Jag kommer säkert få en hel drös åsikter om detta inlägg, så jag vill påpeka att jag också hoppas på en kommentar från Gosta.
Trachoetomi/Koniotomi
Moderator: ambus
-
Lipton
Min kunskap om strupens anatomi är begränsad till en lektion i lumpen och svaga minnesbilder av kursmaterial från SSK-utbildningen. Men som jag minns det så förstår jag inte vad som är så fruktansvärt svårt med åtgärden? Någon nämnde att patienten riskerar förblöda. Det är säkert sant att det finns en viss risk då det löper stora kärl på halsen, men de är en förhållandevis bra bit bort från membrana chricotyroidea och således ganska säkra såvida man inte behandlar skalpellen som en köttyxa.
Jag kommer säkert få en hel drös åsikter om detta inlägg, så jag vill påpeka att jag också hoppas på en kommentar från Gosta.
Jag kommer säkert få en hel drös åsikter om detta inlägg, så jag vill påpeka att jag också hoppas på en kommentar från Gosta.
-
Tompa31
Standard utrustning som inte kommer att användas. Bortkastade pengar egentligen, men dte är klart, man kanske räddar ett liv per 15 år.Tompa31 skrev:Där jag läser min ambulansvubb idag för man fram en hel del fördelar runt utrustning såsom Fast-Trach. Det blir mer och mer intressant att ha den utrustningen inom det prehospitala verksamhetsområdet. Jag peronligen tror att det kommer bli standard utrustning i ambulanserna i framtiden.
//tompa
IVA/NEO SSK
Hej!
Satt och pratade med en kompis för ett tag sedan.
För ca 10 år sedan dog hennes syster i epiglottit.
Hennes föräldrar upptäckte att deras dotter var mycket andningspåverkad och förstod genast hur allvarligt det var, ringde sos som skickade ambulans samt akutbil till hemmet, dom var snabbt på plats. Men läkaren som åkte med i aktubilen kunde inte göra koniotomi och hennes syster dog.
Och jo jag vet att alla nuförtiden vaccineras mot detta... men hade faktiskt en bekant som är 26 år som råkade ut för epiglottit för ett tag sedan, han gick först till vårdcentralen där det ordinerades vila, men som tur var så åkte han sedan till akuten i tid.
Det var som sagt ganska länge sedan detta hände men jag undrar lite om vilka behandlingsriktlinjer som finns för epiglottit och tycker det är lite konstigt att man som ambulanspersonal inte kan detta vad jag har förstått relativt "enkla" ingrepp.
Det var ett tag sedan den här tråden var aktiv så är det någonstans som ni i ambulansen får utbildning på detta nuförtiden?
Satt och pratade med en kompis för ett tag sedan.
För ca 10 år sedan dog hennes syster i epiglottit.
Hennes föräldrar upptäckte att deras dotter var mycket andningspåverkad och förstod genast hur allvarligt det var, ringde sos som skickade ambulans samt akutbil till hemmet, dom var snabbt på plats. Men läkaren som åkte med i aktubilen kunde inte göra koniotomi och hennes syster dog.
Och jo jag vet att alla nuförtiden vaccineras mot detta... men hade faktiskt en bekant som är 26 år som råkade ut för epiglottit för ett tag sedan, han gick först till vårdcentralen där det ordinerades vila, men som tur var så åkte han sedan till akuten i tid.
Det var som sagt ganska länge sedan detta hände men jag undrar lite om vilka behandlingsriktlinjer som finns för epiglottit och tycker det är lite konstigt att man som ambulanspersonal inte kan detta vad jag har förstått relativt "enkla" ingrepp.
Det var ett tag sedan den här tråden var aktiv så är det någonstans som ni i ambulansen får utbildning på detta nuförtiden?
"Var dig själv, det finns redan så många andra"
Behandlingen vi har i våra riktlinjer är inhallation av adrenalin.
Mig veteligen har inte sjuksköterskor någon formell kompetens att utföra en koniotomi, och om man skulle få tag på en skalpell eller liknande så kommer detta att dokumenteras som nödåtgärd, dvs man har i princip obefintlig utbildning i detta. Att trycka in en kanyl i trakea känns som ett mer attraktivt alternativ, men det ska mycket till innan man gör detta..
Mig veteligen har inte sjuksköterskor någon formell kompetens att utföra en koniotomi, och om man skulle få tag på en skalpell eller liknande så kommer detta att dokumenteras som nödåtgärd, dvs man har i princip obefintlig utbildning i detta. Att trycka in en kanyl i trakea känns som ett mer attraktivt alternativ, men det ska mycket till innan man gör detta..
Den friske har många önskningar, den sjuke bara en.
