hehe jobbigt. Det har vi gjort i fler år.Isidor skrev:Det är ju inget självklart att man som syrra får avbryta HLR. Vi får inte göra det utan det är en läkarsak.
Stockholms akutbilar
Moderator: ambus
Hej Nicklas!Niklas Karlsson skrev:Många är förstås rädda för läkarna. Efter fiaskot i skåne som är många rädda att samma sak händer här. Man är rädd att man ska behöva ringa på alla lm och gå bakåt decennier i tiden.
Många är oroliga när nu 993 och 95 kommer försvinna. Många är också väldigt glada. Problemen uppstår vid olyckor och liknande. ambulanspersonalen har inte samma erfarnehet och man kommer tappa väldigt mycket kompetens på just den arenan.
Jag vet 2 läkare i sthlm som är som är akutläkare. Den ena fnyser åt läkarbilen och den andra är för gammal:). Alla specialister i ane där jag jobbar skrattar åt läkarbilen lch har ingen förståelse alls för hur sll har tänkt. Majoriteten vill ha kvar systemet som finns dag med hkp och är likgiltiga till akutbilarna som de är idag.
Självklart komer det bli som i skåne, unga oerfarna doktorer med fel specialitet. Duktiga "äldre" läkare är inte intresserade av att jobba prehospitalt. Det är min känsla när man hört tongångarna under de månader som man vetat om försöket.
Det finns enligt mig gott om läkare (samt blivande läkare) som kan tänka sig att arbeta prehospitalt och vi kanske också skall komma ihåg att SLL under 80 talet hade en bred läkarbilsverksamhet. Att läkarna är på väg tillbka och nu i kraftfullare beredskap är delvis till följd av den utv som hela den prehospitala verksamheten måste genomgå. Det betyder mycket att på skadeplats eller vid svåra sjukdomsfall ha en tränad läkare på plats. Självklart skall denna läkare ha kunskap om ambulanssjukvårdens organisation men att säga att få är intresserade tycker jag blir lite missvisande. Det är som alla vet ont om arbetande läkare i vårt land och detta är nog en av orsakerna till att "kön" till prehospverksamheten inte är så lång. En annan faktor är att läkaren tidigare ofta enbart utgjort rollen som ambulansläkare eller utbildare. Idag ser vi fler och fler landsting som arbetar med läkare i aktiv prehospital tjänst.
Tittar vi oss omkring i europa är trenden tydlig.
...A M B A S S... future will tell....
Blood Will Tell
-
- Inlägg: 309
- Blev medlem: 7/9 2007 10:41
Denna eviga fråga ang spec ssk kontra läkare. Hur man än vänder och vrider på denna fråga så kommer åsikterna gå isär på detta forum och även inom den prehospitala verksamheten. De läkare jag känner som är intresserade att jobba prehosp är endast intresserade av hkp tjänst. Och dessa lär kosta skattebetalarna betydlig mer än en spec ssk. Om man har läkare med hög utb, befogenheter och hög lön har man som skattebetalare också rätten att kräva betydligt högre medicinskt omhändertagande än idag, vilket kan bli svårt då prehosp handlar om ett först akut omhändertagande som inte kan göras på så annurlunda sätt än som redan görs idag.
To whom much is given, much is expected.
banan: Det har stått högt upp på önskelistan ska du tro. Dock behöver vi inte bekymra oss om detta eftersom vi har läkare som åker prehospitalt.
AMBASS: Jag vet att du har en ganska klar inställning att syrror inte är kompetenta nog för ambulansjobbet. Men om vi ser på hur rekryteringen i skåne har sett ut inför semestrarna. Det har varit uppe i nån tråd tidigare gällande att falck aktivt har sökt studenter för ambulanstjänstgöring.
Eftersom en läkarstudent läser det du värderar högst av allt, medicin. Är då en läkarstudent bättre lämpad för prehospitalt arbete än en vubbad syrra?
AMBASS: Jag vet att du har en ganska klar inställning att syrror inte är kompetenta nog för ambulansjobbet. Men om vi ser på hur rekryteringen i skåne har sett ut inför semestrarna. Det har varit uppe i nån tråd tidigare gällande att falck aktivt har sökt studenter för ambulanstjänstgöring.
Eftersom en läkarstudent läser det du värderar högst av allt, medicin. Är då en läkarstudent bättre lämpad för prehospitalt arbete än en vubbad syrra?
Hej Isidor!Isidor skrev:banan: Det har stått högt upp på önskelistan ska du tro. Dock behöver vi inte bekymra oss om detta eftersom vi har läkare som åker prehospitalt.
AMBASS: Jag vet att du har en ganska klar inställning att syrror inte är kompetenta nog för ambulansjobbet. Men om vi ser på hur rekryteringen i skåne har sett ut inför semestrarna. Det har varit uppe i nån tråd tidigare gällande att falck aktivt har sökt studenter för ambulanstjänstgöring.
