Tur att det finns ett sånt här forum
Ambulansssk är verkligen mitt drömyrke! Jag har tänkt länge på det och verkligen inget jag bara hoppar på..
Jag brinner för att hjälpa folk och hade älskat att vara först ut på plats och hjälpt till, räddat liv men också allt det där andra som jag förstått att man gör, transport, trösta och hålla handen.. med mera, med mera.. förstår att allt inte är akut och så..
Vad jag hade velat är att jobba på ambulansen till ryggen inte håller mer
jag tänker mig 45-50 års åldern kanske? Eller tidigare? Oh well, till saken, jag är lite blodrädd. Eller ovan kanske.. jag kommer ihåg så väl när jag jobbade i fjällen och en kvinna som hade ramlat och slagit pannan/ögonbryns höjd i en sten och det var djupt, så djupt som det går iallafall.. och vi rusade fram men sen backade alla.. och där stod jag, hon var livrädd och hennes man med, men jag tog fram alla sjukvårdslådor vi hade och började fixa & dona..så gott jag kunde, torkade och tejpade.. ovan är nog rätt ord, men efter några minuter känner jag mig helt skakis, blek säkert och det nästan svartnade lite för ögonen.. är det här något man kan jobba bort? för i efterhand var det här ändå bara ett "litet" sår, 5-7 cm långt.. jag ser framför mig, benpipor åt höger och vänster och någon som fått ett cykelstyre genom magen..
Snälla säg att många är lite blodrädda i början men att det försvinner? vill så gärna, men kan ju inte komma ut på plats och svimma!
tips & råd, erfarenehter.. vad tror ni?
Mvh, S