Forum

Hej!

Jag efterlyser erfarenheter om sjuksköterskeutbildningarna i Sverige.

Enligt vad jag erfar så finns det stora skillnader mellan högskolorna vad det gäller inriktning, upplägg, praktik osv.

Vad upplevs som bra/mindre bra?

Hälsningar //Emil

Hej!

Roligt att du intresserar dig för vårdyrket! Mitt spontana tips är att du kontaktar respektive elevråd på den skola där du funderat på att studera. Idag är det inga större bekymmer att komma in ute i landet om du uppfyller formell behörighet. Frågor som kan vara relevanta är vilken inriktning programet har avseende vilken skolning era föreläsare och lärare har. Men visst finns det säkert mycket att önska när det gäller dagen SSK utbildning.

//AMBASS

Hej! AMBASS

Nu är det faktiskt så att jag redan läser...

Jag läser i Kalmar, som också använder sig utav PBL alltså Problembaserat lärande. Vi har började att läsa 1-20p Omvårdnand vilket har känts segt och utdraget. Kunde kanske vara bättre att blanda upp det med lite mer pratiska ämnen också kan jag känna.

//Emil

ComaGlove skrev:Hej! AMBASS

Nu är det faktiskt så att jag redan läser...

Jag läser i Kalmar, som också använder sig utav PBL alltså Problembaserat lärande. Vi har började att läsa 1-20p Omvårdnand vilket har känts segt och utdraget. Kunde kanske vara bättre att blanda upp det med lite mer pratiska ämnen också kan jag känna.

//Emil

SORRY!!! Jag fick för mig att du hade för avsikt att börja plugga! Du är inte ensam om att tycka att vissa ämnen är helt ovidkommande och lite väl utdragna. Personligen tror jag att man skulle kunna korta ner den teoretiska delen i SSK programmet till 1 år. Men det är lika mycket politik med i spelet. Som du vet är våra högskolor/universitet inte bara till för ett högre lärande utan också ett sätt att stilla arbetslöshetssiffror. Men kunskap kan man å andra sidan aldrig få för mycket av. I ditt fall skulle jag kanske söka mig till en högskola med en mer prehospital profil, kanske Borås!?. Tyvärr saknar många skolor dynamik mellan praktik och teori. Se bara på hur ofta ni får sätta nål i skolan! Jag tror du kan räkna dessa tillfällen på en hand -5 fingrar!
Problembaserat lärande är annars något mycket positivt tror jag. Men ett Problembaserat lärande bygger ju till stor del på att omsätta teori i praktik.

Ge inte upp utan kämpa på. //återigen ber jag om ursäkt för min tidigare snabba men felaktiga bedömning.

Jag måste bara höra om det är någon som kan o förstår detta...

Förut fanns det ju uppenbarligen "två" sjuksköterskeutbildningar...
Den ena på 2 år och den andra på 3 år... Den ena var till för de som gått "vårdlinjen" eller omvårdnadsprogrammet och den andra för "alla andra".
Jag måste höra om det är någon som kan förstå o veta varför man lade ned detta system? Jag menar vi som gått en utbildning inom omvårdnad borde väl ändå ha ett visst företräde eller åtminstone en viss del, kanske som intagningen sker på betyg, högskoleprov, vårdutbildning och övrigt intag... Så att alla har en chans att kunna söka in till sjuksköterskeprogrammet!!! För alla de andra gymnasielinjerna som är teoretiska sätter ju studierna i första hand på ett annat sätt, vilket verkar leda till högre betyg, men vad är det egentligen som säger det att just betygen är bra o ha?
De sjuksköterskor man träffar på ute i vården som visserligen jobbat kanske sedan 70 - 80-talet är ju "mer kunniga" på något sätt än dem sjuksköterskor som jobbat ett par år, trots att den nya sjuksköterskeutbildningen skall "vara bättre"... Nu menar inte jag sådan kunskap man har genom att ha jobbat i egentlig mening utan sådan vanlig teoretisk kunskap... som de som läst gamla sjuksköterskeutbildningen kan plocka fram och babbla om, medans de nya ibland knappt vet var dem är någonstans. Jag tror personligen mycket av detta beror på studiernas upplägg!

Samma sak som med "undersköterskeutbildningen" gjorde man ju tre-årig och kallade omvårdnadsprogram istället för vårdlinje. På den tiden hade dem ju kursböcker tunga som berg, läste fler ämnen som mikrobiologi, tandvård, kirurgiska sjukdomar, medicinska sjukdomar, akutsjukvård o.sv...
Idag läser vi kurserna och inriktas ENBART mot äldrevård... Den sista kursen sjukvård är någorlunda roligare då den innehåller mer inriktning mot just akutsjukvården...
Vi har ETT PAR TIMMARS praktik i att ta blodtryck, ta venprover, sätta kateter, lära sig handtvätt o.sv... medans man nästan på andra hållet kan skriva långa specialarbeten om hur man skall bädda sängar...
Till vilken nytta? Jo, man kan inte ens få en titel när man går ut!!! Förr "blev" man undersköterska! Nu har man en "kompetens att söka arbete av undersköterskas kompetens" eller motsvarande benämning...
Till vilken nytta?

