För tre år sedan arbetade narkosläkare Staffan Wåhlander med intensivvårdspatienter på Universitetssjukhuset i Lund. Han var också en mycket uppskattad och kunnig ambulansöverläkare i Lunds sjukvårdsdistrikt och sågs ofta på olycksplatser när han extraknäckte i Grauers läkarbilar. Idag uträttar han sitt värv mitt ibland skjutna, knivskurna och andra våldsoffer på Bellevue Hospital i New York City. Det flesta av hans patienter är narkomaner, hemlösa eller socialfall. Många av dem är HIV-infekterade.

Hösten 1992 kom Staffan och hans amerikanska hustru Pam till New York City. De hade sålt huset på Småskolevägen i Lund och packat bohaget i en container med adress 16:e gatan, Manhattan, New York. Trots att Pam är född i USA var det inte hon som ville flytta tillbaka. Hon trivdes bra i Sverige och hade skaffat sig en fin utbildning vid Tekniska högskolan i Lund. Svenska pratar hon nästan lika bra som om hon var född här. Istället var det Staffan som hade bestämt sig för att det var tid att pröva något nytt och USA har alltid lockat honom.

- Jag åkte runt och tittade på de olika sjukhusen och bestämde mig för att bo i New York. Det var inga större bekymmer för en svensk anestesiläkare att få jobb. Svensk anestesiologi har ganska gott rykte i USA, berättar Staffan Wåhlander.

Den viktigaste anledningen till att Staffan valde New York är själva staden. Han verkligen trivs här. Det är spännande och hela miljön passar honom bättre än något annat. New York är egentligen hela världen i miniatyr med ett tempo som är oerhört uppressat. Här är så speciellt att amerikanen i allmänhet inte uppskattar staden. Bor man på Manhattan är det vanligare att äta ute än hemma. Det märks också på Staffan och Pam. Bättre krogguider får man leta länge efter. Men självklart är det inte bara staden som lockar utan även längtan efter att jobba med olycksfallsvård, mer intensivt än vad något annat ställe kan erbjuda, spelar stor roll för Staffan.

Lättare att göra karriär här?

- Nej! Lättare är det definitivt inte. Det är svårare därför att man får inget gratis här. Här finns inga egentliga guldgossar som i Sverige. Här måste man jobba hårt och vara ambitiös för att lyckas, men det är ingen garanti utan en förutsättning. Däremot lyckas man aldrig om man inte jobbar hårt. Möjligen med vissa enstaka undantag om man skulle råka känna någon högt uppsatt person, men det är verkliga undantag.

Trots att svenska läkare är uppskattade i USA är det inte bara att åka ditt och börja jobba. Redan på 80-talet gjorde Staffan VQE (Visa Qualification Examination) i Frankfurt. Det är det första grundläggande testet som krävs. Därefter krävs även lokala kompetenstester.

- Det verkar som New York, Florida och Kalifornien har tuffaste kraven på utländska läkare. Men i och med att svensk utbildning håller hög klass och har gott rykte har man fördelar.

Två månder ger mer erfarenhet än 5 år i Lund

I början arbetade Staffan på ett privatsjukhus. Arbetsuppgifterna var mestadels narkos vid rutinoperationer och inte direkt någon olycksfallsvård. Ganska snart upptäckte han saknaden av akut- och intensivvård. Har man under många år kasat runt i läkarbil och räddat trafikolycksoffer är det lätt hänt att saknaden efter action kan bli stor. Staffan sneglade på Bellevue Hospital, ett av New Yorks största olycksfallscentra, och blev sedermera utlånad till sjukhuset. Här stormtrivs han och kan inte tänka sig att gå tillbaka till privatsjukhuset.

- Här får jag mer erfarenhet på två månader än vad jag fick på 5 år i Lund, säger Staffan Wåhlander entusiastiskt.

Idag är hans jobb en form av livsstil. Staffan går hem först när det inte finns mer jobb. Han har alltid sökare som sjukhuset kan nå honom på om det skulle vara något större. Han jobbar med i det närmaste allt. Han är administratör, lärare, forskare och skall helst också vara aktiv med att ta hand om patienter.