Eftersom en läkarstudent läser det du värderar högst av allt, medicin. Är då en läkarstudent bättre lämpad för prehospitalt arbete än en vubbad syrra?
Vad jag är kritisk till är att ssk inte få läsa mer medicin och att omvårdnaden tar allt för stor del i grundutbildningen och i vubbarna. Jag måste tydligt protestera mot att jag anser att detta är en kritik mot alla syrror. Jag vet att vissa ssk införskaffar medicinsk kunskap på annat sätt (dels genom erfarenhet mm) men problemet handlar om synen på vad som är lämpligast att lägga krut på under utbildningen. Skillnaden mellan läkarutbildningen och ssk utbildningen är så väsenskild att grupperna helt enkelt står på helt olika kunskapsformar. Jag värdesätter medicinsk kunskap (innehållande akutsjukvård) mycket högt, det stämmer. Jag vill därför se mer medicin i ssk utb och detta framförallt för de som vill jobba inom ambulans eller som Nurse Prac (syrror med förskrivningsrätt). Jag tror tyvärr att många inom SLF är motståndare till denna utv men den skulle för syrrorna leda till större arbetsområden och större konkurrenskaraft. Låt omvårdnaden bli valbar för de som vill forska eller studera saken. Endast så kommer ssk gruppen kunna hävda sig inom akutmedicinen.
En läkarstudent är i regel inte mer lämpad än en syrra med vubb i den prehospitala verkligheten. Tyvärr avspeglar detta sjukvårdens, låt oss kalla det "slasken" där många chefer med landstingens erkännande (framförallt ekonomiavdelningen) tar in i stort vad som, så länge det har någon ank till sjukvård eller medicin. Jag vet att det till och med finns landsting som tar in kandidater som ännu inte har avklarat sin premedicinska del och detta är skrämmande. Detta skulle aldrig ske på akutrummet eller inom annan spec sjukvård och av detta skäl vill jag se uppstramningar av TESTER som också har med verkligehetens ambulanssjukvård att göra och detta oavsett formell utbildning (även för läkare). Jag försvarar således inte de landsting som tar in kandidater. Det handlar enbart om ekonomi.
(AmBaSs)
Blood Will Tell
En grundutbildning är en grundutbildning och skall så vara anser jag. Visst du kan läsa mer medicin, farmakologi osv... men för att klara av jobbet som grundutbildad ssk är det tillräckligt med teori överhuvudtaget.AMBASS skrev:Hej Isidor!Isidor skrev:banan: Det har stått högt upp på önskelistan ska du tro. Dock behöver vi inte bekymra oss om detta eftersom vi har läkare som åker prehospitalt.
AMBASS: Jag vet att du har en ganska klar inställning att syrror inte är kompetenta nog för ambulansjobbet. Men om vi ser på hur rekryteringen i skåne har sett ut inför semestrarna. Det har varit uppe i nån tråd tidigare gällande att falck aktivt har sökt studenter för ambulanstjänstgöring.
Eftersom en läkarstudent läser det du värderar högst av allt, medicin. Är då en läkarstudent bättre lämpad för prehospitalt arbete än en vubbad syrra?
Vad jag är kritisk till är att ssk inte få läsa mer medicin och att omvårdnaden tar allt för stor del i grundutbildningen och i vubbarna. Jag måste tydligt protestera mot att jag anser att detta är en kritik mot alla syrror. Jag vet att vissa ssk införskaffar medicinsk kunskap på annat sätt (dels genom erfarenhet mm) men problemet handlar om synen på vad som är lämpligast att lägga krut på under utbildningen. Skillnaden mellan läkarutbildningen och ssk utbildningen är så väsenskild att grupperna helt enkelt står på helt olika kunskapsformar. Jag värdesätter medicinsk kunskap (innehållande akutsjukvård) mycket högt, det stämmer. Jag vill därför se mer medicin i ssk utb och detta framförallt för de som vill jobba inom ambulans eller som Nurse Prac (syrror med förskrivningsrätt). Jag tror tyvärr att många inom SLF är motståndare till denna utv men den skulle för syrrorna leda till större arbetsområden och större konkurrenskaraft. Låt omvårdnaden bli valbar för de som vill forska eller studera saken. Endast så kommer ssk gruppen kunna hävda sig inom akutmedicinen.
En läkarstudent är i regel inte mer lämpad än en syrra med vubb i den prehospitala verkligheten. Tyvärr avspeglar detta sjukvårdens, låt oss kalla det "slasken" där många chefer med landstingens erkännande (framförallt ekonomiavdelningen) tar in i stort vad som, så länge det har någon ank till sjukvård eller medicin. Jag vet att det till och med finns landsting som tar in kandidater som ännu inte har avklarat sin premedicinska del och detta är skrämmande. Detta skulle aldrig ske på akutrummet eller inom annan spec sjukvård och av detta skäl vill jag se uppstramningar av TESTER som också har med verkligehetens ambulanssjukvård att göra och detta oavsett formell utbildning (även för läkare). Jag försvarar således inte de landsting som tar in kandidater. Det handlar enbart om ekonomi.
