<<<<<<<<    Detta är arkivmaterial    >>>>>>>>


Här under kan Du läsa ett nästan 20 år gammalt reportage om Norsk Luftambulanse (NLA). Nästan 20 år gammalt - har de inget bättre att komma med, tänker Du kanske. Visst har vi det, men i detta fall publicerar vi för att visa p å hur absurt ambulanshelikopterfr ågan hanteras i Sverige. Reportaget publicerades ursprungligen i början av 80-talet för att författaren ville stimulera till debatt om möjligheterna att organisera liknande verksamhet i Sverige.

I fjol störtade Socialstyrelsens ambulanshelikopterutredning. Den 58:e i raden av utredningar. Nu kan vi bara önska att det är slut p å havererade utredningar och kvar st år d å faktumet att Sverige fortfarande befinner sig p å U-landsniv å när det gäller ambulanshelikoptrar"¦

Kenneth Karlsson
Redaktör och ansvarig utgivare


P å grund av en infektion i halsen (epiglottit) hade struphuvudslocket svullnat igen s å att hon till slut inte orkade andas längre. Det var likas å nästan omöjligt att bl åsa in luft förbi det svullna struphuvudslocket. Innan piloten stannat motorerna har helikopterläkaren stoppat ned en plastslang förbi det svullna stället och in i luftstrupen. Livet är räddat, men det krävs stora doser lugnande innan kramperna upphör. En smal slang stoppas ned i matsäcken för att tömma ut den luft som bl åsts ned under mun till munventilationen.

Kvinnan flygs in till sjukhus, Sentralsykehuset i Akershus (SiA) i Lörenskog i Oslos utkant. D å hon alltjämt är medvetslös och visar tecken p å hjärnskada läggs hon i respirator n ågra dygn. Till en början är hon förlamad i ena kroppshalvan. Tio dagar efter ankomsten kan patienten återvända hem till man och barn. Hon g år d å hjälpligt med kryckor. Fyra m ånader senare är hon helt återställd.

Detta är ett exempel p å den räddningstjänst som Norsk luftambulans A/S bedriver.
- Det primära, säger organisationens grundare och medicinska ledare, dr Jens Moe, är inte att åstadkomma snabba transporter. Det viktiga är att kunna erbjuda sv årt sjuka och skadade bästa möjliga v ård s å raskt som möjligt.

24 timmar per dygn, 365 dagar per år st år den lilla helikoptern startklar p å plattan utanför Sentralsykehuset i Akershus. P å dagen är man i luften tv å minuter efter larm. P å natten tar det n ågot längre tid beroende p å hur mycket kläder vädret motiverar. Utrustningen best år av en helikopter av märket Bölkow BO 105, som är mer eller mindre specialkonstruerad för ändam ålet. Ombord har man det mesta som finns p å en vanlig akutmottagning. Där finns medikamenter och infusionsvätskor, där finns apparatur för konstgjord andning och en respirator.

Där finns defibrillator (en apparat för att skjuta ström genom hjärtat vid hjärtstillest ånd). Där finns mobiltelefon och radioutrustning som möjliggör kommunikation med ambulans, polis, brandk år, fartyg och räddningscentraler.

Vid behov kan man ta med kuvös för transport av nyfödda, värmekamera för att söka efter personer som försvunnit i skogen eller p å fjället, lavinstänger och lavinhundar med förare, dykareutrustning för att plocka upp drunknade, bergbestigningsutrustning för att kunna bist å nödställda eller skadade alpinister. Och mycket annat.

Besättningen best år av tre man: pilot, läkare och räddningsman. Piloterna har alla flera tusen flygtimmar bakom sig. Läkarna, som är narkosläkare fr ån de olika sjukhusen i Oslo-omr ådet, är specialtränade för tjänsten. De har, d å de är i tjänst p å helikoptern, inga andra medicinska arbetsuppgifter. Räddningsmännen är fr ån början ambulansförare och brandmän som utbildats i Schweiz. De har stora färdigheter i flygnavigation, dykning, bergsbestigning och sist men inte minst akutmedicin.