Vardagen skiljer sig en hel del från Sverige. Narkosdoktorns roll i USA är annorlunda än i Sverige. I Sverige sköter de om intensivvården, jobbar nära kirurgerna och har ganska mycket inflytande när patienten kommer in till akutmottagningen. I USA får man mer ta åt sig uppgifter och ansvar. Gränsdragning mellan olika discipliner finns inte på samma sätt här.

- Den läkare som går in och gör vad som behövs är den man lyssnar på och som också får göra saker. På det sättet är det mycket mer möjligheter och å andra sidan mycket mer stress, för här går man aldrig säker.

Behandlingsmetoderna är i princip samma som i Sverige. Man har större krav på att läkaren skall argumentera och kunna motivera sin behandling. Det är en tuffare attityd och allting ifrågasätts. På morgonronderna är det inte alls lika snällt som i Sverige, utan det diskuteras på ett ganska aggressivt sätt.

- Det gäller att kunna ta för sig och veta vad man gör. Annars skjutsas man ovillkorligen åt sidan.

Lönen är hög

Lönerna till läkare och sjuksköterskor snålas det inte med. En IVA-sköterska tjänar cirka 90 000 dollar om året. I svenska kronor blir detta cirka 650 000 om året. Läkarna tjänar betydligt mer. Någon ersättning för övertid och jour finns inte utan det är fasta månadslöner som gäller. När Staffan får frågan hur mycket mer han tjänar än i Sverige skrattar han och säger "MER!"

- Man tjänar bättre men man arbetar också mycket mer. Enligt svenska förhållanden tjänar jag mycket, men levnadskostnaderna är också mycket större här i stan.

Några barn har inte Staffan och Pam och det är kanske tur för New York City är knappast den bästa miljön för barn att växa upp. Egentligen är det kanske synd för vilken pojke hade inte älskat en far som har modelljärnvägar och modellbilar som sin stora passion. Lyckligtvis har Staffan blivit bekant med en kollega på akutmottagningen som är lika hängivet frälst i denna hobby. När de träffas är det lika viktigt att dryfta färgerna på en stationsbyggnad som de senaste patientfallen.

Har ingen hemlängtan

Staffan kan inte svara på om han någonsin kommer att flytta tillbaka till Sverige och någon hemlängtan har han inte, men han saknar vänner, bekanta och vissa delar av livet i Sverige som att promenera i Lund på våren.

- Det vore löjligt att säga något annat, men i stort sätt tycker jag att jag anpassat mig bra. Detta passar mig bättre än livet i Sverige. Det finns inget perfekt ställe att bo på, alla ställen har sina nackdelar och fördelar. Det här är inget drömland, ingen perfekt tillvaro på något sätt. Det finns många nackdelar med att bo här men just nu passar detta mig bättre. Jag ångrar absolut inte att jag flyttade hit. Jobbet här är både mer utmanande och också mer stimulerande, men man får inget gratis här.

Text: KENNETH KARLSSON
Foto: PATRICK PERSSON

Bellevue Hospital grundades 1736 och är landets äldsta offentliga sjukhus. Det ligger på 1:a avenyn i höjd med 27:e gatan, Manhattan, med gångavstånd till FN-huset. Området runt om sjukhuset är knappast de mest fashionabla kvarten, utan här driver en hel del skumrask omkring. Precis bredvid sjukhuset ligger det som skämtsamt kallas för Bellevue Hilton, tidigare mentalsjukhus som nu används som tak över huvudet för hemlösa.

I NYC får alla människor sjukvård. Gäller det akutvård kan alla söka vilket sjukhus som helst i staden, oavsett om sjukhuset är i privat ägo. Kommer man till ett privatsjukhus och saknar försäkring får man akut vård men blir sedan överflyttad till ett offentligt sjukhus. En del av vården är bättre på Bellevue än på de privata sjukhusen, framförallt är olycksfallsvården bättre utvecklad. Bellevues akutsjukvård har så gott rykte att sjukhuset tar hand om presidenten ifall han skulle bli skadad vid ett besök i New York.