(AmBaSs)
Det som de flesta nyfärdiga ssk blir varse är att det är ett praktiskt jobb och tid för eftertanke och teorier är ringa på jobbet. Jag tror jag att istället för mer medicin, ge studenterna mer praktisk kunskap, lite som det var förr. Nu kan den praktiska nivån tyvärr vara för bedrövlig ( ser tyvärr T6 or som aldrig satt pvk, KAD, sond osv).
Det är med den anledningen som jag anser att det är viktigt med tidigare vårderfarenhet hos ambulanspersonal.
Mer medicin på vubbarna ja visst, bra idé, men det hinns inte med om du skall genomgå den kliniska utbildningen för när du skall jobba sedan så skall du jobba ! ( det är ju det här med att det är 1. Ett praktiskt jobb. 2 . Teoretiskt . Hos läkarna tvärt om. Inom ssk jobbet finns traineeprogram, inom läkaryrket finns ST-utbildning. Det kanske är bra men inte prehospitalt. Jag vill framhålla att akutvubbarna innehåller en hel del, kanske till och med tillräckligt mycket medicin inbakat i omvårdnadsblocket.
Tester, ja jag håller med dig.
Akutbilar som dom i Stockholm bemannade med nsk, vad är din åsikt?
Trevlig kväll !
mvh / ditte
Hej Van The Man!van the man skrev:Denna eviga fråga ang spec ssk kontra läkare. Hur man än vänder och vrider på denna fråga så kommer åsikterna gå isär på detta forum och även inom den prehospitala verksamheten. De läkare jag känner som är intresserade att jobba prehosp är endast intresserade av hkp tjänst. Och dessa lär kosta skattebetalarna betydlig mer än en spec ssk. Om man har läkare med hög utb, befogenheter och hög lön har man som skattebetalare också rätten att kräva betydligt högre medicinskt omhändertagande än idag, vilket kan bli svårt då prehosp handlar om ett först akut omhändertagande som inte kan göras på så annurlunda sätt än som redan görs idag.
Vi bör lämna kostnadsdidkussionen då denna riskerar att hålla kvar lönerna för framförallt ssk. Det är inte okej att spec. syrror har hälften av vad en läkare har och ibland ännu mindre. Jag påstår inte att du säger det men jag tycker att det är viktigt att inte göra frågan till en kostnadsfråga där syrror med nästan 5 års utbildning tjänar för dåligt. Sjukvården är nog det skattebetalarna vill spara minst på. Det finns kostnader i samhället som bättre skulle gå att skära ned på. Det första omhändertagandet är oerhört viktigt och jag hoppas se en mix av tränade prehospare i framtiden.
..AmBaSs..
Blood Will Tell
Hej Ditte!
Jag håller till fullo med om att den kliniska delen i ssk utbildningen (ofta 40%) är en viktig tid och då skall det tamigtusan också tränas att sätta nål och jobba praktiskt och om detta är vi helt eniga. Jag vill se mer sådan skolning och träning och jag tycker att det vore bra om vissa ämnen i utbildningen blev valbara istället. Ta ett ex. Den som vill jobba som ssk med ledningsanssvar (klinikche, avd chef) eller liknande skulle redan under sina tre grundår kunna läsa ledarskap eller ekonomi 20-40p istället för omvårdnad. Den som vill läsa medicinska ämnen skulle också kunna välja bort omvårdnaden för att istället plugga relevanta ämnen eller som du skriver ge studenterna mer praktisk träning.
Jag ycker inte alls att akutvubbarna innehåller tillräcklig mängd relevanta ämnen (avser akutsjukvård) utan dessa drunknar i den kopiösa mängden omvårdnadsteori. Om denna del bara kunde vara valbar vore det ju en sak men så är icke fallet tyvärr. Här finns naturligtvis skillnader mellan olika skolor men så länge omvårdndsfokusen finns där går mycket viktig kunskap till spillo. Å andra sidan kanske det skulle behövas mer etik i läkarutbildningen.
Akutbilar med Nsk anser jag inte vara så förnuftigt just av skälen enligt ovan samt inställningarna i tidigare debatter. Men om ordentliga årliga tester infördes i vårt avlånga land har jag inga synpunkter på om det är en Nsk på akutbilarna. Jag tror dock att i takt med verklighetsbaserade tester så måste vubbarna ändra form ordentligt.
Jag tror nämligen att ssk med medicinsk skolning och inriktning mot akutsjukvård skulle kunna utföra en rad av de ting som idag en liten grupp läkare utför. Självständiga patientkontakter (NP Duty) där artärgas, suturer och medicinord skulle höra till vardagen. Så länge omvårdnaden har ssk yrket i sitt grepp kommer yrket vara låst både i lön och status. I ditt inlägg håller du med mig om att det behövs tester och detta kanske är sjukvårdens största utmaning med tanke på hur få läkare som kan utföra basal HLR och basal akutsjukvård! Jag gillar inte att man tar med sig sitt leg ned i graven. Ett examansbevis kan hänga på väggen men ett cert eller ett leg borde vara resultatet av regelbundna tester och detta i synnerhet för oss inom prehospverksamheten. Vad vissa idag gör är att anpassa testerna till direkta undermåligheten.
