Här i Australien, och i de andra länder där jag arbetat i ambulans, så kräver den fysiska miljön och arbetet betydligt mer än att bära bår. Båren måste ofta bäras långa sträckor, och i svår terräng. Patienten kan ofta inte nås utan rejäl fysisk och mental ansträngning. När man sedan är där hos patienten och skall ställa diagnos, bestämma behandling, vara lugnande och relatera till patienten, och sammtidigt leda en multi organisations insatts i fält, så krävs det att avsaknad av kondition och styrka inte orsakar störningsmoment. Det är helt sant att intellektuell kunskap och kännedom om akutmedicin är det viktigaste, men detta hämmas av dålig fysisk kapacitet.Alex skrev:Är det så att ni under arbetspassen måste ringa efter bärhjälp för att er kollega inte orkar bära båren eller? Det verkar som om en del av er som skriver hellre vill jobba inom polisen eller brandkåren med tanke på er längtan efter fyskrav. Det är väldigt stort fokus kring löpning/rodd/tider och vikter.
Jag jobbar i en medelstorstad och vi bär ofta. Har inte hört nån kollega som gnällt ang bårbärning. Dock förekommer det dagligen diskussioner om medicinska bedömningar och framförallt larmkörning. Vårt fokus i ambulansen ska väl vara medicinska bedömningar/åtgärder samt att se till att patienten kommer till sjukhus på ett säker sätt?
mvh alex
Höga fysiska krav är enligt min mening nödvändiga för att klara flexibelt ambulansarbete i fält. Det kan hända att man inte behöver utnyttja sin kondis och styrka till fullo vid varje tillfälle, men chansen finns alltid. I Sydney där jag arbetat mest har jag alltför ofta erfarit att mina kollegor ej haft den styrka och kondis som krävts för att jobb skall fungera optimalt. Detta leder till suboptimal behandling. Och här har vi fysiska krav, fast för låga.
Hälsningar,
Gösta