Analgetika vid stensmärtor

[Wernvik]

Är det någon som använde Dilaudid-Atropin prehospitalt?

Har ju god effekt på stensmärtor om man nu ska smärtlindra dom prehospitalt.

[AMBASS]

Vilket analgetika är vanligast inom ambulanssjukvården vid stensmärtor?

Ketogan iv? Voltaren im? supp? Toradol iv?

Min personliga erfarenhet av smärtstillande medikament mot de djävulska smärttillstånden sträcker sig från rena pre-hospitala operationer med lång terapitid till ambulanstransporter på 10-45 min. Vid misstänkt deldiagnos som gallstensileus eller följdverkan av kolecystit bör terapivalen enligt min mening vid längre transporter vara strikt opioidtearpi vilket förutsätter genomgången och ”vaken” anamnes! Vid gallkolik tycker jag dock att det kan vara befogat att ge antiinflammatoriskt. Att inte smärtbehandla onda bukar är ett omdebatterat ämne och det finns vissa som tycker att vår utveckling har kommit så långt att vi skall kunna maximera smärtåtgärden redan på hämtplats meddans (ofta äldre kollegor) tycker att vi skall förhålla oss försiktiga då vi annars riskerar att missa en korrekt bild. Jag tycker att vi skall förhålla oss ödmjuka inför de bekymmer som denna typ av smärttillstånd kan bottna i och finns det en specialist att tillgå vid mottagningen motiverar detta att smärtlindra i full skala meddans det vid otillräcklig specialistkompetens bör handla om smärtutjämning i form av N2O / O2
vilken har snabbverkande effekt även på viss bukåkomma, som krånglande galla i dess fulla spektra. Det finns dock en stor risk att denna patientgrupp också har ett illamående vilket kan förvärras vid allt för intensiv behandling. Vid lindrigare fall har jag testat att ge diklofenak med synnerligen gott resultat.

//grafismen infinner sig sakteliga 

[Novisen]

Lite Moffe och Atropin brukar göra susen vid stensmärtor.

[Wernvik]

Hur ofta smärtlindrar ni stensmärtor?

Det förs en debatt huruvida man ska smärtlindra stensmärtor/buksmärtor prehospitalt innan man vet vad det är. Hur gör ni?

[Novisen]

Jag hoppas verkligen att det inte finns personal som underlåter sig att behandla smärta i ambulans. Det finns bara 3 tillfällen då det är tillåtet att undvika detta. PM med patientens behandlande läkare där dessa kommit överens om att avstå smärtlindring (Ketalarberoende, lustgasberoende), ingen lämplig administrationväg och då patienten vägrar ta emot behandling.

[Wernvik]

Visst låter det absurt att inte smärtlindra. Men det menas fårn vissa håll att om transporttiden är kort så ska maninte smärtlindra patienten´utan låta en läkare undersöka pat. först.

Personligen anser jag att en patient med smärtor ärett misslyckande.

[AMBASS]

Visst låter det absurt att inte smärtlindra. Men det menas fårn vissa håll att om transporttiden är kort så ska maninte smärtlindra patienten´utan låta en läkare undersöka pat. först.

Personligen anser jag att en patient med smärtor ärett misslyckande.

Hello Wernevik!

En mycket intressant diskussion! Personligen tycker jag att smärta som fenomen är mycket svårbedömt. Jag tycker att det är svårt och ibland omöjligt att objektivt skatta patientens smärta (smärtupplevelse). Det är ej heller vår primära uppgift. Att det finns en gradskala vilken patienten själv kan ge sin subjektiva beskrivning på är bra, men det förutsätter ett vaket och hyggligt mentalt allmäntillstånd. Jag tycker mig själv se skillnad i smärtupplevelse bland olika folkgrupper och detta är också ett intressant fenomen. Att som vårdgivare avgöra detta är enligt mig inte vår uppgift. Utan vi skall lindra det obehag som patienten känner. Genom smärtlindring (ej bedövning) kan deldiagnos och efterföljande undersökning mycket väl fungera. Vid klara smärttillstånd vilka man utan tvekan kan härleda tycker jag att full smärtreducering är försvarbart.

