Ska man anmäla sina kollegor?
Moderator: ambus
Ska man anmäla sina kollegor?
Om man anser att en kollega har vanvårdat, gett fel läkemedel ,för hög dos läkemedel, underbehandlat eller i värsta fall medverkat i att en patienten avlidit? Ska man anmäla sina kollegor ? Kan man anmäla sina kollegor? Är det en tillfällighet att ambulanssjukvården har så lite ansvarsfall? Finns det ett mörkertal? egna erfarenheter. Väl mött för fortsatt disskusion // Tomas
intubera mera !!
Har den som vårdat varit medveten om att hon/han felbehandlat? En mentalitet som finns inom ambulansen är att man ska klara saker själv. Jag tror att vi generellt är för dåliga på att fråga och för den delen lägga oss i när vi ser direkta missbedömningar. Sen kan det ju vara min egen bedömning som är fel. Har någon en annan åsikt så vill jag få veta den. Det går att fundera över saker under larmet, fråga försynt(Ex tror du jag ska koppla på syrgas? sat är 86%) mm. Den som vårdar har ansvaret och ska också kunna stå för konsekvenserna. Men jag skulle ha svårt att anmäla något jag tigit om under körningen.
Då jag började jobba var den allmänna uppfattningen att den som vårdade var allsmäktig. Hans/hennes beslut fick aldrig ifrågasättas om de inte självmant frågade. En stor skillnad har det dock blivit till idag....
Sen är väl lagen självklar. Alla typer av vanvård, felbehandling (oavsett orsak) eller bemötande som strider mot lagen ska anmälas.
Då jag började jobba var den allmänna uppfattningen att den som vårdade var allsmäktig. Hans/hennes beslut fick aldrig ifrågasättas om de inte självmant frågade. En stor skillnad har det dock blivit till idag....
Sen är väl lagen självklar. Alla typer av vanvård, felbehandling (oavsett orsak) eller bemötande som strider mot lagen ska anmälas.
Re: Ska man anmälla sina kollegor?
En mycket intressant fråga! Jag tror att det finns ett mycket stort mörkertal och detta inom flera olika yrken med liknande särart som ambulansen. Svårigheterna är som jag ser det flera i detta scenario. Ett är iaf klart och det är att du kan och enligt regelboken ska anmäla en kollega som varit oaktsam eller gjort ett direkt fel. Personligen så tror jag vi alla bör ställa oss denna fråga och försöka leva oss in i en situation där detta kan bli verklighet. Jag tror man många gånga låter nåd gå före rätt vilket innebär att man backar upp kollegan eller fronar upp en uppdiktad historia för att inte ens okunskap eller "miss" skall nå dagens ljus. Jag anser att detta är lågt men är samtidigt medveten om att det är ett etiskt bekymmer. Att man sedan med facit i hand kunde valt annan terapi är inte samma sak varför man bör göra gränsen tydlig.Tomas skrev:Om man anser att en kollega har vanvårdat, gett fel läkemedel ,för hög dos läkemedel, underbehandlat eller i värsta fall medverkat i att en patienten avlidit? Ska man anmäla sina kollegor ? Kan man anmäla sina kollegor? Är det en tillfällighet att ambulanssjukvården har så lite ansvarsfall? Finns det ett mörkertal? egna erfarenheter. Väl mött för fortsatt disskusion // Tomas
En bra fråga. Jag tror och hoppas att jag skulle anmäla eller för den skull bli anmäld om jag genom rent slarv eller okunskap orsakade en medborgares död....
Blood Will Tell
Här är vi helt eniga! Nämligen det faktum att vissa tror sig (eller vill) klara saker på egen hand. Detta är farligt och jag blir själv arg både på klinik och i sjukvagn när en kollega inte frågar! Det finns inga dumma frågor! Jag är själv fostrad att ställa frågor och det uppmuntrar jag alla till! Men att anmäla en kollega!?!? Svårt fall doktorn grät!Novisen skrev: En mentalitet som finns inom ambulansen är att man ska klara saker själv. Jag tror att vi generellt är för dåliga på att fråga och för den delen lägga oss i när vi ser direkta missbedömningar.
Sen är väl lagen självklar. Alla typer av vanvård, felbehandling (oavsett orsak) eller bemötande som strider mot lagen ska anmälas.
Blood Will Tell
En svår fråga. Slarv som leder till felbehandling ska ju enligt regelboken alltid anmälas, så även okundkap som ambass skriver. Det svåra med frågan är ju den moraliska aspekten; vill man, vågar man anmäla en kollega ? Självklart borde man men...
Ambulanssjuvård skiljer sig i många avseenden från den hospitala vården, så även i den här. Alltid lättare att anmäla en kollega för felbehandling pga av slarv/okundskap på sjuhuset där man, förutom sin subjektiva bedömning även kan ta hjälp av journaler, dokumentation, undersökningar, provsvar osv på ett helt annat sätt än inom den prehospitala vården. Utanför sjukhuset får man i dem flesta fall, ja nästan alla, enbart förlita sig på sitt kliniska öga. Vilket är högst subjektivt. De jag vill ha sakt med detta är att det måste vara mycket svårare att "bevisa" en felbehandling prehosp., där mycket måste vara i gråzonen till skillnad ifrån sjuhuset där det är lättare att få felbehandlingar på svart och vit, eller hur uppfattar ni det ? Kan detta vara en andledning till att det görs så få anmälningar inom ambulansyrket ?
