Facket försvårar den individuella löneökningen
Postat: 22/10 2007 14:34
				
				Fackförbund, till vilken nytta? 
Jag vågar mig på att påsta att fackföreningarna som omsluter ssk och övrig prehospitalpersonal snarare försvårar den individuella löneökningen än bidrar till den. Det råder av allt att döma en skadlig kollektivstisk syn i svensk fackföreningsrörelse och detta i synnerhet bland vårdfacken där många pampar tycks anse att det är bättre att vi är många som har lägre lön. Jag tycker att facket istället för att peppa sätter käppar i hjulet för de medarbetare som är duktiga och som är redo att förhandla utanför fackombudens rum. Vårdförbundet har av allt att döma mer blivit en "knäsittande" organisation som ofta tycks gilla lägget. Vad Alarm beträffar lyser dem med sin frånvaro i lönedebatten på nationellt och på detta forum.
Det får vara slut på godtycket inom vårdens lönesättning och här har vi alla ett ansvar. Jag kommer inte jämföra VF och Alarm med SLF då sistnämnda företräder en bristyrkesgrupp. Ett alt till facker är fria sammanslutningar av personalklubbar som driver frågor om lägsta ingångslöner och sedan förhandlar fritt om den personliga lönen. En rimlig lägsta ingångslönlön borde enligt mig vara följande:
Ambulanssjukvårdare: 23.500 (avser usk + ambsjukvutb)
SLÄT SSK: 26.000
SSK + VUBB: 32.000
Vubbar och annan vidarutbildning (spec) måste betala sig. Betänk att den faktiska lönen (netto) efter justering av studielån mm blir en helt annan. Det finns idag landsting där akademiker ligger långt under dessa ovan angivga siffro.
Kollektivavtalen kan omfatta lägsta löner. I Storbritannien täcker kollektivavtal täcker en futtigt liten del av arbetsmarknaden. Där ökade reallönerna i genomsnitt med 1,5 procent under åren 1991-2000 och beräknas öka med 2,4 procent under åren 2001-2008 (källa:EU-kommissionen). I Sverige med dess kollektivavtalär siffran 1,4 respektive 2,0 procent. Storbritannien ligger högst och jag tror detta visar att fackföreningarna inte har med den reella löneökningen att göra. Man bör också lägga till att facket kostar pengar. Kanske vore det bättre att bara vara ansluten till en A-kassa och sedan lägga fackföreningspengarna på en lokal personalklubb eller eget sparande.
Om ni efter att ha läst detta debattinlägg vill bilda er en egen objektivt grundad uppfattning är det bara att ringa till några landsting och kontrollera löner mm. Allt är helt offentligt. Passa då även på att undersök vad personaluthyrningsföretagen fakturerar landstingen. Oavsett hur vi vill förändra eller driva framtidens sjukvård är lönefrågan den mest grundläggande rättvisefrågan som vi oavsett yrkestitel kan stå enade kring. Vi måste bli TYDLIGARE i vår kommunikation med landsting. kommuner och privata arbetsgivare.
VI GER OSS INTE!!!
.AmBaSs.
			Jag vågar mig på att påsta att fackföreningarna som omsluter ssk och övrig prehospitalpersonal snarare försvårar den individuella löneökningen än bidrar till den. Det råder av allt att döma en skadlig kollektivstisk syn i svensk fackföreningsrörelse och detta i synnerhet bland vårdfacken där många pampar tycks anse att det är bättre att vi är många som har lägre lön. Jag tycker att facket istället för att peppa sätter käppar i hjulet för de medarbetare som är duktiga och som är redo att förhandla utanför fackombudens rum. Vårdförbundet har av allt att döma mer blivit en "knäsittande" organisation som ofta tycks gilla lägget. Vad Alarm beträffar lyser dem med sin frånvaro i lönedebatten på nationellt och på detta forum.
Det får vara slut på godtycket inom vårdens lönesättning och här har vi alla ett ansvar. Jag kommer inte jämföra VF och Alarm med SLF då sistnämnda företräder en bristyrkesgrupp. Ett alt till facker är fria sammanslutningar av personalklubbar som driver frågor om lägsta ingångslöner och sedan förhandlar fritt om den personliga lönen. En rimlig lägsta ingångslönlön borde enligt mig vara följande:
Ambulanssjukvårdare: 23.500 (avser usk + ambsjukvutb)
SLÄT SSK: 26.000
SSK + VUBB: 32.000
Vubbar och annan vidarutbildning (spec) måste betala sig. Betänk att den faktiska lönen (netto) efter justering av studielån mm blir en helt annan. Det finns idag landsting där akademiker ligger långt under dessa ovan angivga siffro.
Kollektivavtalen kan omfatta lägsta löner. I Storbritannien täcker kollektivavtal täcker en futtigt liten del av arbetsmarknaden. Där ökade reallönerna i genomsnitt med 1,5 procent under åren 1991-2000 och beräknas öka med 2,4 procent under åren 2001-2008 (källa:EU-kommissionen). I Sverige med dess kollektivavtalär siffran 1,4 respektive 2,0 procent. Storbritannien ligger högst och jag tror detta visar att fackföreningarna inte har med den reella löneökningen att göra. Man bör också lägga till att facket kostar pengar. Kanske vore det bättre att bara vara ansluten till en A-kassa och sedan lägga fackföreningspengarna på en lokal personalklubb eller eget sparande.
Om ni efter att ha läst detta debattinlägg vill bilda er en egen objektivt grundad uppfattning är det bara att ringa till några landsting och kontrollera löner mm. Allt är helt offentligt. Passa då även på att undersök vad personaluthyrningsföretagen fakturerar landstingen. Oavsett hur vi vill förändra eller driva framtidens sjukvård är lönefrågan den mest grundläggande rättvisefrågan som vi oavsett yrkestitel kan stå enade kring. Vi måste bli TYDLIGARE i vår kommunikation med landsting. kommuner och privata arbetsgivare.
VI GER OSS INTE!!!
.AmBaSs.