När Staffan Eklöf började som ambulanssjukv årdare i Örebro 1971 hade han ingen som helst erfarenhet eller utbildning. Att köra ambulans var ett transportyrke. I dag är kraven helt annorlunda. En sjuksköterska följer alltid med och ambulanssjukv årdaren m åste ha minst undersköterskekompetens.
- Det är en dramatisk skillnad, säger Staffan.

Han har jobbat över 25 år inom ambulanssjukv ården i landstingets tjänst. Att Staffan började i ambulanssjukv ården var närmast en tillfällighet. Och till stor del handbollens förtjänst. Staffan, som är fr ån Lysekil, värvades som 18- åring till Örebroklubben Start och i samband med det erbjöds han jobb vid brandk åren. P å den tiden var ambulanssjukv ården organiserad som en del av brandförsvaret. Först 1976 överfördes hela organisationen till landstinget.
- Jag var helt skräckslagen när jag fattade vad det var jag skulle göra. Jag trodde ju att jag skulle jobba som brandman, berättar Staffan.

Fysisk styrka var viktigaste egenskapen och för att bli godkänd förare fick Staffan visa att han orkade bära en brandman p å ryggen fyra v åningar.

Vad är d å den största skillnaden p å v ården i dag och för 25 år sedan?
- Tekniken i ambulanserna har förbättrats enormt. Särskilt för hjärtpatienter. Nu när vi kan sända EKG fr ån ambulansen direkt till hjärt-IVA blir patienterna omhändertagna p å rätt sätt betydligt snabbare. I en del fall tar det bara en och en halv timma tills patienterna behandlats med ballongsprängning.

För Staffan har jobbet i akutsjukv ården varit spännande och omväxlande. Han har trivts oerhört bra och särskilt d å med kamratskapen. Staffan, som börjar närma sig de femtio, hoppas att han ska f å varva ner jourtjänstgöringen och jobba enbart med patienttransporter dagtid.
- Det sliter oerhört p å kroppen att hoppa upp och ner ur slafen. Att inte f å sova blir allt sv årare med åldern, säger han till Nerikes Allehanda.

Peter Jonasson