Man vaccineras inte mot epiglottit utan mot H. influenza (typ b?) som är den vanligaste orsaken. Visst har frekvensen minskat kraftigt, men det förekommer fortfarande. Vaccineringen fungerar inte till 100% hos alla människor, och dessutom finns det andra patogener som kan orsaka tillståndet.ThEbEaR skrev:Och jo jag vet att alla nuförtiden vaccineras mot detta... men hade faktiskt en bekant som är 26 år som råkade ut för epiglottit för ett tag sedan, han gick först till vårdcentralen där det ordinerades vila, men som tur var så åkte han sedan till akuten i tid.
Skillnaden mellan akut epiglottit hos barn och vuxna är relativt stor. Vid handläggning av barn så intuberar man i princip på misstanke om epiglottit, eftersom deras luftvägar kan svullna igen väldigt snabbt. Hos vuxna så sker en svullnad mycket långsammare och insjuknande får sällan samma akuta förlopp. Att rekommendera din vän att åka hem och vila, för att ta sig till akuten om han blir ökad andningspåverkad (antagande) är inte helt fel gjord av personalen på vårdcentralen (även om det kanske inte är att rekommendera, så vida patienten inte har någon anhörig som kan hålla koll på honom eller henne)..
Var med och koniotomerade grisar i förrgår (ATLS), och instruktören sa att det var extremt viktigt att man höll ett stadigt grepp om trakea. Då skulle blödningen inte vara ett problem. Däremot ska man vara mycket försiktig för att lägga ett för stort snitt längre ned, då sköldkörtlen sitter ett par centimeter nedanför och är ett ytterst väl genomblött organ..
Håller med dig laban om att det här är utrustning som kanske hade slösats bort i de flesta ambulanserna. Men det här är en av anledningarna till varför vi bör ha akutbilar med mer specialiserad utrustning, och kunniga narkossjuksköterskor och narkosläkare som inte tvekar en sekund när det väl behövs.
-
Lipton
Ambulasnforum har ställt ett antal konrekta frågor till socialstyrelsen angående dokumentet Vem får göra vad inom hälso- och sjukvården samt tandvården. På frågan angående åtgärdande av ofri luftväg med kirurgiskt ingrepp svarar socialstyrelsen enligt nedan.peder skrev:Mig veteligen har inte sjuksköterskor någon formell kompetens att utföra en koniotomi, och om man skulle få tag på en skalpell eller liknande så kommer detta att dokumenteras som nödåtgärd, dvs man har i princip obefintlig utbildning i detta.
Detsamma gäller även andra roliga saker som thorakocentes, CVK-inläggningar, jugularispunktioner och thoraxdränage. Så egentligen får vi som syrror skära mycket mer i patienterna än vad vi tror.Vem får göra vad inom ambulanssjukvården skrev:Ja, arbetsuppgiften är i och för sig oreglerad, d.v.s. det finns inte något författningsreglerat hinder mot att utföra åtgärden. Verksamhetschefen bestämmer genom arbetsordning el. dyl. dokument vem som får göra vad. Verksamhetschefen har ansvar för att personen som utför arbetsuppgiften har reell kompetens och att den vård som utförs är förenlig med säkerheten för patienterna.
-
airrescue
Träffade en amerikansk Paramedic för 2 veckor sedan och då kom vi in på detta ämne. De tränade på detta, men även att lägga thoraxdrän 1 gång i månaden på akutlabbet på sjukhuset. Så VEM som kan göra det har inte med någon form av titel att göra enligt min mening. Det handlar om utbildning och regelbunden träning. Men behovet för dessa åtgärder prehospitalt är nog större i länder med mer skott- och knivskador än i Sverige...
-
Bluff AB
För att föra saken tillbaka till tråden, Nödtrach / Konio är något de flesta, om inte alla av oss aldrig kommer att se, än mindre utföra.
Med respekt för alla kunniga kollegor på fältet så vill jag bara nämna att det förefaller som vissa har efarenheter motsvarande ett helt yrkesliv men åldersmässigt är dom högst 30.
Det diskuteras med en självklarhet som genomsyrar illa dold osäkerhet. Det är inget tecken på svaghet eller okunnskap att ödmjukt fråga eller lyssna istället för att ge sken av absolut kompetens av alla scenarion. Få av oss kan med handen på hjärtat säga att vi arbetat med ett så stort patientunderlag att vi vet med oss vi behärskar Prehospitalt sjukvårdsarbete fullt ut.
Vi kan samla titlar och utbildningar på hög om vi vill, men riktigt kunnande skryter inte, det blir större av att dela med sig. Hysterin kring VUBar och annat ger bilden av att alla bara sysslar med akuta patientfall, men vi vet alla att merparten av alla ambulansuppdrag är mer eller mindre bara transporter med inslag av stöd behandling.
Vill absolut inte dissa någon av er kära kollegor, men all "slå sig för bröstet" mentalitet rimmar illa med att vi parallellt utbildar oss mer.
Undertecknad jobbar själv för en av Sveriges mest lovande privata företag, dom lovar en helvetes massa men gör inget!
Med respekt för alla kunniga kollegor på fältet så vill jag bara nämna att det förefaller som vissa har efarenheter motsvarande ett helt yrkesliv men åldersmässigt är dom högst 30.