/
MVH Kristofer sskstud.
Ambulanssjuvård skiljer sig i många avseenden från den hospitala vården, så även i den här. Alltid lättare att anmäla en kollega för felbehandling pga av slarv/okundskap på sjuhuset där man, förutom sin subjektiva bedömning även kan ta hjälp av journaler, dokumentation, undersökningar, provsvar osv på ett helt annat sätt än inom den prehospitala vården. Utanför sjukhuset får man i dem flesta fall, ja nästan alla, enbart förlita sig på sitt kliniska öga. Vilket är högst subjektivt. De jag vill ha sakt med detta är att det måste vara mycket svårare att "bevisa" en felbehandling prehosp., där mycket måste vara i gråzonen till skillnad ifrån sjuhuset där det är lättare att få felbehandlingar på svart och vit, eller hur uppfattar ni det ? Kan detta vara en andledning till att det görs så få anmälningar inom ambulansyrket ?
/
MVH Kristofer sskstud.
Re: Ska man anmälla sina kollegor?
Som redan påpekat bör man sätta sig in i situationen. Dessutom även tänka vad som händer sedan. Att inte anmäla är en sak. Att behöva ljuga eller hitta på osanning är en helt annan.
Och vad händer då den dagen man underlåtit att berätta sanningen och den ändå kommer fram ihop med uppgifter som gör det uppenbart att man vetat och borde berättat?
Och vad händer då den dagen man underlåtit att berätta sanningen och den ändå kommer fram ihop med uppgifter som gör det uppenbart att man vetat och borde berättat?
Anmälningar inom sjukvården behandlas på ett sätt där det gäller att finna en syndabock. En person ska vara ansvarig. Man lägger lite energi på att förebygga att det ska hända igen.
En känsla jag har är att ansvarskänslan efter att ha givit fel läkemedel eller i fel doser finns där. Man rapporeterar till läkaren. Efter det händer inte så mycket om inte patienten uppvisar några symtom. Problemet tex dåligt märkt spruta eller dåligt handhavande då rutinerna är dåliga tar man inte i då man inte vill gå vidare efter att -allt slutade ju ändå lyckligt. Nästa kille/tjej i personalen kan göra om samma fel.
Själv intuberade jag ett hjärtstopp en gång. Då jag kuffade sprängdes kuffen. Någon hade kommit på att vi skulle ha 20ml kuffsprutor i ambulansen för så hade man på operation. Tog upp det med personen som ändrat som bara tyckte att om man inte kan kuffa en tub ska man inte intubera. Problemet för mig var att jag inte varit nog aktsam men jag vill också skylla på ändringar i rutinen. Försökte ta upp det med övriga i personalen men det hela slutade bara i att en del byter ut 20ml sprutorna mot 10ml sprutor och en del byter tillbaka. Man får helt enkelt kolla mer nogrannt varje gång. Någon anmälan blev inte av.
En känsla jag har är att ansvarskänslan efter att ha givit fel läkemedel eller i fel doser finns där. Man rapporeterar till läkaren. Efter det händer inte så mycket om inte patienten uppvisar några symtom. Problemet tex dåligt märkt spruta eller dåligt handhavande då rutinerna är dåliga tar man inte i då man inte vill gå vidare efter att -allt slutade ju ändå lyckligt. Nästa kille/tjej i personalen kan göra om samma fel.
Själv intuberade jag ett hjärtstopp en gång. Då jag kuffade sprängdes kuffen. Någon hade kommit på att vi skulle ha 20ml kuffsprutor i ambulansen för så hade man på operation. Tog upp det med personen som ändrat som bara tyckte att om man inte kan kuffa en tub ska man inte intubera. Problemet för mig var att jag inte varit nog aktsam men jag vill också skylla på ändringar i rutinen. Försökte ta upp det med övriga i personalen men det hela slutade bara i att en del byter ut 20ml sprutorna mot 10ml sprutor och en del byter tillbaka. Man får helt enkelt kolla mer nogrannt varje gång. Någon anmälan blev inte av.
Inom vården är det väl anmälningsplikt vid uppenbar felbehandling?
Men vad är felbehandling vi om benar upp begreppet. Kan vara bristfälliga rutiner, brisfällig utbildning, bristfällig vidareutbildning, bristfällig utbildníng, bristfälliga arbetsförhållanden (för lånag och för täta arbetspass t ex). Kan vara slarv, nochalans eller arrogans i sitt patientbemötande. Kan vara mer naturligtvis men om inte problemet bahandlas öppet kommer det att kvarstå.
Du observerar en felaktig behandling som denna gång inte medför några nämnvärda konsekvenser och av detta skäl avstår rapportering. Tack vare denna underlåtenhet reulterar denna behandling i en för nästa patienten allvarlig konskvens. Hur kommer du då att må efteråt?