Bra debatt!
.AmBaSs..
Jag håller till fullo med om att den kliniska delen i ssk utbildningen (ofta 40%) är en viktig tid och då skall det tamigtusan också tränas att sätta nål och jobba praktiskt och om detta är vi helt eniga. Jag vill se mer sådan skolning och träning och jag tycker att det vore bra om vissa ämnen i utbildningen blev valbara istället. Ta ett ex. Den som vill jobba som ssk med ledningsanssvar (klinikche, avd chef) eller liknande skulle redan under sina tre grundår kunna läsa ledarskap eller ekonomi 20-40p istället för omvårdnad. Den som vill läsa medicinska ämnen skulle också kunna välja bort omvårdnaden för att istället plugga relevanta ämnen eller som du skriver ge studenterna mer praktisk träning.
Jag ycker inte alls att akutvubbarna innehåller tillräcklig mängd relevanta ämnen (avser akutsjukvård) utan dessa drunknar i den kopiösa mängden omvårdnadsteori. Om denna del bara kunde vara valbar vore det ju en sak men så är icke fallet tyvärr. Här finns naturligtvis skillnader mellan olika skolor men så länge omvårdndsfokusen finns där går mycket viktig kunskap till spillo. Å andra sidan kanske det skulle behövas mer etik i läkarutbildningen.
Akutbilar med Nsk anser jag inte vara så förnuftigt just av skälen enligt ovan samt inställningarna i tidigare debatter. Men om ordentliga årliga tester infördes i vårt avlånga land har jag inga synpunkter på om det är en Nsk på akutbilarna. Jag tror dock att i takt med verklighetsbaserade tester så måste vubbarna ändra form ordentligt.
Jag tror nämligen att ssk med medicinsk skolning och inriktning mot akutsjukvård skulle kunna utföra en rad av de ting som idag en liten grupp läkare utför. Självständiga patientkontakter (NP Duty) där artärgas, suturer och medicinord skulle höra till vardagen. Så länge omvårdnaden har ssk yrket i sitt grepp kommer yrket vara låst både i lön och status. I ditt inlägg håller du med mig om att det behövs tester och detta kanske är sjukvårdens största utmaning med tanke på hur få läkare som kan utföra basal HLR och basal akutsjukvård! Jag gillar inte att man tar med sig sitt leg ned i graven. Ett examansbevis kan hänga på väggen men ett cert eller ett leg borde vara resultatet av regelbundna tester och detta i synnerhet för oss inom prehospverksamheten. Vad vissa idag gör är att anpassa testerna till direkta undermåligheten.
Bra debatt!
.AmBaSs..
Blood Will Tell
Vi klarar oss även utan akutbilar (har aldrig haft) då vi har förtroende att sköta våra arbetsuppgifter på egen hand.banan skrev:hehe jobbigt. Det har vi gjort i fler år.Isidor skrev:Det är ju inget självklart att man som syrra får avbryta HLR. Vi får inte göra det utan det är en läkarsak.
Varför kan inte ni det?
AMBASS: Bra inlägg! Och som du själv säger, bra debatt!
Jag hör ju till dem som tycker omvårdnaden är bra och något att hålla fast vid. Dels beroende på att mycket av det jag klassar som medicinsk kunskap är något jag införskaffat på föreläsningar och andra moment i just kurser som hör till området omvårdnad. Vilket kan jämföras med medicinska kurser som ibland höll skrämmande låg nivå då forskarstudenter tvingades hålla föreläsningar vilket kunde resultera i en eftermiddags av stammande, felsägningar och uppenbar nervositet över att eventuellt kunna få en fråga. Detta upplevde jag dock aldrig på omvårdnadsmoment som faktiskt också kunde innehålla mycket medicin.
Därför måste jag reservera mig för dina ideér om att göra sjuksköterskeutbildningen mer valbar. Jag håller nämligen med om grundtanken men tycker inte att kraven på kandidatexamen och dess tillhörande 60 poäng skall tas bort. Däremot hade exempelvis jag 15 poäng folkhälsa i min utbildning som var helt värdelösa och som jag gärna ersatt med exempelvis medicin (och därmed fått ytterligare en kandidatexamen i det ämnet) eller vårdinformatik.
Kul att du också tar upp NPs som alternativ. Tyvärr tror jag att deras intågande inom ambulanssjukvården kommer dröja för länge för att vi skall få uppleva effekterna av detta som kollegor. Eventuellt att vi får dra nytta av det som patienter. Däremot kanske vi snart får se effekten av dessa knutna till primärvården, om nu bara socialstyrelsen kunde utöka deras tillåtna yrkesuppgifter i relation till deras kompetens.
