter går de raskt vidare. #
Elakt javisst, men tyvärr inte helt grundlöst på den tiden.
Blev själv usatt för två mordbränder på början av 90-talet som nästan kostade mig livet. Klarade mig genom att hoppa från balkongen vid första tillfället, och genom tidig upptäckt andra gången. Via telefonkontakt med gärningsmannen berättade jag vad jag tyckte om hans tilltag i väl valda ord. Jag fick böta 800 kr för ofredande, medan han slapp straff för sina förseelser. Då varje brand kostade mig tre basbelopp (då 36900 kr) i självrisk var det nog en god affär, då bränderna upphörde.
Polisen då, undrar någon? Första branden saknades det vilja att utreda, andra branden gick till åtal. Lades ned under pågående förhandling då huvudvittnet (hans sambo (och tillika min tidigare fru) vägrade vittna på grundval av att vara närstående till den åtalade.
Kan väl betecknas som brott i försvar?
Re: Brott i försvar?!!
Mycker bra inlägg!lukas1 skrev:Lustigt uttryck "brott i försvar", kan ju vara nödvärn som ju ofta hamnar i en flytande zon inom rättsapparaten. För inte så många år sedan var ju så gott som allt våld i självförsvar kriminellt. Nu mer är ju oftast bedömningen mer realistisk hos rättsväsendet. Det finns ju en klassisk historia från 70-talet:
#
De två nyexaminerade socionomerna tar en promenad i vårsolen varvid de finner en svårt misshandlad person liggande på trottoaren. Den ena socionomen utbrister upprört "Titta så människan ser ut! Den som gjort det här måste vi hjälpa omedelbart!". Därefter går de raskt vidare. #
Elakt javisst, men tyvärr inte helt grundlöst på den tiden.
Blev själv usatt för två mordbränder på början av 90-talet som nästan kostade mig livet. Klarade mig genom att hoppa från balkongen vid första tillfället, och genom tidig upptäckt andra gången. Via telefonkontakt med gärningsmannen berättade jag vad jag tyckte om hans tilltag i väl valda ord. Jag fick böta 800 kr för ofredande, medan han slapp straff för sina förseelser. Då varje brand kostade mig tre basbelopp (då 36900 kr) i självrisk var det nog en god affär, då bränderna upphörde.
Polisen då, undrar någon? Första branden saknades det vilja att utreda, andra branden gick till åtal. Lades ned under pågående förhandling då huvudvittnet (hans sambo (och tillika min tidigare fru) vägrade vittna på grundval av att vara närstående till den åtalade.
Kan väl betecknas som brott i försvar?
Skyldig utan skuld! Bra att du delar med dig av denna erfarenhet vilken jag tror går att överföra på fler händelser i våra liv! Är vi kanske till viss del förslavade under lagen! Är det kanske så att det är något mycket naturligt att känna vrede, hat och hämndtankar! Det som hindrar oss att genomföra vedergällning är nog snarare konsekvenser av lagen! Inte moraliska eller etiska tankegångar. Men i likhet med att brott har en konsekvens har angrepp mot hemmets borg i alla tider också haft konsekvenser. Sammanfattningsvis tror jag att du med flera finner händelse paradoxal. //BE SAFE
Blood Will Tell