Sjukvård i alla led är ett serviceyrke med patienten som kund, vilken köper en tjänst av oss som naturligtvis ska levereras av hög kvalitet!
I många fall kommer man längst med ett samtal med sin kollega om vad du reagerat över. Reflextion och diskussion runt avslutade insatser kommer alltid att föra vårdutvecklingen framåt. Att lägga ribban utifrån den minst lämpliga, den minst kompetente, den minst förändringsbenägne är inte önskvärt inom någon yrkeskår.
Men vad är felbehandling vi om benar upp begreppet. Kan vara bristfälliga rutiner, brisfällig utbildning, bristfällig vidareutbildning, bristfällig utbildníng, bristfälliga arbetsförhållanden (för lånag och för täta arbetspass t ex). Kan vara slarv, nochalans eller arrogans i sitt patientbemötande. Kan vara mer naturligtvis men om inte problemet bahandlas öppet kommer det att kvarstå.
Du observerar en felaktig behandling som denna gång inte medför några nämnvärda konsekvenser och av detta skäl avstår rapportering. Tack vare denna underlåtenhet reulterar denna behandling i en för nästa patienten allvarlig konskvens. Hur kommer du då att må efteråt?
Sjukvård i alla led är ett serviceyrke med patienten som kund, vilken köper en tjänst av oss som naturligtvis ska levereras av hög kvalitet!
I många fall kommer man längst med ett samtal med sin kollega om vad du reagerat över. Reflextion och diskussion runt avslutade insatser kommer alltid att föra vårdutvecklingen framåt. Att lägga ribban utifrån den minst lämpliga, den minst kompetente, den minst förändringsbenägne är inte önskvärt inom någon yrkeskår.
Er det en aktuell problemstilling om man skal anmelde en kollega som har feilbehandlet en pasient med fatalt utfall? Hvis ikke personen har nok selvinnsikt eller ryggrad til å anmelde seg selv så har man en plikt til å melde denne personen.
Det er ikke særlig trygt om denne personen får fortsette og kanskje tar livet av flere pasienter...
Det er ikke særlig trygt om denne personen får fortsette og kanskje tar livet av flere pasienter...
Det er jo fare for at det kan skje igjen, kan du ha det på samvittigheten?Tomas skrev:Om jag tycker att min kollega har varit otrevlig mot tex patient eller anhöriga. Ja, sådana frågor kan man förstås ta upp. Men om min kollega har varit oaktsam i sin bedömning av patienten och medverkat till att denna patient har avlidit, hur gör man då ????
Eller om man misstänker att kollegan har missbruksproblem? Någon som har erfarenhet av det? Alla vet att man har en skyldighet att anmäla eller på nåt sätt i alla fall till närmaste arbetsledare framföra det man vet/misstänker. Men när man inte är säker? Man vill ju inte sätta sin kollega i klistret...
Den som missbrukar är redan i klistret och sannolikt dennes familj också i någon form. Förra året togs det ca 25000 slumpvisa drogtester runt om på olika företag i olika branscher. Av dessa var ca 3,4% positiva dvs ca 1000 personer. I de flesta fall var det sannolikt flera som såg eller anade vad som pågick, men som av olika former "hänsyn" eller andra skäl avstod att reagera.
I de flesta fall någon persons missbruk uppdagas brukar den dominerande känslan vara en lättnad att slippa smyga mer för människor runt omkring som oftast denne tycker om. Missbruket uppdagat på arbetsplatsen på något internt sätt är INTE grund dör uppsägning. Missbrukaren har rätt till rehabilitering och stöd för att komma tillrätta med sina problem. Naturligtvis kan det ibland krävas andra arbetsuppgifter under rehabiliteringen, men det sker i samverkan mellan arbetsledningen, företagshälsovården, facket och den enskilde. Om däremot den ertappade vägrar medverka kan avsked i förlängningen bli aktuell, men det är lång väg dit. Men ju längre ett missbruk får pågå ju svårare är det att bryta det.
Så våga se det som syns, våga bry dig om dem som är dina arbetskamrater. Nästa gång kanske det är du som inte kan be om den hjälp du behöver och skulle vilja ha!
I de flesta fall någon persons missbruk uppdagas brukar den dominerande känslan vara en lättnad att slippa smyga mer för människor runt omkring som oftast denne tycker om. Missbruket uppdagat på arbetsplatsen på något internt sätt är INTE grund dör uppsägning. Missbrukaren har rätt till rehabilitering och stöd för att komma tillrätta med sina problem. Naturligtvis kan det ibland krävas andra arbetsuppgifter under rehabiliteringen, men det sker i samverkan mellan arbetsledningen, företagshälsovården, facket och den enskilde. Om däremot den ertappade vägrar medverka kan avsked i förlängningen bli aktuell, men det är lång väg dit. Men ju längre ett missbruk får pågå ju svårare är det att bryta det.
Så våga se det som syns, våga bry dig om dem som är dina arbetskamrater. Nästa gång kanske det är du som inte kan be om den hjälp du behöver och skulle vilja ha!