Amb nisse, ett mycket viktigt ämne du tar upp Alltså frågan om ett värdigt slut på livet. Oavsett arbetsplats iva, ambulans, akutmottagning så tror jag att denna fråga är den som stöts och blöts mest, det är åtminstone min erfarenhet genom åren. Jag har som många andra funderar över vad vi ibland sysslar med och har även ibland svårt att motivera för anhöriga om vårdens som bedrivs. En orsak är att vi har generellt dåliga riktlinjer och hiarki i nedåtstigande led. Ofta tas det beslut om vilken behandling som ska bedrivas på helger kvällar och nätter. Tider på dygnet där överläkaren inte är närvarande och st doktorerna måste ta svåra beslut. Beslut som tas utifrån mindre erfarenhet och ett behov av att behandla till varje pris , prova sina vingar och kunskaper. Förstås också en rädsla av att sitta med hundhuvudet på morgonmötet och försvara sina beslut.
Som sjuksköterska har man en jätte viktig roll att ifrågasätta även medicinska beslut. Jag behöver bara gå till närmaste helg för ett exempel. En 90 årig man som kom till IVA inlagd på kir avd för obstipation , BT 60/40 po2 på 6 med 100 O2 BIPAP. Efter x antal lite väska når han 90 strecket i sys BT och börjar så smått producera urin. Men pO2 sjunker trots adekvata tidalvolymer. Då vill medicindoktorn diskutera med anestesin om respirator behandling. Någon som jag givetvis starkt ifrågasatte, patienten dog fri från stress och smärtor två timmar senare bland sina närmaste.
Om personen inte svarar på adekvat behandling så kan man ju avsluta snyggt på plats detta anser jag är en skyldighet.
Problemet startar när man påbörjat behandling och får igång 90 åringen.
Då måste man förstås köra linan ut. Brukar dock försvara mig med att får personen leva ett par dygn så hinner anhöriga samlas under lugna förhållanden runt den sjuke och de får tillsammans göra ett fint avslut på sjukhuset, om det inte finns någon nitiskt ST doktor som vill köra full packe förstås
// Tomas