GÖTEBORG (A/F) den 2 september -98
Flisa-konferensens dag 2 ägnades huvudsakligen åt trombolys.

Intressanta resultat visades fr ån Riks-HIA. Värdet av trombolys i den akuta hjärtinfarktv ården är ju oomtvistligt mycket stort. Diskussionen i sjukhusmiljön rör snarare vilka preparat, som skall användas när och när trombolys skall kompletteras med andra metoder (ballongvidgning, andra farmaka)

Tidsfördröjningen redovisades som det stora problemet. Men de allra viktigaste fördröjningsfaktorerna ligger dels hos patienten själv, dels i sjukhusens interna organsiation. I delar av landet är ambulansinsatsen en betydande del av fördröjningen om trombolys sker först p å sjukhuset. I andra delar av landet är ambulansinsatsen tidsmässigt en mycket marginell del av fördröjningen.

EKG-överföring och annan telemedicin redovisades som i dag snarast nödvändiga metoder. EKG-överföringen leder dessutom sekundärt till andra ordinationer som förutsätts värdefulla för patienten!

Flera sjukv årdsomr åden redovisade hur man byggt upp sina organisationer med trombolys och hur man löst praktiska och formella problem. Organisationerna bygger s åväl p å trombolys i händerna p å icke legitimerad personal (efter konsultation/ordination) och p å trombolys utförd av legitimerad personal. Trombolys startas s åväl i ambulanssjukv ården som p å v årdcentral för att vinna tid.

Förvisso rapporterades mycket f å problem och biverkningar.

Debatten förvirrades även denna dag av slutsatsen om vikten att införa trombolys prehospitalt. Trots att flera omfattande vetenskapliga studier om trombolys prehospitalt presenterades, p åvisades mycket begränsade vinster för patienten ­ just av trombolys insatt prehospitalt. Likväl förmodade man att trombolys prehospitalt änd å är värdefull bl a därför att de som f år trombolys i studierna förutsätts vara de allra sjukaste patienterna där det är sv årt att bevisa positiva effekter (!).

Presenterade svenska resultat visade även det självklara förh ållandet att det tar tid att starta trombolys prehospitalt inklusive EKG-sändning, bedömning och ordination.

Men även det självklara förh ållandet att trombolys insatt prehospitalt kan komma patienten tillgodo avsevärt tidigare än om den startas först p å sjukhus. M ånga sjukhus har nämligen helt oacceptabelt l ånga tidsförluster innan behandlingen kommer ig ång.

Referenten konstaterar att betydelsen av trombolys generellt prehospitalt i debatten tidigare nog uppfattats som betydligt större än vad konferensen presenterade underlag för. Det verkar högst troligt att trombolys är av värde, om gängse kriterier är uppfyllda, vid längre transporttider. Men kanske är transporttiderna i stor del av landet s å korta att i första hand organisationen inne p å sjukhuset skall förbättras? Var g år den nedre tidsgränsen där de sm å riskerna änd å blir större än vinsterna för patienten? Och som motiverar att icke legitimerad personal skall hantera läkemedel?

Däremot l åter det helt övertygande att telemedicin, informationsutbyte och dialog kan förbättre läget för patienten. Transporten kan g å direkt till HIA eller Angiolab (för ballongvidgning) utan tidsförlust. Eller trombolysbehandlingen kan starta direkt p å Akutmottagningen ­ och inte först när patienten kommer till HIA!

Greger Nilsson presenterade intressanta fakta hur man p å Sahlgrenska kraftigt reducerat "�väntetiderna"� p å Akutmottagningen genom att specialutbilda sjuksköterskor och "�l åta"� läkaren träffa patienten först p å HIA.

Eftermiddagen presenterade i övrigt det utbildningsprogram för tidigt omhändertagande av dessa patienter, vilket framtagits av Cardiologföreningen och FLISA gemensamt med bist ånd av b åde Allmänmedicinska och Invärtesmedicinska specialistföreningarna. Bror G årdelöf tonade i presentationen ned användningen av detta program för utbildning av ej legitimerad personal. Däremot avsett för nyanställda sjuksköterskor i ambulanssjukv ården och för personal i hjärtsjukv ården inne p å sjukhuset! Men Cardiologföreningen hade ocks å betonat synsättet att trombolytisk behandling inte kräver sjuksköterskekompetens!

Eftermiddagen avslutades åter en g ång med animerad diskussion om främst vilka kompetensniv åer som krävs i ambulanssjukv ården och hur vi skall n å dit. N ågra nya argument framfördes knappast med undantag av Björn-Ove Suserud, som hänvisade till sin doktorsavhandling om sjuksköterskans roll i prehospital sjukv ård.

Men p å kvällen fick referenten och övriga deltagare se n ågot nytt! Joe Laberos show. Fantastiskt framförande och stort underh ållningsvärde!