Vi från omvårdnadsprogrammet kan inte på långa vägar söka in till sjuksköterskeskolan hur vi vill! Vi måste komplettera med matematik B (vilket man kan ersätta med läkemedelsräkning eller motsvarande som ger en BRA grund till sjuksköterskeutbildningen, att kunna dra linjära ekvationer eller på sannolikhetslärans bas räkna ut hur många gånger man kommer göra vel är väl oväsentligt, ingen jag har talat med vare sig matematiklärare eller sjuksköterskor kan svara på vad matte B skall "användas till", läkemedelsräkning är ju + - * /! inte annat!)
Däremot är dem snälla nog att låta kurserna Omvårdnad och Medicinsk Grundkurs väga upp mot naturkunskap B alternativt de enskilda kurserna Kemi, fysik osv på A nivå...

Starta en NY sjuksköterskola där man skall slippa läsa om delar man redan läst!
Gör om omvårdnadsprogrammet så man kan bli någonting eller satsa på att se till att eleverna får höga betyg i stället för att vara paragrafryttare, vilket jag anser vissa lärare är!!!!!
Dem lärarna är ju alla sjuksköterskor och ser med tindrande ögon in i ens egna när man berättar att man vill läsa till sjuksköterska. Men för att direkt kunna söka in på sjuksköterskeskolan skall man uppenbarligen vara någon undermänniska som skall ha MVG i alla ämnen (ingenting ont om Sophiahemmet som förut uppenbarligen krävde 5.0 i medel av sina "flickor", men det måste finnas någonting som vi "undersköterskor" skall kunna läsa också, utan att ha jobbat i en massa år! Finns hur många av oss som helst som faktiskt inte får platser för att människor med bra betyg som "inte vet vad dem vill läsa" börjar utbildningen och hoppar av efter ett tag...
Är inte dem platserna väl värda dem som VERKLIGEN vet att dem vill bli sjuksköterskor, som inte bara vill byta blöjor utan även kombinera detta med droppsättning???


förr i enbart stockholm har vi ju haft mängder med sjuksköterskeskolar, ett system JAG tror på... Mindre enheter, bättre kontakter, bättre studieresultat. I stället för stora massiva som skall ha 10 klasser med 100 elever i varje, där den enskilda individen bara är en bricka i spelet tror jag inte på... Utan enheter där man kan läsa hela vårdutbildningen... Från undersköterska till kanske ett par vidareutbildningar!
Detta tror jag skulle locka människor till vården!!!

Nej, nu får jag sluta skriva så ni har möjlighet att svara utan att somna

självklart ska en uska som vill plugga vidare ha förtur på nått sätt
man ska inte behöva läsa samma sak som man redan har läst
o har man jobbat ett par år så har man nog lärt sig ett o annat med
som kan vara lika mycket värt som en text i en bok

så är det i dom flesta företag att man har möjligheter att avansera i sitt jobb tror inte att så många personer skulle stanna kvar annars
tror inte att en ung uska idag stannar som det tills döden knakar på
tycker att man ska uppmuntra istället för som det är idag ställa hinder för
dem som vill plugga vidare det som händer då är att man tappar duktigt folk istället. för att jobba i vården idag krävs inte höga betyg utan medmänsklighet o kärlek till sin medmänniska det kan man inte läsa sig till utan man har det eller inte

kan hålla med om en del i dit argument Interflora.

Men liksom med ssk som vill plugga till läkare, så finns det en tanke med att man inte får tillgodo se sig något. Då man i många avseenden läser samma men betydligt djupare.

Dock en del omv. kan jag köpa att usk borde slippa. Men absolut inte ett helt år. Herregud. Finns ju inte i närheten av att usk prog. på något sätt skulle komensera ett år på ssk.

Nej, inte idag nej, men förut har det faktiskt gått! Fråga dem sjuksköterskor du träffar ute i vården som jobbat i några år, de har som regel undersköterskeutbildning i botten (vårdlinjen)... På vårdlinjen förr fick de lära sig en massa massa saker, som man inte pratar om idag på långa vägar på "undersköterskeutbildningen"...
Jag anser inte heller att man skall GE bort ett år, MEN, om alla i BOTTEN då dem söker in har "samma" grund, behöver ju ingenting läsas om...

