Citat ur tidningen Omvårdnadsmagasinet nr 4/05:
" Regeringen tänker sig att bland annat undersköterskor som vidareutbildar sig till sjuksköterska ska få tillgodoräkna sig erfarenhet av arbete inom hälso- och sjukvård. Tanken är att erfarenheten ska kunna jämställas med den verksamhetsförlagda utbildningen i den patientnära vården som sjukskötereskstudenterna får under sin treåriga utbildning. Men så enkelt är det inte.
Lång erfarenhet garanterar inte att en individ utvecklar kunskap. Tjugo års erfarenhet av vård kan innebära två års utveckling av kunskap och 18 års rutin!
För att erfarenheterna ska kunna utvecklas till kunskap krävs ett engagemang och en vilja att se och vara delaktig i många olika patientfall och situationer samt ett aktivt reflekterande över gjorda erfarenheter. Teoretisk kunskap i kombination med personlig mognad är en förutsättning för att erfarenhet ska bli till kunskap.
Den kunskapsbas som undersköterskan kombinerar sina erfarenheter med bygger på andra kunskaper än de en legitimerad sjuksköterska förväntas arbeta utifrån. Det är två skilda yrken."
Läkarutbildning
Moderator: Wernvik
-
Lipton
Akuten: Mycket korrekt och sakligt citat du hittat. Men vad händer när en USK med 20 års erfarenhet av kommunal äldreomsorg måste genomföra fyra veckors kliniska studier med en närmaste handledare som arbetar som USK på ett kommunalt äldreboende? Kommer hon utveckla kunskap eller jobba på rutin? Det som det handlar om är ju att lära sig handgrepp och att faktiskt våga ta i gamla och sjuka människor.
Vilket är då mest utvecklande, att genomföra en obetald praktik inom samma område som man redan har 20 års betald praktisk erfarenhet? Eller att istället genomföra obetald praktik inom ett mer givande område som man helt saknar erfarenhet ifrån (så som sjukhusvård).
Jag tror ju att man har större "engagemang och en vilja att se och vara delaktig i många olika patientfall och situationer samt ett aktivt reflekterande över gjorda erfarenheter" i det senare fallet. Dessutom kan detta ge möjlighet att kanske få ett sommarjobb som utvecklar ändå mer så att man i slutändan faktiskt kan bli en hyfsat bra SSK, och det är ju ändå målet med utbildning (även om många framhäver Fil. Kand. Omvårdnad som det allsmäktiga målet
).
Tack för mig!
Vilket är då mest utvecklande, att genomföra en obetald praktik inom samma område som man redan har 20 års betald praktisk erfarenhet? Eller att istället genomföra obetald praktik inom ett mer givande område som man helt saknar erfarenhet ifrån (så som sjukhusvård).
Jag tror ju att man har större "engagemang och en vilja att se och vara delaktig i många olika patientfall och situationer samt ett aktivt reflekterande över gjorda erfarenheter" i det senare fallet. Dessutom kan detta ge möjlighet att kanske få ett sommarjobb som utvecklar ändå mer så att man i slutändan faktiskt kan bli en hyfsat bra SSK, och det är ju ändå målet med utbildning (även om många framhäver Fil. Kand. Omvårdnad som det allsmäktiga målet
).Tack för mig!