Forum

Hallå i blåbärssylten...

Ska man lägga någon extra tankte och energi på att samma person åker med ambulansen (förtur) om och om igen? Särskillt om det handlar om liknande saker, blir lite fundersam.

Även hur bra koll har poliser på akutmedicin? Vad har dom för utbildning? Tycker det verkar skifta, en del är vettskrämda och noll koll andra jobbar på som om dom var sjuksyrra.

Ha det gött!!!

Självklart. Jag tycker man ska konfrontera patienten med dessa uppgifter. Försöka luska vad som liger bakom utan att vara anklagande.

Polisen har 1 v på skolan i sjukvård (så var det tidigare iaf). Där har de A-HLR. Inga medicinska kunskaper alls. Däremot ONI läser ganska mycket farmakologi och liknande. De har delegering och en del mediciner iv som de kan ge i vissa fall, men bara på varandra. Sedan ska de kunna, om det det är stor risk att någon blir skadad sätta PVK innan tillslaget för att snabbt börja chockbehandling med ringer om något går snett.

Vad är ONI? Eller rättare sagt; vilka? I vilken organisation ingår de?

ONI heter numera NI. Det är Polisens Nationella Insattsstyrka. De lyder väl direkt under RPS och Rikspolischefen har jag för mig.

En fundering över Niklas meddelande. Har "vanliga" poliser A-HLR? Det tror jag inte..? Menar du inte basal HLR eller kanse D-HLR med defibrilering? Inte A-HLR med mediciner och grejer??

gick av bara farten.. De har ju inga mediciner förstås:)

D-HLR gäller även andra delar av polisen då de på vissa ställen har stoppat in deff i bilarna. Det råder dock delade meningar bland polisen om detta är bra eller inte.

Jag vill bara tillägga att jag anser inte att det är min uppgift att bedömma behovet av ambulans. Visst reflekterar jag över missbruket men då vänder jag mig till behandlande läkare som får råda med SOS om hanteringen av personen. Skulle det ingå i mina arbetsuppgifter skulle det vara en helt annan sak....

Novisen:

Jag ser inte att man inte skulle kunna ta upp sakenmed patienten? Man kanske får en bra diskussion. Om inte så är det en sak för den behandlande läkaren..

Niklas! Jag kanske lät lite väl principfast. Visst måste man vara flexibel och att man pratar ju ändå med patienten. Man börjar ju fundera om en patient åker ofta. På tiden som vi skjutsade hem folk från avdelningarna hade vi en patient som alltid tog avsked till avdelningspersonalen med kommentaren -Vi ses imorgon......Patienten åkte säkert 1 gång i veckan. Av Prio 1 blev det så småningom prio 2 fast patienten hade nya hjärtinfarkter utimellan. Stort socialt behov, dödsångest och allvarlig sjukdom var anledningarna till "ambulansutnyttjandet". Nytt boende minskade ambulanstransporterna till i stort sett noll.

Ja. Man kan lätta börja känna för patientera; "Men han är ju så ensam".. För mig är inte det en anledning att åka ambulans. Oavsett vad.. Då är det som du säger, kanon med ett särskilt boende, även om ensamhet inte är en indikation för det heller:)

Etter min mening har vi jo et ansvar for HELE pasienten, også den psykososiale biten. Dersom det oppleves som reellt for pasienten bør det også behandles slik av oss, enten det er somatiske eller psykiske plager. Kanskje bør vi være flinkere til å hjelpe pasienten til alternativ behandling, ikke bare finne den enkleste løsningen på det problemet man har der og da...

Självklart Eirik! Jag tror att jag bara såg "konfrontera patienten" då jag läste Niklas inlägg. . Att ifrågasätta varför patienten åker ambulans kan aldrig vara vår uppgift men att ta reda på varför patienten åker ambulans är alltid vår uppgift.