Jag hör ju till dem som tycker omvårdnaden är bra och något att hålla fast vid. Dels beroende på att mycket av det jag klassar som medicinsk kunskap är något jag införskaffat på föreläsningar och andra moment i just kurser som hör till området omvårdnad. Vilket kan jämföras med medicinska kurser som ibland höll skrämmande låg nivå då forskarstudenter tvingades hålla föreläsningar vilket kunde resultera i en eftermiddags av stammande, felsägningar och uppenbar nervositet över att eventuellt kunna få en fråga. Detta upplevde jag dock aldrig på omvårdnadsmoment som faktiskt också kunde innehålla mycket medicin.
Därför måste jag reservera mig för dina ideér om att göra sjuksköterskeutbildningen mer valbar. Jag håller nämligen med om grundtanken men tycker inte att kraven på kandidatexamen och dess tillhörande 60 poäng skall tas bort. Däremot hade exempelvis jag 15 poäng folkhälsa i min utbildning som var helt värdelösa och som jag gärna ersatt med exempelvis medicin (och därmed fått ytterligare en kandidatexamen i det ämnet) eller vårdinformatik.
Kul att du också tar upp NPs som alternativ. Tyvärr tror jag att deras intågande inom ambulanssjukvården kommer dröja för länge för att vi skall få uppleva effekterna av detta som kollegor. Eventuellt att vi får dra nytta av det som patienter. Däremot kanske vi snart får se effekten av dessa knutna till primärvården, om nu bara socialstyrelsen kunde utöka deras tillåtna yrkesuppgifter i relation till deras kompetens.
-
- Inlägg: 309
- Blev medlem: 7/9 2007 10:41
Hej ambass. Håller med dig att ssk utb idag inte är lämpad för prehospitalt arbete. Som du påpekar innehåller den för lite fysologi, patofysologi, farmakologi. Att införa någon valfrihet skulle nog vara att föredra och att dra ner lite på forskningsinriktningen. Har tyvärr sett nyexade syrror gå direkt till amb eller vidare till prehospvubben vilket jag anser är förkastligt. Ang löner så är det tyvärr så i svedalal att politikerna vill ha hög kvalitet på vården men inte är villiga att betala för den.AMBASS skrev:Hej Isidor!Isidor skrev:banan: Det har stått högt upp på önskelistan ska du tro. Dock behöver vi inte bekymra oss om detta eftersom vi har läkare som åker prehospitalt.
AMBASS: Jag vet att du har en ganska klar inställning att syrror inte är kompetenta nog för ambulansjobbet. Men om vi ser på hur rekryteringen i skåne har sett ut inför semestrarna. Det har varit uppe i nån tråd tidigare gällande att falck aktivt har sökt studenter för ambulanstjänstgöring.
Eftersom en läkarstudent läser det du värderar högst av allt, medicin. Är då en läkarstudent bättre lämpad för prehospitalt arbete än en vubbad syrra?
Vad jag är kritisk till är att ssk inte få läsa mer medicin och att omvårdnaden tar allt för stor del i grundutbildningen och i vubbarna. Jag måste tydligt protestera mot att jag anser att detta är en kritik mot alla syrror. Jag vet att vissa ssk införskaffar medicinsk kunskap på annat sätt (dels genom erfarenhet mm) men problemet handlar om synen på vad som är lämpligast att lägga krut på under utbildningen. Skillnaden mellan läkarutbildningen och ssk utbildningen är så väsenskild att grupperna helt enkelt står på helt olika kunskapsformar. Jag värdesätter medicinsk kunskap (innehållande akutsjukvård) mycket högt, det stämmer. Jag vill därför se mer medicin i ssk utb och detta framförallt för de som vill jobba inom ambulans eller som Nurse Prac (syrror med förskrivningsrätt). Jag tror tyvärr att många inom SLF är motståndare till denna utv men den skulle för syrrorna leda till större arbetsområden och större konkurrenskaraft. Låt omvårdnaden bli valbar för de som vill forska eller studera saken. Endast så kommer ssk gruppen kunna hävda sig inom akutmedicinen.
En läkarstudent är i regel inte mer lämpad än en syrra med vubb i den prehospitala verkligheten. Tyvärr avspeglar detta sjukvårdens, låt oss kalla det "slasken" där många chefer med landstingens erkännande (framförallt ekonomiavdelningen) tar in i stort vad som, så länge det har någon ank till sjukvård eller medicin. Jag vet att det till och med finns landsting som tar in kandidater som ännu inte har avklarat sin premedicinska del och detta är skrämmande. Detta skulle aldrig ske på akutrummet eller inom annan spec sjukvård och av detta skäl vill jag se uppstramningar av TESTER som också har med verkligehetens ambulanssjukvård att göra och detta oavsett formell utbildning (även för läkare). Jag försvarar således inte de landsting som tar in kandidater. Det handlar enbart om ekonomi.
(AmBaSs)
To whom much is given, much is expected.