Att man skall undvika att smärtlindra vid korta transporter kan å andra sidan vara helt rätt då mottagande läkare enklare kan ställa ut en moasaik av åtgärder som inte finns att tillgå i ambulansen. På AKM tycker jag i omvänd roll att det ibland finns en svårighet med en patient som är "överdrogad" då hela jakten på bakomliggande rackartyg kan försvåras. Med dagens ambulansjournalsystem och god träning i att fånga skade/sjukdata från den sjuke/skadade är dock detta ett greppbart bekymmer. Således kan man se hela vårdkedjan! Hämtplats = tydlig anamnes och status innan smärtlindring! Ej effekt eller otillräcklig smärtlindringsvar talar för full smärtlindring!

Jag tror dock, vilket bör tilläggas att en aktiv bahandling redan på hämtplats i många fall är det bästa ur patientsynpunkt! Att sedan kollegorna på AKM i vissa fall får svårare att navigera efter grundorsaken kan stödjas med en korrekt avrapportering och en noga förd journal!

Jag håller med dig om att en patient med smärta är ett misslyckande om ovanstående är klart. //Be safe

[Wernvik]

Håller med till fullo AMBASS!

[Novisen]

Smärta är subjektivt. Säger patienten att han/hon har ont ska denne smärtlindras. Kom på andra orsaker att patienter ej smärtlindrats optimalt. Överkänslighet mot drogerna i ambulansen eller hypotoni.

[Anonymous]

Angående diskussionen att smärtlindra vs ej smärtlindra: Nu jobbar jag inte på ambulansen (även om det är mitt mål i framtiden ) utan är bara SSK-studerande. Men om jag förstått det rätt så kan man ge Narcanti om patienten smärtstillats med t.ex. Morfin, och då finns det väl ingen anledning att INTE smärtlindra patienten på olycksplats eller i ambulansen? Jag tänker då på när läkarna ska ställa en diagnos och av den anledningen inte vill att ambulanspersonalen ska smärtstilla. Rätta mig gärna om jag har fel.

MVH Henrik

[Novisen]

Undrar om det är etiskt rätt att ge en smärtstillad patient smärta igen genom att spruta Narcanti? Min personliga åsikt är att det är helt fel.

Läste igenom AMBASS inlägg och skulle bara vilja säga att jag inte tycker att jag ser en skillnad i patienters smärtupplevelser utan endast en skillnad i hur patienten utagerar sin smärta. Afganska män, kvinnor och barn lär sig från barnsben att aldrig visa att man har ont vilket självklart kommer att spegla av sig när de får ont. Äldre svenska män som arbetat tungt i skogen hela livet(generalisering) säger inte att de har ont. Man får dra svaren ur dom och de uppskattar VAS till 3 efter lite tjat. Puls, blodtryck, hudfärg, andning, svettningar, ansiktsuttryck säger något helt annat......

[Akuten]

Jag har aldrig varit med om att ge Narcanti till en patient som ambulanspersonalen har smärtlindrat på ett adekvat sätt i ambulans eller på olycksplats. Tvärtom är det nödvändligt att patienten är smärtlindrad innan han/hon går att undersöka och behandla.

[Niklas Karlsson]

Pratade med en kirurg som sa ungefär så här på en direkt fråga ang detta;

"Har patienten ont så har hon. Och har hon ont så ska hon givetvis smärtlidras. En duktig kirurg kan ställa diagnos ändå".

Tycker diskussionen liknar den om Syrgas till KOL patienter.. Har patienten behov av syrgas så har hon. Då ska det åtgärdas men man kanske får göra det lite försiktigt och vara beredd på konsekvenser.

[Niklas Karlsson]

Akuten:

Håller med helt och hållet. Det skall också väldigt mycket till innan man behöver ge naloxon. En överdosering kan oftast avhjälpas med hjälp av fri luftväg och at man pratar med patienten (Inte för det sagt att det alltid hjälper).

Sedan håller jag med om att det inte går att undersöka en patient som inte är smärtlindrad. Vissa klättra på väggar, stolar bord för att de har så ont. Har aldrig sett någon kirurg klättra efter..

[Anonymous]

Hej igen och tack för alla svar! Intressanta tankar helt klart, jag håller naturligtvis med om att patienten aldrig ska behöva ha ont. Men som jag förstått det så kan man ge Narcanti för att läkaren ska "få fram" symtomen igen för att ställa diagnos. Men som någon påpekade, en duktig läkare kan få fram diagnos ändå. Tack för era synpunkter!

MVH Henrik