Smärta

[Akuten]

Något som uppskattas på akutmott är om barnen har fått EMLA i ambulansen. Hos oss är ambulanspersonlen duktiga på att komma ihåg att sätta EMLA.

[Lipton]

Novisen (och andra): Angående barn så blir informationen till patienten viktigare än många andra gånger. Om man tar det lugnt och taktiskt och barnet förstår vad man tänker göra så går ju allt så mycket smidigare än om man börjar vifta med olika hemska saker som endast barnets fantasi kan komma på användningsområdet för. Rädslan för smärtan är ju alltid värre än smärtan i sig. Om man då fått barnets godkännnande att utföra en åtgärd kan man ju vara så säker man kan bli att all rädsla för det är borta.
Medicinsk utrustning med självklara användningsområden så som mjuka nallar brukar ju också ge viss smärtlindring.

Tror att de flesta inom ambulansen är ganska bra på detta men det är ju ett gott omhändertagande faller tillbaka på ett helt liv så jag tyckte det var värt att nämnas. Dessutom kan nog alla som är bra bli ännu bättre med ytterligare lite eftertanke.

Sedan bör man ju komma ihåg att när man gjort allt man kan så kommer ju vissa barn ändå skrika så trumhinnorna pulvriseras, det är ju trots allt ett väldigt effektivt sätt att ta hand om de hemskheter till upplevelser som ändå måste genomlidas.

[prehospital]

Ketogan i.m i tex överarmen har funkat bra de gånger nålsättning varit "omöjlig". Barnet blir iallafall skapligt hjälpt även om tiden för smärtlindringen är oacceptabel.

Glöm inte bort Ketalar intramuskulärt, t.ex. i lårmuskeln, om venväg ej kan erhållas.

Ketalar används alldeles för lite inom ambulanssjukvården. Suveränt preparat vid rätt indikation.

[Tomas]

Har barnet enbart feber ska inte paracetamol ges.

Novisen menar du prehospitalt eller i allmännhet ? Den fiosofi jag har levt efter som rådgivning och behandling av mina egna barn är att ge alvedon om barnet är slött och inte orkar ta någon vätska eller föda peros. annars så har jag låtit febern vara hög, alltså inte ett ändamål i sig att få ner febern. Sen är det också ett problem att ambulanspersonal har lite erfarenhet av smärtlindring till barn och nålsättning, man får oftast bara en chans när man har lyckas övertyga barnet att man måste sätta en nål. En annan sak är åldern, ett barn mellan 2-4 år säger nej åt allt. Dessa barn är det svårt att förklara syftet, orsak och verkan. I dessa fall det behövs PVK så är det bara att hålla för öronen och sticka. Ketalar im på barn har jag aldrig provat , det fungerar säkert alldeles utmärkt. Om man ger en barn på 30 kg analgetiskt dos så blir det 0,75 till 1,5 ml im av den starka ketalarlösningen, en acceptabel volym. Och inte för att låta tjatig, men rotationtjänst skulle göra att man får mer rutin av barn och smärtlindring.

[Akuten]

De gånger jag har satt nål på barn med t.ex. femurfraktur så brukar det oftast inte vara några större problem, även om de inte har hunnit få EMLA. Har de tillräckligt ont (och det har de om de har en femurfraktur...) så "köper" de sticket i armen bara man förklarar att de ska få medicin i armen så att det inte ska vara ont i benet. Ett barn med femurfraktur ligger stilla. Man behöver inte brottas med dem för att få komma åt att sticka - bara någon medhjälpare hjälper till att hålla armen stilla för man får som sagt oftast bara ett försök.

Att sticka im gör lika ont som att sticka iv. Bättre att sätta en iv-nål om man hittar något kärl...

[prehospital]

Annars finns ju alltid möjligheten att ge Ketalar per os! Används inbland inför operation. Fungerar utmärkt som premedicinering - sedering.

[Novisen]

Precis som Lipton säger är det viktigaste att skapa ett förtroende eller åtminstone försöka skapa ett förtroende hos barnet. Nålen kan i sig skapa en ännu mer kaotisk situation hos barnet än den som redan är uppstådd. Avledning, mjuka nallar, lugnande av föräldrar är saker som är viktigare.

Feber i allmänhet hos barn ger inte alltid symtom. Barnet är igång och äter, dricker och leker trots temp upp mot 40 grader. Söker föräldrarna ambulans för hög feber med påverkat barn så är det väl inte fel att ge Alvedon. Föräldrarna har dock oftast provat detta under en tid med otillräckligt resultat. Att höja doserna av Alvedon till analgetiska doser hittar jag inga resultat för. Att istället avvakta tills man är på akutmottagningen och där ge annan antipyretisk(febernedsättande) medicin som NSAID(Ipren) var min tanke. Aktiv hudkylning vid feber är en tveksam metod. Att inte värma barnet är dock viktigt. Lätta på klädsel och ha svalare i vårdhytten än normalt är kanske tillräckligt. Man ska inte glömma att febern fyller en funktion då det gäller att aktivera immunförsvaret. Jag kan rekommendera kapitlet om Hypertermi i Rencks "svikt av vitala funktioner".

[prehospital]

Finns det någon ambulansorganisation som har infusion Perfalgan i läkemedelsväskan?

[aceofspades]

Medicinsk utrustning med självklara användningsområden så som mjuka nallar brukar ju också ge viss smärtlindring.

En nalle kan vara bra till mycket. Man kan ju sätta pvk på nallen först så att barnet kan se hur duktig nallen var... Pedagogik är A och O.
Sedan är det ju viktigt att inte använda ord som "sticka" eller "nål" är man pratar med en fyraåring. Kan vara en hjälp om barnet får en "egen" PVK utan mandräng att klämma och känna på. Alla sätt är bra....

[Gosta]

Finns det någon ambulansorganisation som har infusion Perfalgan i läkemedelsväskan?

I de ambulansorganisationer jad ledde i några länder i Afrika för International SOS hade vi IV perfalgan. Viktigt där med tanke på malaria och en del andra "nasties".
Det där med smärtskala har jag alltid tyckt att det krävs mycken erfarenhet för, och den intuition som verkar komma med erfarenhet innan man verkligen kan använda sig effektivt av en sådan. Många placerar (i min erfarenhet) sin smärta högt på skalan med automatik, eller efter den akuta perceptionen (vilket förståss är det man bedömmer). Andra gör motsatsen. Många saknar referens när det gäller alvarlig, extrem smärta.
Som diskuterats i en thread introducerad av AMBASS, så existerar det nog en hel del kultur i smärtkommunikation. Det verkar också ha mycket att göra med den extarna situationen och den mentala inställningen just vid bedömningstillfället. Ombedömning krävs naturligtvis an många anledningar.
Tack,
Gösta

[Novisen]

Vi använder en ej graderad skala för självskattning i de fall det går för att få sån liten påverkan från personalen som möjligt. Skattningen i sig är ju ett verktyg för att utvärdera åtgärder som sedan ska användas genom hela vårdtillfället. Vi har inte Perfalgan men vi behandlar alla enligt ett bassmärtschema där vi laddar upp patienter som inte står på paracetamol. Vi har därför supp, tablett, munsönderfallande och flytande Alvedon i alla tänkbara styrkor för ändamålet.