Jag är facinerad av dina nya inlägg AMBASS. För första gången säger du nånting med innehåll som jag tar till mig utan att bli irriterad. Bra förklarat vad du egentligen menar. Kul att du tycker att en sjuksköterska faktiskt kan jobba inom ambulansen om denna bara har tillräckliga kunskaper. Det har nog alla andra varit överens om tidigare. Nationella tester är kanske nått som kommer. Vad gäller omvårdnadsteorier på vubben så är det ett mantra för mig med. Vi läste 0 minuter omvårdnadsteori på anestesivubben och ambulansvubben.
Sist jag kollade så var de flesta ambulansstationer i Stockholm enbilsstationer som inte var stationerade på sjukhus (=nära till förstärkningslarm). Många är de situationer då extra händer behövs inom vården. Akutbilarna i Stockholm kan färdas över större ytor snabbare än en akutambulans och på snabbaste sätt få fram resurser. Det kan vara allt från ledning på större olyckor, utföra A-HLR med räddningstjänst före akutambulans är på plats, stötta vid smärtlindring. Många har gedigna kunskaper i luftvägar dessutom. I väldigt många fall är inte akutbilen behövd på plats och kan återvända. Ett av de största problemen som akutbilarna har är att hålla en lagom profil. Många erfarna tex nsk sköterskor som jobbar på akutambulanserna känner sig trampade på tårna då någon med större generella befogenheter kommer på plats men de reela kunskaperna är samma.
I Stockholm andra mer befolkade områden där det finns ett behov av extra resurser så är akutbilar bemannade med narkossköterskor/ambulanssköterskor + erfarna ambulanssjukvårdare ett kostnadseffektivt sätt att snabbt få fram extra händer.
Detta utesluter inte att en s.k läkarbil finns i Stockholm. City har jag förstått har dåligt stöd av akutbilarna p.g.a. avstånd och är dessutom hårt belastade. Att ha läkarbilen i City och akutbilarna på nuvarande ställe kanske är bästa sättet att få fram stödet fort.
Många kanske tycker det är konstigt att en person från landsbygden skriver och uttalar sig om det här. Vi ska komma ihåg att på de flesta ställen finns inga extra resurser att tillgå när behov finns. Då saknas det oerhört. I Stockholm finns ett fungerande system som många är avundsjuka på men där tyvärr allt för många inte verkar se fördelarna med. I städer i mellanstorlek är ofta ambulanserna stationerade på sjukhus (anestesipersonal kan ringas ut) och bemannade med flera ambulanser (tvåbilslarm). Där finns ett väldigt litet behov av akutbilar/läkarbilar.
Sist jag kollade så var de flesta ambulansstationer i Stockholm enbilsstationer som inte var stationerade på sjukhus (=nära till förstärkningslarm). Många är de situationer då extra händer behövs inom vården. Akutbilarna i Stockholm kan färdas över större ytor snabbare än en akutambulans och på snabbaste sätt få fram resurser. Det kan vara allt från ledning på större olyckor, utföra A-HLR med räddningstjänst före akutambulans är på plats, stötta vid smärtlindring. Många har gedigna kunskaper i luftvägar dessutom. I väldigt många fall är inte akutbilen behövd på plats och kan återvända. Ett av de största problemen som akutbilarna har är att hålla en lagom profil. Många erfarna tex nsk sköterskor som jobbar på akutambulanserna känner sig trampade på tårna då någon med större generella befogenheter kommer på plats men de reela kunskaperna är samma.
I Stockholm andra mer befolkade områden där det finns ett behov av extra resurser så är akutbilar bemannade med narkossköterskor/ambulanssköterskor + erfarna ambulanssjukvårdare ett kostnadseffektivt sätt att snabbt få fram extra händer.
Detta utesluter inte att en s.k läkarbil finns i Stockholm. City har jag förstått har dåligt stöd av akutbilarna p.g.a. avstånd och är dessutom hårt belastade. Att ha läkarbilen i City och akutbilarna på nuvarande ställe kanske är bästa sättet att få fram stödet fort.
Många kanske tycker det är konstigt att en person från landsbygden skriver och uttalar sig om det här. Vi ska komma ihåg att på de flesta ställen finns inga extra resurser att tillgå när behov finns. Då saknas det oerhört. I Stockholm finns ett fungerande system som många är avundsjuka på men där tyvärr allt för många inte verkar se fördelarna med. I städer i mellanstorlek är ofta ambulanserna stationerade på sjukhus (anestesipersonal kan ringas ut) och bemannade med flera ambulanser (tvåbilslarm). Där finns ett väldigt litet behov av akutbilar/läkarbilar.
Specialist anestesi och ambulans
AMBASS: skulle man låta de som är intresserade av att bli chef, läsa andra ämnen i stället för ssk kärnämne? Då ska de inte heller ta sin examen som leg ssk.AMBASS skrev:Hej Ditte!
