Ambulanspersonals egna upplevelser.
Moderator: Wernvik
-
- Inlägg: 1473
- Blev medlem: 14/7 2004 13:49
Jag tror inte att boken skulle bli ansedd som trisst eller tråkig. Nej, inte för "vanligt" folk i alla fall. För dessa människor som jobbar inom räddningstjänsten eller ambulansen kanske, men för de övriga bedborgarna så tror jag nog det skulle vara en riktigt intressant och spännande läsning.
Jämför man det med de docku/reality-serier som sändes/sänds (Blåljus, livräddarna mm) så var det mest människor som själva jobbade inom yrket som klagade på serien. (När det nu dök upp en klagan av något slag) De flesta andra tyckte det var väldigt spännande.
Jämför man det med de docku/reality-serier som sändes/sänds (Blåljus, livräddarna mm) så var det mest människor som själva jobbade inom yrket som klagade på serien. (När det nu dök upp en klagan av något slag) De flesta andra tyckte det var väldigt spännande.
-
- Inlägg: 619
- Blev medlem: 12/3 2004 5:45
Ett boktips: viewtopic.php?t=413
"Ambulansen dreper!" av den norska ambulanssjukvårdaren Kjell Løvik. Författaren beskriver vardagliga händelser från sin tid som ambulanssjukvårdare som satte djupa spår hos honom. Den tragiska händelsen som ledde fram till att han slutade inom ambulanssjukvården beskrivs också."
"Ambulansen dreper!" av den norska ambulanssjukvårdaren Kjell Løvik. Författaren beskriver vardagliga händelser från sin tid som ambulanssjukvårdare som satte djupa spår hos honom. Den tragiska händelsen som ledde fram till att han slutade inom ambulanssjukvården beskrivs också."
Hej Kalbl!
Tack för din givande information om hur man klarar av jobbiga upplevelser.
Citat: "...nu för tiden får jag endast "andrenalinsprut" på ovanliga olyckor vilket jag tycker är spännande, och man blir ovanligt "trött" på larm som "Bröstsmärtor" även om de är viktiga för patienten så får jag knappast pulshöjning.
Brandlarm, olyckor av sällsynt slag är det man lever på idag."
Det här tyckte jag var intressant. De dramatiska upplevelserna blir med andra ord lite av en "drog". Men som vi vet har ju alla droger en baksida. Har denna "drog" några negativa egenskaper? Jag förmodar att man blir speedad. Jag tror inte att en sådan "speed" påverkar själva arbetet negativt; snarare tvärtom, man blir väl mer allert! (Möjligen att den djupare empatin hamnar lite vid sidan av, men här är jag inte säker på att det behöver vara så.)
Men tar man då med sig konsekvenserna av denna påverkan in i sitt vardagliga och social liv? Rastlöshet och svårighet att stilla sig?
Tack för din givande information om hur man klarar av jobbiga upplevelser.
Citat: "...nu för tiden får jag endast "andrenalinsprut" på ovanliga olyckor vilket jag tycker är spännande, och man blir ovanligt "trött" på larm som "Bröstsmärtor" även om de är viktiga för patienten så får jag knappast pulshöjning.
Brandlarm, olyckor av sällsynt slag är det man lever på idag."
Det här tyckte jag var intressant. De dramatiska upplevelserna blir med andra ord lite av en "drog". Men som vi vet har ju alla droger en baksida. Har denna "drog" några negativa egenskaper? Jag förmodar att man blir speedad. Jag tror inte att en sådan "speed" påverkar själva arbetet negativt; snarare tvärtom, man blir väl mer allert! (Möjligen att den djupare empatin hamnar lite vid sidan av, men här är jag inte säker på att det behöver vara så.)
Men tar man då med sig konsekvenserna av denna påverkan in i sitt vardagliga och social liv? Rastlöshet och svårighet att stilla sig?