- Skulle jag själv bli påkörd, skjuten eller skadas på annat sätt föredrar jag Bellevue. Vi hade häromnatten 8 allvarliga olycksfall som kom in. Det var allt från svåra skottskador till trafikolycksoffer samt en del personer som trillat från hög höjd. Här finns verkligen möjligheter för personalen att få mycket erfarenhet, berättar Staffan Wåhlander.

En av sjukhusets mer udda verksamheter är fångvården på 19:e våningen i den 25 våningar höga byggnaden. Här får de flesta av NYC:s kriminella sjukvård. Beväpnade vakter och fångar med både fot- och handbojor, ibland med kedja mellan fötter och händer, är en vanlig syn på sjukhuset. Till och med när fångarna är nedsövda och opereras sitter en grönklädd beväpnad vakt och bevakar. Det snålas inte med vård till fångarna. Vi till och med utför gratis plastikoperationer om en fånge till exempel vill ha en fettknuta borttagen och vi utför kostsam öppen hjärtkirurgi om det krävs, förklarar Staffan Wåhlander.

Verksamheten i sjukhusbyggnaden motsvarar nästan den vård som ges i hela Lunds sjukvårdsdistrikt. Eller enklare beskrivet, slå ihop Lunds lasarett, S:t Lars sjukhus och alla vårdcentraler i distriktet och flytta dem till en byggnad, så blir det ett sjukhus med Bellevues kapacitet och storlek. Bara operationsavdelningen är stor som en fotbollsplan och det finns egentligen ingen vård som man inte kan ge på sjukhuset. Här skickas inte några patienter iväg för specialistvård utan det är hit patienter skickas, då det verkligen krävs avancerad vård. Det märks också att våldet är mer representerat här. Säkerhetskontrollerna av besökare och patienter är rigorösa och sjukhuset har en egen polisstyrka som upprätthåller ordningen, vilket kan sägas behövs.

- För något år sedan sköts en läkare till döds i en av våra trappor, så kan jag undvika att använda dem gör jag det, berättar Staffan Wåhlander.

På Bellevue är sjuksköterskorna underrepresenterade. Läkare under specialistutbildning utför mängder av arbetsuppgifter som i Sverige normalt är sjuksköterskeuppgifter. En av anledningarna är att Bellevue är utbildningssjukhus där många läkare behöver träning i basal sjukvård. Staffan Wåhlander tycker inte att det här systemet är bättre än det svenska men det finns två olika sidor av det hela.

- Ur patientens synpunkt tror jag att en överstressad doktor kanske inte riktigt gör samma jobb för patienten som en inte lika stressad, välutbildad IVA-sköterska skulle göra när det gäller exempelvis provtagningar, droppsättning m m. Å andra sidan lär sig dessa doktorer att från grunden ta hand patienter och sköta om den basala sjukvården. När de sedan själva får eget ansvar kan de patientvården från grunden. Jag tror att det svenska systemet med välutbildade sjuksköterskor i slutändan förmodligen är bättre, men fördelarna med systemet här är att läkarna lär sig sjukvård från grunden på ett sätt som inte svenska läkare gör.

Bristen på sjuksköterskor leder också till att omvårdnaden verkar eftersatt. Men Bellevue är ett hårt belastat, väldigt tufft innerstadssjukhus i NYC där man har ganska så tuffa ekonomiska förhållanden just nu. Det är inte alltid så fint i kanten, men patienterna får en professionell vård som faktiskt är svår att hitta på många andra ställen, framförallt när det gäller akut omhändertagande. När det gäller vårdavdelningar och annat fungerar det kanske inte lika väl som på andra ställen.

- Det fascinerande med Bellevue, detta hårt slitna och överutnyttjade sjukhus, med en otroligt hög belastning av väldigt vårdkrävande patienter, hemlösa, knarkare och svåra olycksfall är att sjukvården fungerar otroligt väl, anser Staffan Wåhlander.

Text: KENNETH KARLSSON
Foto: PATRICK PERSSON