Professionell inställning

Snövit · Inlägg av **Snövit** » 4/3 2006 18:16

Undrar bara...
Hur är det egentligen när ni lämnat av patienten som åkt ambulans till akutpersonalen. Ni lämnar rapport mm sedan är det väl avslutat för er del. Ni får typ nästa körning eller?
Brukar ni ta reda på hur det gick för patienter efter ankomst ? Vad som hände sedan etc?
Eller är ni nekad den informationen?
För en ssk på en vårdavdelning får inte öppna en patients journaler för att kolla. Eller är det bara muntlig info ni får?

Grylliga fråor men hoppas ni förtår ialla fall en icke vetande vårdbiträde...

Niklas Karlsson · Inlägg av **Niklas Karlsson** » 4/3 2006 18:25

Det är lite olika. Inte så ofta att vi får en ny körning direkt när vi blir lediga.

Vi har egentligen inte rätt att få info om patienterna sedan vi släppt av dom. Men om man går upp till iva och hör så kan man få övergripande info.. Vad som hände osv. Det är för att vi ska kunna bearbeta våra intryck.. inte något annat. En patients journal får vi inte titta i!

Anonymous · Inlägg av **Anonymous** » 4/3 2006 18:42

Vi brukar kolla med den avd patienten hamnat på och brukar oftast få information om patienten och framtida behandling. Ibland händer det att patienten flygs till regionsjukhus och då kan vi ta kontakt med vår MLA som sköter kontakterna så vi får feed-back.

Eirik · Inlägg av **Eirik** » 7/3 2006 2:10

Vi har mulighet til å ringe direkte til avdeling for å høre hvordan det gikk, eller vi kan sende inn forespørsle via vår medisinske systemansvarlige lege som siden gir tilbakemelding til oss.

Pasientopplysninger som utleveres på denne måten kan vel hjemles i hpl §23.

Anonymous · Inlägg av **Anonymous** » 7/3 2006 12:32

Empati är viktigt för att kunna sätta sig in i en patientens situation. Sympati ”att tycks synd” är bra ett sätt att få fokuseringen på sig själv och främjar inte patienten.

Niklas Karlsson · Inlägg av **Niklas Karlsson** » 7/3 2006 12:48

fokusera på sig själv?
Jag tror att när man på något sätt identifierar sig med patienten så tycker man synd om henne. En helt naturlig och väldigt viktig funktion vi har i oss, för att klara av svåra situationer.
Att det sedan inte gynnar patienten är väl högst sekundärt i sammanhanget? Speciellt i vår verksamhet när vi så snabbt som det bara går ska lämna ifrån oss patienten..