Det är så roligt att läsa om er andra syrrastudenter! *stort smajl*
Själv känns det nu som att jag ska spricka av otålighet. Är inne på termin 5 (FEM. Känns G.A.L.E.T) och vill bara bli klar. NU. Ungefär så.
Terminen består av en hel massa praktik, 18 veckor. Har varit två veckor på KUA (klinisk utbildningsavdelning med målet att bli självständig och träna på teamarbete) vilket var de absolut bästa veckorna på hela utbildningen. Gick in med en något skeptisk inställning, undrade vad som egentligen kunde hända på så kort tid. Men tji fick jag, självförtroendet fick en riktig kick, insåg att jag faktiskt klarar av vårt blivande yrke. Handledarna hade ett ton av tålamod och vågade släppa oss "lösa", enda gångerna de kontrollerade oss var typ ni smaband med medicinutdelning.
Min största rädsla hittills har varit att inte känna att jag har kontroll, att jag inte vet/kan någonting. Detta motbevisades alltså med råge
Har nu precis avslutat fyra veckor på ASIH, palliativ omvårdnad. Även där sprack mina fördomar, trodde att alla patienterna i princip skulle vara riktigt, riktigt risiga. Men de var för sina diagnoser (mkt hjärtsvikt, cancer) väldigt "friska" om man nu kan uttrycka sig så. Det kändes ungefär som ett slags distriktssköterske-uppdrag, fast mer avancerat med svp, cvk, cytostatika-pumpar m.m. Upplevde det som ett trevligt yrke, trivdes också väldigt bra i personalgruppen.
Ska nu ut på primärvården, fyra veckor. Också en vecka på bvc och en vecka på mvc. Enligt ryktet får vi inte göra någonting på bvc/mvc, verkligen ingenting. Förstår inte riktigt syftet med den placeringen, vi kommer inte heller bedömas utan endast göra en hemtenta inom ämnet
Annars kan jag återigen konstatera att ryktet om att varannan termin är tung/lätt stämmer, iaf på min skola. Timmarna på praktiken är ganska många, därefter ska en hemtenta för varje period skrivas ihop (och de är inte små). Puh.
Men men, kort sagt har jag äntligen börjat känna mig som en riktig syrra
Jojjo, grattis till jobbet! =) Jag visste inte att man fick jobba på ambulansen utan vub, hur lyckades du med det?
Mums...