Jag håller till fullo med om att den kliniska delen i ssk utbildningen (ofta 40%) är en viktig tid och då skall det tamigtusan också tränas att sätta nål och jobba praktiskt och om detta är vi helt eniga. Jag vill se mer sådan skolning och träning och jag tycker att det vore bra om vissa ämnen i utbildningen blev valbara istället. Ta ett ex. Den som vill jobba som ssk med ledningsanssvar (klinikche, avd chef) eller liknande skulle redan under sina tre grundår kunna läsa ledarskap eller ekonomi 20-40p istället för omvårdnad. Den som vill läsa medicinska ämnen skulle också kunna välja bort omvårdnaden för att istället plugga relevanta ämnen eller som du skriver ge studenterna mer praktisk träning.
Jag ycker inte alls att akutvubbarna innehåller tillräcklig mängd relevanta ämnen (avser akutsjukvård) utan dessa drunknar i den kopiösa mängden omvårdnadsteori. Om denna del bara kunde vara valbar vore det ju en sak men så är icke fallet tyvärr. Här finns naturligtvis skillnader mellan olika skolor men så länge omvårdndsfokusen finns där går mycket viktig kunskap till spillo. Å andra sidan kanske det skulle behövas mer etik i läkarutbildningen.
Akutbilar med Nsk anser jag inte vara så förnuftigt just av skälen enligt ovan samt inställningarna i tidigare debatter. Men om ordentliga årliga tester infördes i vårt avlånga land har jag inga synpunkter på om det är en Nsk på akutbilarna. Jag tror dock att i takt med verklighetsbaserade tester så måste vubbarna ändra form ordentligt.
Jag tror nämligen att ssk med medicinsk skolning och inriktning mot akutsjukvård skulle kunna utföra en rad av de ting som idag en liten grupp läkare utför. Självständiga patientkontakter (NP Duty) där artärgas, suturer och medicinord skulle höra till vardagen. Så länge omvårdnaden har ssk yrket i sitt grepp kommer yrket vara låst både i lön och status. I ditt inlägg håller du med mig om att det behövs tester och detta kanske är sjukvårdens största utmaning med tanke på hur få läkare som kan utföra basal HLR och basal akutsjukvård! Jag gillar inte att man tar med sig sitt leg ned i graven. Ett examansbevis kan hänga på väggen men ett cert eller ett leg borde vara resultatet av regelbundna tester och detta i synnerhet för oss inom prehospverksamheten. Vad vissa idag gör är att anpassa testerna till direkta undermåligheten.
Bra debatt!
.AmBaSs..
När det gäller de åtaganden du vill att en ssk ska göra, lm-ord, artärgas och suturer mm, kan jag bara säga att hag tycker du är inne på fel spår.
Jag antar att du syftar till den prehospitala arenan, varför ska vi tex ta artärgaser i ambulanserna?
Självständiga patientkontakter? Vad menar du med detta? Jag vill påstå att jag i mitt dagliga arbete har självständiga patientkontakter.
Isidor: Yrkesexamen somm sjuksköterska har inte egentligen någonting med omvårdnad att göra. Generellt håller jag med AMBASS om ökad valfrihet i utbildningen, även om jag är lite tudelad när det gäller just chefsidén, tror helt enkelt att de flesta behöver kunna arbeta också på "golvet" för att kunna agera väl i en chefsroll.
Artärgas var nog bara ett dåligt exempel. Med självständig patientkontakt avses nog den formella möjligheten att färdigbehandla en patient i hemmet, justera medicinerna och andra traditionellt läkarbundna uppgifter.
Tänk dig själv. Visst vore det trevligt att på plats kunna sluta en stor men okomplicerad sårskada, ge tetanusprofylax samt en remiss till DSK för sårkontroll och suturtagning. Istället för att patienten får vänta på en akutmottagning i sex timmar.
Artärgas var nog bara ett dåligt exempel. Med självständig patientkontakt avses nog den formella möjligheten att färdigbehandla en patient i hemmet, justera medicinerna och andra traditionellt läkarbundna uppgifter.
Tänk dig själv. Visst vore det trevligt att på plats kunna sluta en stor men okomplicerad sårskada, ge tetanusprofylax samt en remiss till DSK för sårkontroll och suturtagning. Istället för att patienten får vänta på en akutmottagning i sex timmar.
Jag måste bara fråga; När tar det slut egentligen? Ambulanssjuksköterskorna idag har faktiskt väldigt mycket generella direktiv, stort ansvar genom att helt självständigt bedömma patienter samt även stora möjligheter att behandla ett mycket brett spektrum av patienter utan kontakt med läkare. Trots det så finns det ett utbrett "ge oss mer mer mer" här på forumet samt en underliggande inställning till att man inte behöver läkare för att sköta sitt arbete (jag får den känslan att läkarna hör hemma på huset, och deras enda förmåga är att titta på patienten och ställa en diagnos). Undersköterskor verkar inte behövas heller, eftersom sjuksköterskorna är specialister på omvårdnad och således borde kunna göra alla deras uppgifter också.