AuF skrev:kan hålla med om en del i dit argument Interflora.

Men liksom med ssk som vill plugga till läkare, så finns det en tanke med att man inte får tillgodo se sig något. Då man i många avseenden läser samma men betydligt djupare.

Dock en del omv. kan jag köpa att usk borde slippa. Men absolut inte ett helt år. Herregud. Finns ju inte i närheten av att usk prog. på något sätt skulle komensera ett år på ssk.

För att läsa något "betydligt djupare" måste man först läsa det grundläggande eller hur. Har man då redan läst det grundläggande tidigare kan ju tid sparas med att man genast börjar med fördjupningen istället för att repetera det grundläggande.

Om det någon gång skulle bli verklighet att kunna tillgodoräkna sig tidigare utbildning på det sättet så tror jag att det är upp till den "lägre" skolan att anpassa sig efter den högre och sedan påvisa att "jo våra elever lär sig samma som era i den-och-den kursen".
Problemet ligger väl i så fall i att det inte finns någon utbildning, vare sig till USK eller syrra, i sverige som ser exakt likadan ut.

Men det känns alltid lockande att få drömma lite...

anders skrev:Är inte säker, men jag har för mig att någon här på forumet skrev orsaken till varför man inte kan tillgodoräkna sig sin "USK-utbildning". Det skulle, om jag minns rätt, vara att man måste läsa minst 120 högskolepoäng för att få legitimation.

Vet att jag en gång för några år sedan läste någon tidningsnotis om en gymnasieklass som samtidigt som de läste sin egna gymnasiekurs hade någon form av kontakt med en examinator på en högskola. Sedan när de läst färdigt kursen fick de göra högskolans tenta och på så vis fick de ut betyg från både gymnasiet och högskolan.
Alltså vore det väl inte helt märkligt om man när man läser omvårdnad på gymnasie/komvux kunde få motsvarande kurser från högskolan. Dessutom finns det ju redan nu några KY-utbildningar och liknande som motsvarar komvux 3-terminers. Och här är ju kurserna redan inordnade i studiepoäng istället för gymnasietimmar.

anders: det kanske börjar bli dags att vakna snart, vi kan ju inte drömma hela dagen, eller?

Korta & snabba utbildningar, aldrig repetera kunskap så att saker fastnar ordentligt,........m.m. många som skriver i forumet är nog sådana som vill ha det bekvämt & enkelt, men att skaffa sig en gedigen yrkeskompetens är komplext och tar tid, det är för patientens säkerhet och vårdens utveckling som man har det på detta sätt. om man är uska och jobbar på ett gruppboende några år och sedan vill bli ssk så har det nog hänt en del. Forskningen går otroligt fort, om man jobbade på ett sätt idag så är det ett annat i morgon. Att repetera är alltid bra och nyttigt. Skillnaden är större än man tror mellan de olika kompetensnivåerna det märker man när man "klättrat" genom alla. Därmed inte sagt att alla skolor är bra, utbildningarna måste också utvecklas ibland, men att få plats med mer kunnskap på kortare tid som många tycks vilja.......nja... Sen har vi alla olika erfarenhet och mål, men hur många utbildningsvägar skall man ha??? varför ska vissa ha det på ett sätt men inte andra?? Hur ska arbetsgivaren kunna veta vad det är för kompetens som personen han anställer har om alla har olika betyg från olika typer/nivåer av skolor. Det måste finnas en tydlig utbildningsväg som alla kan följa för att kunna garantera kvaliten på utbildningen.

suppen:
Om man är syrra och jobbar i hemvården i tio år så är man sedan formellt kompetent att sätta sig i vårdhytten på en ambulans, snart till och med mer formellt kompetent än en amb.sjv. med trettio år i yrket.

Jag håller med dig om det du skriver, men du skriver om hur det är idag, jag skriver om hur jag önskar att det vore imorgon.
Med en tydligt fastlagd utbildningsväg där nästa steg byggde på föregående skulle den nyutbildade läkaren ha träffat ett stort antal fler patienter än vad en ny läkare har idag. Den skulle ha en mycket större förståelse för övriga yrkeskategorier.
Dessutom skulle kunskapen vara större hos alla yrkeskategorier eftersom man aldrig skulle behöva sitta på en föreläsning och lyssna på sådant man redan kan och själv skulle kunna hålla föreläsning i. Det man läst en gång kan man repetera själv för att sedan bygga vidare på. Jag är inte emot repetition då det anses vara modern till all kunskap, men varför tvingas läsa saker som man redan har förstått? Är inte den tiden bättre spenderad med att lära sig nya saker?
Det handlar inte om att jag vill ha det lätt för mig, vilket många verkar tro. Snarare tvärtom. Jag vill ha utmaning och en meningsfull tillvaro.