Tatueringar
Moderator: Wernvik
- 
				Anonymous
 
Tatueringar
Är tatuerade sjuksköterskor mindre önskvärda inom ert yrke?
Exempelvis en kille med en tatuering på insidan av underarmen, tatueringen är inte stötande och inte särskilt stor. Får han bära kortärmade tröjor och dylikt i tjänst eller måste den döljas?
			
			
									
									
						Exempelvis en kille med en tatuering på insidan av underarmen, tatueringen är inte stötande och inte särskilt stor. Får han bära kortärmade tröjor och dylikt i tjänst eller måste den döljas?
- 
				AuF
 
Inställningen till tattueringar är på vag att ändras, med all rätt också. 
Finns säkert dom som fortfarande anser att det inte ser särskilt trevligt ut och är förknippar det med en lägre socialstatus, men det är en förlegad och utdöende inställning enligt min mening. Tattoos blir mer och mer vanligt hos den yngre generationen och kommer därmed också bli mer accepterad i framtiden.
Dock skulle jag nog tyvärr inte rekommendera en t.shirt vid en anställnings intervju än. Tråkigt att förlora ett jobb pga av nån med förlegad människosyn.
			
			
									
									
						Finns säkert dom som fortfarande anser att det inte ser särskilt trevligt ut och är förknippar det med en lägre socialstatus, men det är en förlegad och utdöende inställning enligt min mening. Tattoos blir mer och mer vanligt hos den yngre generationen och kommer därmed också bli mer accepterad i framtiden.
Dock skulle jag nog tyvärr inte rekommendera en t.shirt vid en anställnings intervju än. Tråkigt att förlora ett jobb pga av nån med förlegad människosyn.
- 
				Anonymous
 
- 
				Anonymous
 
Har då aldrig varit med om at tatueringar gör så att jobbet uteblir. Dock kan ja tänka mig att sitter tatueringen på halsen upp mot ansiktet är det kanske inte så populärt. Det räknas dessutom som diskriminering att utesluta ngn som har en tatuering. Då skulle homosexuella inte heller få jobbet. Jag har ett antal tatueringar både på armar o rygg o blev anställd. Anställd blir för dina meriter inte för hur du ser ut....
			
			
									
									
						- 
				Anonymous
 
Intressant fråga angående tatuering. Tänkte närmast på ett annant ämne på forumet där man är väldigt ödmjuk till att mördare och rånare är "accepterade" i vården/ambulansen medans man är mera kritisk till tatuerade personer. En tatuerad person kan ju åckså gjort ett "misstag"? att tatuera sin hals,nacke eller vad det nu är.Brobeck skrev:Jag tycker faktiskt inte heller det ser särskilt trevligt ut med en massa tatueringar, om jag ska vara ärlig. Det ska inte gå till överdrift.
Jag ska se till att ha på mig långärmat, lämnar latexkläderna hemma![]()
Ähum...
Tänkte bara på jämnförelsen.
MÅ VÄL
Ödmjuk inställning?
Individuella bedömningar är väl på sin plats inom alla tjänstetillsättningar. Rätt person på rätt plats är ju ett gammalt begrepp som väl fortfarande gäller. Exkriminella kan mycket väl platsa i vården om de är just EX.
Är det farligt att en giftmördare som lämnat sitt brott bakom sig arbetar i vården? Utan bedömning kan ju denne arbeta på restaurang, i storkök, i hemtjänsten.
För 15 år sedan arbetade jag på ett behandlingshem. En klient där behandlades för grava alkoholproblem. Dock var denne bara deltidssjukskriven och körde buss inne på ett av våra större flygplatser. Klienten var ju ostraffad och förekom ju inte i straffregistret. Körkortet varförsett med större delen av alfabetet och bedömdes av remiterande läkare vara viktigt att inte dra in. Detta då klienten skulle kunna komma sociala svårigheter utan detta förtroendebevis från samhället.
En arbetssökande SÖKER en ledig tjänst. Arbetsgivaren SKALL bedöma lämpligheten hos de sökande, och därefter anställa den som är lämplig för uppgiften. Provanställning med kontinuerlig utvärdering ska följa.
			
