Ambulanspersonals egna upplevelser.
Moderator: Wernvik
-
Anonymous
Ambulanspersonals egna upplevelser.
Jag undrar hur många som arbetar inom ambulansen tycker det bara är ett toppenjobb, och hur många som upplever att det i längden blir tungt med alla olyckor och elände man tvingas bevittna och att man blir utbränd psykiskt, själsligt.
Re: Ambulanspersonals egna upplevelser.
Bra fråga! Personligen tycker jag att ambulansyrket är mycket intressant. Nya möten med människor är en av dessa värden. Ofta är också kamratskapen god. Att vi sedan får bevittna olyckor och elände är nog också en drivkraft för att många av oss skall känna oss "behövda" och "levande". Inom hela vården finns "hjälpare" och detta är nog en vanlig orsak till att man söker sig till denna arena. Kanske ett av alla motiv!Ludde skrev:Jag undrar hur många som arbetar inom ambulansen tycker det bara är ett toppenjobb, och hur många som upplever att det i längden blir tungt med alla olyckor och elände man tvingas bevittna och att man blir utbränd psykiskt, själsligt.
Utbrändheten skulle jag vilja veta mer om. Hoppas på ännu mer tvärvetenskaplig forskning på detta område. /BE SAFE
Blood Will Tell
-
Anonymous
En arbetskamrat till mig berättade om en bekant till deras familj som arbetat som polis. Men han slutade för att att inte orkade psykiskt.
Vid ett tillfälle var han vid en trafiklolycka. Ambulanspersonalen och polis gick omkring och letade efter motorcyklistens huvud, men kunde omöjligt hitta det. Tillbaka vid kroppen upptäckte de hårtussar som satt fast på halsen där huvudet hade suttit.
Det visade sig att hela huvudet hade tryckts ner i bröstkorgen.
Det var droppen, och efter den händelsen sa han upp sig.
Men annars misstänker jag att det som är allra mest psykiskt jobbigt är väl att behöva möta social misär och våldsamma personer.
Vid ett tillfälle var han vid en trafiklolycka. Ambulanspersonalen och polis gick omkring och letade efter motorcyklistens huvud, men kunde omöjligt hitta det. Tillbaka vid kroppen upptäckte de hårtussar som satt fast på halsen där huvudet hade suttit.
Det visade sig att hela huvudet hade tryckts ner i bröstkorgen.
Det var droppen, och efter den händelsen sa han upp sig.
Men annars misstänker jag att det som är allra mest psykiskt jobbigt är väl att behöva möta social misär och våldsamma personer.
Hej Ludde!Ludde skrev:En arbetskamrat till mig berättade om en bekant till deras familj som arbetat som polis. Men han slutade för att att inte orkade psykiskt.
Vid ett tillfälle var han vid en trafiklolycka. Ambulanspersonalen och polis gick omkring och letade efter motorcyklistens huvud, men kunde omöjligt hitta det. Tillbaka vid kroppen upptäckte de hårtussar som satt fast på halsen där huvudet hade suttit.
Det visade sig att hela huvudet hade tryckts ner i bröstkorgen.
Det var droppen, och efter den händelsen sa han upp sig.
Men annars misstänker jag att det som är allra mest psykiskt jobbigt är väl att behöva möta social misär och våldsamma personer.
Otäck händelse du beskriver! Jag tror att alla yrken där man möter svård skadade och ibland livlösa personer gör oss medvetna om vår egen dödlighet. Detta kan vara påfrestande och ta på krafterna. Att inse att vi alla en dag skall lämna jordelivet. De sinnesfragment de händelser du beskriver riskerar att lämna kvar tror jag går att bearbeta med bra återkoppling och feedback från kollegor. Alla har vi olika saker i våra ryggsäckar (livserfarenheter) och dessa kan vakna upp av vissa händelser. Men vi måste alltid ha patientens bästa för ögonen! Att vara ödmjuk inför det faktum att det nästa gång kan vara vår tur. Att man sedan känner sig mer levande bland sjuka kanske är att anse som ett av alla de "dolda" motiven.
Blood Will Tell
Skulle jag inte få vårda dåliga patienter utimellan skulle jag inte vilja ha det här jobbet. Det är det som sätter krydda på jobbet för att uttala sig plumt. Det som är jobbigt är laddade situationer där barn eller personer i ens egen ålder är döda eller skadade. Upplever man vardagstragiken jobbig eller inte utagerar jobbiga situationer tror jag att man bygger upp en fasad som kan bli jobbig att dras med i längden.
-
Eirik
Hvis man opplever at jobben blir tråkig og belastende bør man snarest mulig søke professjonell hjelp eller finne seg noe annet å gjøre. Det er klart at alle og enhver kan ha tunge stunder, men hvis det blir vedvarende - slik at man mister lysten til å gå på jobb er det et faresignal.
De fleste jeg kjenner innenfor tjenesten jobber her fordi de synes det er meningsfullt å hjelpe andre, de liker å møte mennesker i forskjellig livsfaser og de synes det er utfordrende med en hverdag som aldri er helt lik fra dag til dag.
Jeg må også si meg enig med Novisen i at det er greit med et spenningsmoment som "krydrer" jobben, å kjøre kun "friske" pasienter kan bli litt for rutinepreget tror jeg.
De fleste jeg kjenner innenfor tjenesten jobber her fordi de synes det er meningsfullt å hjelpe andre, de liker å møte mennesker i forskjellig livsfaser og de synes det er utfordrende med en hverdag som aldri er helt lik fra dag til dag.
Jeg må også si meg enig med Novisen i at det er greit med et spenningsmoment som "krydrer" jobben, å kjøre kun "friske" pasienter kan bli litt for rutinepreget tror jeg.
-
Anonymous
AMBASS citat: "Att man sedan känner sig mer levande bland sjuka kanske är att anse som ett av alla de "dolda" motiven."
Tack för den insikten! Kanske en av tre orsaker till ambulansyrket.
Eirik citat: "Jeg må også si meg enig med Novisen i at det er greit med et spenningsmoment som "krydrer" jobben,"
Tre orsaker:
Känner sig mer levande.
Meningsfullheten i att vara till hjälp.
Spänningen.
Tack för den insikten! Kanske en av tre orsaker till ambulansyrket.
Eirik citat: "Jeg må også si meg enig med Novisen i at det er greit med et spenningsmoment som "krydrer" jobben,"
Tre orsaker:
Känner sig mer levande.
Meningsfullheten i att vara till hjälp.
Spänningen.
-
Jimmy Olsson
-
Lipton
