I behov av akut hjälp?
Moderator: ambus
I behov av akut hjälp?
Läste i någon tidning för ett tag sedan där endel kritiserade de så kallade psykfallen. Jag undrar vad ni som jobbar inom räddningstjänsten tycker om att ta hand om desperata personer som försöker/vill ta sitt liv?
Hur hanterar ni dessa personer? Händer det ofta att de bara behöver lite tröst och någon som lugnar dem? Har ni som skyldighet att köra dem till psyket? Är det ofta som psykpatienter inte behöver den akuta vård som många tror när de ringer efter ambulans? I vilka fall som man ringa ambulans vid psykiska problem? Hur vet man att någon försöker ta sitt liv, eller om de bara vill ha hjälp? Hur behandlar ni dessa personer?
Vore tacksam för svar, jag vill gärna veta hur ni ser på detta. Är det ett problem? Jag vill veta hur verkligheten är...
Hoppas någon vänlig själ vill svara på några av frågorna i alla fall.
Hur hanterar ni dessa personer? Händer det ofta att de bara behöver lite tröst och någon som lugnar dem? Har ni som skyldighet att köra dem till psyket? Är det ofta som psykpatienter inte behöver den akuta vård som många tror när de ringer efter ambulans? I vilka fall som man ringa ambulans vid psykiska problem? Hur vet man att någon försöker ta sitt liv, eller om de bara vill ha hjälp? Hur behandlar ni dessa personer?
Vore tacksam för svar, jag vill gärna veta hur ni ser på detta. Är det ett problem? Jag vill veta hur verkligheten är...
Hoppas någon vänlig själ vill svara på några av frågorna i alla fall.
-
- Inlägg: 1473
- Blev medlem: 14/7 2004 13:49
Re: I behov av akut hjälp?
Nu är jag inte aktiv i branschen, men ni kan i princip inte göra någonting om personen motsätter sig behandling.Sigge skrev:Läste i någon tidning för ett tag sedan där endel kritiserade de så kallade psykfallen. Jag undrar vad ni som jobbar inom räddningstjänsten tycker om att ta hand om desperata personer som försöker/vill ta sitt liv?
Hur hanterar ni dessa personer? Händer det ofta att de bara behöver lite tröst och någon som lugnar dem? Har ni som skyldighet att köra dem till psyket? Är det ofta som psykpatienter inte behöver den akuta vård som många tror när de ringer efter ambulans? I vilka fall som man ringa ambulans vid psykiska problem? Hur vet man att någon försöker ta sitt liv, eller om de bara vill ha hjälp? Hur behandlar ni dessa personer?
Vore tacksam för svar, jag vill gärna veta hur ni ser på detta. Är det ett problem? Jag vill veta hur verkligheten är...
Hoppas någon vänlig själ vill svara på några av frågorna i alla fall.
Vad ni kan göra är att ta kontakt med POLISEN samt se till att en läkare kommer ut till platsen för skrivande av vårdintyg.
Detta vårdintyg ger POLISEN rätt att med tvång omhänderta personen för vård . Transporten kan sedan ske med för stunden lämpligt färdsätt.
-
- Inlägg: 1473
- Blev medlem: 14/7 2004 13:49
Förtydligande/Fråga: Om jag fattat saken rätt behöver en läkare inte ta sig ut till platsen utan kan begära att polisen assisterar med att föra den förmodade patienten till läkaren så att den kan göra en bedömning.
Är ju inte alltid så lämpligt att en jourläkare sticker iväg från alla dennes övriga patienter för att skriva ett vårdintyg.
Är ju inte alltid så lämpligt att en jourläkare sticker iväg från alla dennes övriga patienter för att skriva ett vårdintyg.
Det är väldigt länge sedan våra läkare lämnade sjukhuset för att ge sig ut och skriva vårdintyg. Det är polisen som kommer med de patienter som behöver få vårdintyg. Hos oss är det Psykjouren som skriver vårdintygen. Om jag minns rätt så ska patienten bedömas av två olika läkare för att vårdintyget ska gälla.
Om en patient inte är öppet väldigt hotfull/farlig mot omgivningen, eller är väldigt självdestruktiv kan polisen inte ta med patienten någonstans mot dennes vilja. Det krävs då först ett vårdintyg från en läkare. Detta intyg kan för all del skrivas av en doktor utifrån ett telefonsamtal med annan vårdpersonal på jourpatrull, avdelning eller behandlingshem. Sedan kan intyget bekräftas av en doktor på mottagande psykklinik. Med ett bra vårdsamarbet mellan vårdinstanser brukar detta gå att lösa i de flesta fall.