			
									
									
						Individuella bedömningar är väl på sin plats inom alla tjänstetillsättningar. Rätt person på rätt plats är ju ett gammalt begrepp som väl fortfarande gäller. Exkriminella kan mycket väl platsa i vården om de är just EX.
Är det farligt att en giftmördare som lämnat sitt brott bakom sig arbetar i vården? Utan bedömning kan ju denne arbeta på restaurang, i storkök, i hemtjänsten.
För 15 år sedan arbetade jag på ett behandlingshem. En klient där behandlades för grava alkoholproblem. Dock var denne bara deltidssjukskriven och körde buss inne på ett av våra större flygplatser. Klienten var ju ostraffad och förekom ju inte i straffregistret. Körkortet varförsett med större delen av alfabetet och bedömdes av remiterande läkare vara viktigt att inte dra in. Detta då klienten skulle kunna komma sociala svårigheter utan detta förtroendebevis från samhället.
En arbetssökande SÖKER en ledig tjänst. Arbetsgivaren SKALL bedöma lämpligheten hos de sökande, och därefter anställa den som är lämplig för uppgiften. Provanställning med kontinuerlig utvärdering ska följa.
- 
				Anonymous
 
- 
				Framtidsmål
 
Kommer ihåg ett citat ur boken "ambulanssjukvård" jag citerar på ett ungefär 
 : att när man träffar en person för första gången så skapar man sin uppfattning om personen främts på rösten och tonläge, hur personen rör sig mm. Sedan tittar man på resten. Det stog att undersökningar visat att det förstnämnda stog för drygt 80% eller liknande av den uppfattinigen man fått.  och resten bara några %. En svårt sjuk patient har nog varken tid eller ro till att fundera över en underarmstattuering eller liknande. Det hela måste ju handla om patienten, och om det som vårdaren har intatuerat kan verka provocerande. Jag menar det är väl lite skillnad om personen tattuerat in jesus eller om armarna är fulla med eld och monster och högafflar. Jag tycker att man skulle döpa om diskussionen till kroppsbedömning i stället. För det är för det är ju inte bara tattueringar som kan vara provocerande. Bara några exempel kan ju vara píercingar i ansiktet, hårfärg mm. Och nån regel för att tattueringar inte ska få finnas tycker jag är onädig, bara en bedöminig av hur lämpligt bör väl övervägas, både av arbetsgivare och vårdaren i fråga
			
			
									
									
						- 
				Abedisi
 
- 
				JOCKE
 
Abedisi skrev:Kan man anställa kraftigt överviktiga personer/klena tjejer i 20-års åldern/stirriga gamla kärringar så kan man väl anställa någon mä tatueringar. Hellre en tatuerad individ som passar fyskskt/psykiskt för yrket än någon av ovanstående personalkatigori!
Inte lustigt om de du arbetar med blir stirriga om du vänder taggarna utåt på det viset.
Så länge man anställer folk som klarar kraven för anställning så ska väl du på ren svenska skita i hur de ser ut!
- 
				Sjuksköterskan
 
Präktiga gossarna uttalar sig igen.... Vad tillför feta gubbar, tunna flickor samt stirriga kärringar av båda könen verksamheten? Inte mycket positivt iallafall! För att funka bra i ambulans ska man ha god fysik, körvana, stresstålighet och en mängd andra egenskaper. Att många län tyvärr har på tok för låga krav vid anställning drabbar alla! Vem kan känna sig stolt över sitt yrke när man jobbar med någon som passar in på ovanstående?!
			
			
									
									
						- 
				JOCKE
 
- 
				Lipton
 
Men hörni. Vad är det här för diskussion? Jag har som lönnfet ung man med hängbuk gjort fystester inom försvarsmakten, ambulans och räddningstjänst tillsammans med unga kvinnor i min egen ålder och testerna har sällan inneburit något problem för någon av oss. Inte heller arbetet som följde testerna. Så för mig känns det knepigt när en tråd om tatueringar urartar till att handla om huruvida knubbisar kan klara arbeta eller om fystesterna är för låga.
För övrigt så har jag sett tatueringar på alla ställen jag gjort fystester.
			
			
									
									
						För övrigt så har jag sett tatueringar på alla ställen jag gjort fystester.
- 
				Abedisi
 
Jag snacka inte lite mullig, jag menar 175cm 140 kg ambulasnssköterska som flåsar när han går ner för 3 trappor!! Alt. 160 cm 52 kg 20-åring som aldrigt ägt en egen bil (300 mil bakom ratten). Kan givetvis inte tala för hela Sverige men idag kan vem som helst med en sköterske leg. få ett jobb på ambulansen. Där jag arbetar anställer man människor över telefon utan utan någon som helst referens/test. Givetvis blir omhändertagandet därefter. De som motsäger sig detta och hävdar att allt inom Sveriges ambulanssjukvård är frid och fröjd och att påhoppad personalkatigori klarar att arbeta på ett föredömligt och säkert sätt är dom dom inte själva har kunskap/erfarenhet att bedöma vad som är bra/dåligt i ett prehospitalt omhändertagande.