Trafikolyckor, arbetsolyckor och akut sjukdom är de vanligaste orsakerna till att luftambulansen blir larmad. M ånga tror att det bara är i skärg årdar och fjällterräng som helikoptern kommer till nytta. Men det visar sig att nästan hälften av uppdragen är rekvirerade av ambulanspersonal som efter framkomst bedömt att de inte varit säkra p å att f å patienten levande till sjukhus.

Nu är det inte p å de livräddande uppdragen de största insatserna görs (ca 60 människor med en genomsnitts ålder p å 31 år har räddats till livet under de tre år verksamheten varit ig ång). För det stora flertalet patienter ligger vinsten i att man med snabbt omhändertagande kan begränsa skadornas omfattning och förkorta v årdtiderna p å sjukhus.

Vem betalar?
- Norsk luftambulans är organiserad efter mönster av den schweiziska räddningsflygorganisationen Schweizerische Rettungsflugwacht säger företagets ledare, Knut Femris.
- Det betyder att ett stort antal människor lämnar frivilliga bidrag till verksamheten. Stiftelsen Norsk luftambulans som äger företaget NLA A/S samlar genom medlemsavgiften och frivilliga bidrag in flera miljoner kr per är.

Norska riksförsäkringsverket betalar för de uppdrag man i efterhand bedömer som medicinskt motiverade. Den totala budgeten ligger p å strax under fem miljoner norska kr per år och det torde st å klart att den besparing samhället gör i form av minskade v årdkostnader och sjukdagar vida överstiger detta belopp. I Västtyskland räknar man med att samhället f år igen mellan 11 och 12 g ånger vad den tyska helikopterräddningstjänsten kostar.

Kan norsk luftambulans flyga in i Sverige?
Man kan n å Arvika p å 30 minuter, Torsby, Munkfors, Bengtsfors och Koster p å 35 minuter, Bäckefors, åm ål och Hagfors inom 45 minuter.

Vem betalar i s å fall?
Svaret är att ingen vet. Det har inte kommit n ågra larm fr ån den svenska sidan än. Ett är dock säkert, det är aldrig patienten eller den som larmar som f år betala. De uppdrag som ej betalas av myndigheterna st år stiftelsen Norsk luftambulans för.

Ytterligare ett par exempel p å insatser av avgörande betydelse: Trafikolycka. Distriktsläkaren p å Gol ringer och berättar om en trafikolycka med flera sv årt skadade.

Sv årast skadad är en man i 20- års åldern som f ått skallbenet krossat. Han är medvetslös och har kramper. Han befinner sig i den sista av tre ambulansen som är p å väg söderut.

Helikoptern lyfter och möter ambulansen p å vägen. Patienten visar tecken p å blödning i skallen. Han f år n ålar för infusion inlagda. Han blir sövd s å att kramperna upphör och man tar över hans andning med hjälp av en slang som stoppas ned i luftstrupen. Man lastar in patienten i helikoptern och sätter kurs mot Oslo med en fart p å över 200 km/tim. Via radion kontaktas neurokirurgen p å Ulltv åls sjukhus där man börjar förbereda för operation.

N ågra minuter efter landningen ligger patienten p å operationsbordet. Man borrar och tömmer ut blödningarna som trycker p å hjärnan. Inom en vecka skrivs patienten ut till normallasarett utan n ågra kvarst ående men.

Drunkning. En gosse drunknar i skolans simbassäng. Samtidigt som återupplivningsförsök startas larmas helikoptern. Efter n ågra minuter landar den och helikopterläkaren tar över behandlingen. En timme senare har man kontroll över läget. Gossens hjärta har d å startats med elchocker och han ventileras med bl åsa och tub. Han flygs in till sjukhus och skrivs ut efter tre veckor helt utan hjärnskador.

Författare:

E-post: Johan Ullman    Hemsida: www.ullmans.com


<<<<<<<<    Detta är arkivmaterial    >>>>>>>>
[Hem]  [Ledare]  [Nyheter]  [Reportage]  [Forskning]  [Artiklar]  [Insändare]  [Notisen]  [Redaktion]

2000/01/18