Det finns hela tiden en strävan att överta uppgifter som traditionellt sett är läkarbundna (är det inte möjligt att dessa är läkarbundna av en anledning, och att utbildningen, som är annorlunda än sjuksköterskeutbildningen, är upplagd för att klara dessa andra arbetsuppgifter?); Mer delegationer, förskrivningsrätt, färdigbehandla på plats, suturera osv. Samtidigt så när en läkare gör övertramp åt andra hållet - vill arbeta prehospitalt - med uppgifter som till en stor del traditionellt är bundet till andra yrkeskategorier (tidigare undersköterskor, nu sjuksköterskor) så blir det ett ramskri här på forumet, även om intrånget i mina ögon (så länge inte möjligheterna att utföra arbetet försämras á la PHAT) är relativt sett mindre.
Svaret i min mening är inte att ta över fler läkarbundna uppgifter; att få möjlighet att skriva remisser alternativt ändra mediciner och dylikt. Det borde istället vara att ha läkare som är utbildade att göra detta tillgängliga i den vanliga verksamheten - med ett knapptryck bort!
Man kan inte göra allt själv, även om det skulle vara helt fantastiskt. Man har inte utbildning för att göra allt och därför förstår jag inte denna strävan efter att göra allt själv. Är det någonting jag lär mig desto mer utbildning jag går igenom är allt jag inte kan. Mina begränsningar. Bör man inte i den här hetsen som finns dra en gräns någonstans?
Lipton; Det exempel du ger verkar tyda på att det finns en brist på läkare blandat med absurda väntetider inom vården. Patienten ska inte behöva vänta sex timmar på akuten, och det ska därför inte behövas finnas någon frustration från din sida att patienten utsätts för onödigt mycket lidande. Du borde kunna lufta på luren och ringa den bilburna distriksläkarjouren (eller kanske någon form av akutläkarbil som möjligen har tid över mellan larmen) som en kvart senare kan vara på plats. På det sättet så kan du och din kollega bli tillgänglig med er bil (som har bårplats) och därför kunna arbeta vidare med patienter som ska tas med till sjukhuset.
Tendensen jag ser här när folk klagar är snarare att det finns för lite läkare i prehospitala verksamheten. Det finns inte läkare att utföra de arbetsuppgifter som läkare ska utföra och därför känns det som att ens möjligheter inte räcker till. Samtidigt vill väldigt få ha in läkare som har utbildning för att utföra arbetsuppgifterna i verksamheten. Jag förstår inte.
Det finns hela tiden en strävan att överta uppgifter som traditionellt sett är läkarbundna (är det inte möjligt att dessa är läkarbundna av en anledning, och att utbildningen, som är annorlunda än sjuksköterskeutbildningen, är upplagd för att klara dessa andra arbetsuppgifter?); Mer delegationer, förskrivningsrätt, färdigbehandla på plats, suturera osv. Samtidigt så när en läkare gör övertramp åt andra hållet - vill arbeta prehospitalt - med uppgifter som till en stor del traditionellt är bundet till andra yrkeskategorier (tidigare undersköterskor, nu sjuksköterskor) så blir det ett ramskri här på forumet, även om intrånget i mina ögon (så länge inte möjligheterna att utföra arbetet försämras á la PHAT) är relativt sett mindre.
Svaret i min mening är inte att ta över fler läkarbundna uppgifter; att få möjlighet att skriva remisser alternativt ändra mediciner och dylikt. Det borde istället vara att ha läkare som är utbildade att göra detta tillgängliga i den vanliga verksamheten - med ett knapptryck bort!
Man kan inte göra allt själv, även om det skulle vara helt fantastiskt. Man har inte utbildning för att göra allt och därför förstår jag inte denna strävan efter att göra allt själv. Är det någonting jag lär mig desto mer utbildning jag går igenom är allt jag inte kan. Mina begränsningar. Bör man inte i den här hetsen som finns dra en gräns någonstans?
Lipton; Det exempel du ger verkar tyda på att det finns en brist på läkare blandat med absurda väntetider inom vården. Patienten ska inte behöva vänta sex timmar på akuten, och det ska därför inte behövas finnas någon frustration från din sida att patienten utsätts för onödigt mycket lidande. Du borde kunna lufta på luren och ringa den bilburna distriksläkarjouren (eller kanske någon form av akutläkarbil som möjligen har tid över mellan larmen) som en kvart senare kan vara på plats. På det sättet så kan du och din kollega bli tillgänglig med er bil (som har bårplats) och därför kunna arbeta vidare med patienter som ska tas med till sjukhuset.
Tendensen jag ser här när folk klagar är snarare att det finns för lite läkare i prehospitala verksamheten. Det finns inte läkare att utföra de arbetsuppgifter som läkare ska utföra och därför känns det som att ens möjligheter inte räcker till. Samtidigt vill väldigt få ha in läkare som har utbildning för att utföra arbetsuppgifterna i verksamheten. Jag förstår inte.