<B>En fenomenologisk studie av vårdande bedömning och dess lärande i ambulanssjukvård</B>
Författare: Wireklint Sundström, Birgitta, leg. sjuksköterska, fil. mag., PreHospen, Högskolan i Borås
Titel: Förberedd på att vara oförberedd - Vårdande bedömning i ambulanssjukvård (doktorsavhandling)
Tid: 2005-05-26, klockan 10:30
Sal: Myrdal, Växjö universitet
Ansvarig institution: Institutionen för vårdvetenskap och socialt arbete
Opponent: docent Gunn Engelsrud, Oslo universitet
Kontakt: birgitta.wireklint_sundstrom@hb.se
I pågående politisk debatt, speciellt inom landsting och regioner, diskuteras att bedömning och beslut om adekvat vårdnivå måste tas så tidigt som möjligt i den akuta vårdkedjan. Att transportera patienter till olika vårdinstanser, som traditionellt sett har varit det vanligaste målet med ambulanssjukvården, är därmed inte längre en självklarhet. Ytterst handlar det om att undvika onödiga transporter av patienter till sjukhus eller annan sluten vård. I en ny avhandling från Växjö universitet riktas uppmärksamheten mot de sjukvårdande insatser som utförs inom ambulanssjukvård, med särskilt fokus på bedömning av patienten.
Birgitta Wireklint Sundström menar att den bedömning av patienter som tidigare helt utfördes på akutmottagningarna, idag delvis utförs av ambulanssjukvårdens vårdare. Detta understryker betydelsen av föreliggande forskningsresultat, vilket i korthet innebär att kunna balansera rutiner med den aktuella situationens variationer. Avhandlingen fokuserar även hur denna bedömning kan läras, närmare bestämt hur studenter inom ambulanssjukvård kan förvärva kunskap om vårdande bedömning och ta avstånd från en alltför generaliserande vård.
Huvudresultatet utgörs av det faktum att vårdarna i ambulanssjukvård paradoxalt nog är förberedda samtidigt som de är oförberedda. Även om de ”vet” vad som väntar dem, så ”vet” de det egentligen inte. Resultatet visar att ambulanssjukvården präglas av en oreflekterad och naturligt vårdande hållning, när det gäller bedömning och vård av patienter. Detta förhållningssätt inrymmer en vilja att lyssna in den individuella patienten men den oprofessionella hållningen kan även begränsa vårdarnas möjligheter till att hjälpa.
Det har visat sig att det är de medicinska begreppen som är begränsande, t.ex. behandlingsdiagnoser, vilka ligger till grund för verksamhetens behandlingsanvisningar. Forskningsresultatet visar alltså att om patienter inte har tillräckligt säkra och påvisbara tecken, t.ex. på hjärtinfarkt, kan den standardiserade bedömningen leda till att patienten inte ges lika stor uppmärksamhet och heller inte erbjuds smärtlindring.