Det diskuteras med en självklarhet som genomsyrar illa dold osäkerhet. Det är inget tecken på svaghet eller okunnskap att ödmjukt fråga eller lyssna istället för att ge sken av absolut kompetens av alla scenarion. Få av oss kan med handen på hjärtat säga att vi arbetat med ett så stort patientunderlag att vi vet med oss vi behärskar Prehospitalt sjukvårdsarbete fullt ut.
Vi kan samla titlar och utbildningar på hög om vi vill, men riktigt kunnande skryter inte, det blir större av att dela med sig. Hysterin kring VUBar och annat ger bilden av att alla bara sysslar med akuta patientfall, men vi vet alla att merparten av alla ambulansuppdrag är mer eller mindre bara transporter med inslag av stöd behandling.
Vill absolut inte dissa någon av er kära kollegor, men all "slå sig för bröstet" mentalitet rimmar illa med att vi parallellt utbildar oss mer.
Undertecknad jobbar själv för en av Sveriges mest lovande privata företag, dom lovar en helvetes massa men gör inget!
Det var det bästa jag läst på detta forum på många år! En sådan ödmjukhet inför sig själv, sin yrkesroll och sin kompetens leder till att patienten i slutänden blir den stora vinnaren.Med respekt för alla kunniga kollegor på fältet så vill jag bara nämna att det förefaller som vissa har efarenheter motsvarande ett helt yrkesliv men åldersmässigt är dom högst 30.
Det diskuteras med en självklarhet som genomsyrar illa dold osäkerhet. Det är inget tecken på svaghet eller okunnskap att ödmjukt fråga eller lyssna istället för att ge sken av absolut kompetens av alla scenarion. Få av oss kan med handen på hjärtat säga att vi arbetat med ett så stort patientunderlag att vi vet med oss vi behärskar Prehospitalt sjukvårdsarbete fullt ut.
Vi kan samla titlar och utbildningar på hög om vi vill, men riktigt kunnande skryter inte, det blir större av att dela med sig. Hysterin kring VUBar och annat ger bilden av att alla bara sysslar med akuta patientfall, men vi vet alla att merparten av alla ambulansuppdrag är mer eller mindre bara transporter med inslag av stöd behandling.
Vill absolut inte dissa någon av er kära kollegor, men all "slå sig för bröstet" mentalitet rimmar illa med att vi parallellt utbildar oss mer.
Väl skrivet!
//malle
Om man saknar rätt utrustning i ambulansen för att utföra en koniotomi, kan man på andra sätt skaffa en tillfällig luftväg med hjälp av grov pvk ?Har man kvar nålen eller skulle ni iså fall enbart katetern sitta kvar och sedan låta pat spontanandas ? O2 tillförsel via grimma på PVK`n ? Hur tänker ni ?
Och vad är egentligen skillnaden mellan koniotomi och nål-koniotomi? Vilka patintenr grupper kan detta bli aktuellt på ? Mer än sällsynta epiglotitter...
Förstår att detta kanske är en hypotetiskt fråga óch ett senario man sällan/aldig kommer stöta på men... nyfiken=)
Mvh.
Och vad är egentligen skillnaden mellan koniotomi och nål-koniotomi? Vilka patintenr grupper kan detta bli aktuellt på ? Mer än sällsynta epiglotitter...
Förstår att detta kanske är en hypotetiskt fråga óch ett senario man sällan/aldig kommer stöta på men... nyfiken=)
Mvh.
-
Lipton
Rookie: Skillnaden är att en koniotomi ersätter luftvägen det är fel på. Jetinsufflation minskar bara felet vilket innebär att man får mer tid på sig att få fram någon som kan åtgärda felet. Den nya luftvägen vid jetinsufflation blir nämligen så jätteliten. Prova att andas genom ett sugrör och fundera sedan hur länge du klarar det om röret bara är häften så stort.
Jag fick lära mig att man skulle använda en trevägsnippel och massa bubbelslang för att tillföra syrgas. Såg dock Samantha Taggart använda en grimma i nått avsnitt vilket känns som ett mycket enklare alternativ.
Huvudsaken är att man kan hålla för utblåset så att syrgasen istället åker in i patienten och sedan göra tvärtom.
Detta kan även göras med en mycket grov kanyl och således kan mandrängen sitta kvar. Jag tror dock att jag skulle avlägsnat den för att inte råka skada någonting.
Jag fick lära mig att man skulle använda en trevägsnippel och massa bubbelslang för att tillföra syrgas. Såg dock Samantha Taggart använda en grimma i nått avsnitt vilket känns som ett mycket enklare alternativ.
Huvudsaken är att man kan hålla för utblåset så att syrgasen istället åker in i patienten och sedan göra tvärtom.
Detta kan även göras med en mycket grov kanyl och således kan mandrängen sitta kvar. Jag tror dock att jag skulle avlägsnat den för att inte råka skada någonting.