Men det finns trots allt komplikationer i dessa fall. Det måste finnas en ledig polispatrull som vill/hinner "tjänstgöra" i psykiatrin. Det måste finnas plats på mottagande psykklinik att lägga in patienten på. Utan "ledig säng" brukar vårdintyget undanröjas väldigt snabbt. Det kan ju också vara så att patienten visar sig vara väldigt vårdmotiverad vid ankomsten till psyket. Detta undanröjer då behovet av vårdintyg. Efter en timme eller tre har ibland denna motivation försvunnit, och patienten vill lämna avdelningen. Utan vårdintyg, akut-LVM eller dylikt är det bara för personalen att öppna dörren och önska lycka till. Tillbaka på ruta ett igen.
De mest utagerande, destruktiva mm klienter har en förmåga att samla ihop sig inför en polisuniform eller läkarrock och framstå som den bäste av alla samhällsmedborgare. Om kontakten varar mer än 20-30 minuter brukar fasaden rämna i och för sig.
Men det finns trots allt komplikationer i dessa fall. Det måste finnas en ledig polispatrull som vill/hinner "tjänstgöra" i psykiatrin. Det måste finnas plats på mottagande psykklinik att lägga in patienten på. Utan "ledig säng" brukar vårdintyget undanröjas väldigt snabbt. Det kan ju också vara så att patienten visar sig vara väldigt vårdmotiverad vid ankomsten till psyket. Detta undanröjer då behovet av vårdintyg. Efter en timme eller tre har ibland denna motivation försvunnit, och patienten vill lämna avdelningen. Utan vårdintyg, akut-LVM eller dylikt är det bara för personalen att öppna dörren och önska lycka till. Tillbaka på ruta ett igen.
De mest utagerande, destruktiva mm klienter har en förmåga att samla ihop sig inför en polisuniform eller läkarrock och framstå som den bäste av alla samhällsmedborgare. Om kontakten varar mer än 20-30 minuter brukar fasaden rämna i och för sig.
Gällande vårdintyg...
Arbetar i Stockholm, vi träffar ganska ofta på dessa patienter som är suicidala, och det är inte helt lätt alla gånger.
Jag håller inte helt med att det är en polissak, för den tveklöst vanligaste handlingen vid suicidförsök är tablettintoxer av olika slag. När vi möter en person som intoxikerat sig, eller då vi har starka skäl att misstänka det, (tex vid sänkt medvetande, tomma tablettkartor, anamnes m.m), ber vi först patienten att medfölja till sjukhus. Är patienten medvetslös, är detta inget problem.
Om patienten är vaken och vägrar medfölja, får vi ringa till jourläkare via SOS, som då får komma ut till platsen och göra en bedömning. Är polisen på plats får de via vakthavande, själva utfärda ett tillfälligt vårdintyg tills patienten träffat en läkare på psykakuten.
När jourläkaren gjort sin bedömning, får polisen assistera med handräckning, men har vid ett tillfälle givit tvångsinjektion efter läkarordination (Polisen höll då patienten).
Man har i Stockholm som policy att ambulans i första hand ej skall transportera psykiatriska patienter, detta ur ett säkerhetsperspektiv, dock är det ju inte sällan som det av medicinska skäl, tex vid en intox eller större skärskador m.m är lämpligast med ambulans. Då kommer ju patienten inte heller primärt föras till psykiatrisk akutmottagning.
Vid utfärdande av tillfälligt vårdintyg, måste detta bedömas inom fyra timmar av två psykiatriker, men det skall tilläggas att man i första hand kämpar för att patienten av egen fri vilja ska gå med på att få vård, då detta gynnar motivationen betydligt bättre.
Jag håller inte helt med att det är en polissak, för den tveklöst vanligaste handlingen vid suicidförsök är tablettintoxer av olika slag. När vi möter en person som intoxikerat sig, eller då vi har starka skäl att misstänka det, (tex vid sänkt medvetande, tomma tablettkartor, anamnes m.m), ber vi först patienten att medfölja till sjukhus. Är patienten medvetslös, är detta inget problem.
Om patienten är vaken och vägrar medfölja, får vi ringa till jourläkare via SOS, som då får komma ut till platsen och göra en bedömning. Är polisen på plats får de via vakthavande, själva utfärda ett tillfälligt vårdintyg tills patienten träffat en läkare på psykakuten.
När jourläkaren gjort sin bedömning, får polisen assistera med handräckning, men har vid ett tillfälle givit tvångsinjektion efter läkarordination (Polisen höll då patienten).
Man har i Stockholm som policy att ambulans i första hand ej skall transportera psykiatriska patienter, detta ur ett säkerhetsperspektiv, dock är det ju inte sällan som det av medicinska skäl, tex vid en intox eller större skärskador m.m är lämpligast med ambulans. Då kommer ju patienten inte heller primärt föras till psykiatrisk akutmottagning.
Vid utfärdande av tillfälligt vårdintyg, måste detta bedömas inom fyra timmar av två psykiatriker, men det skall tilläggas att man i första hand kämpar för att patienten av egen fri vilja ska gå med på att få vård, då detta gynnar motivationen betydligt bättre.