Det gäller dels den alltför l åga kompetensen hos ambulanspersonalen, och dels trögheten när det gäller att satsa p å ambulanshelikoptrar. Ett stort problem är även skillnaderna vad gäller former och inneh åll i ambulanssjukv ården mellan olika landsting, som gör att dödsfall och skador varierar inom landet. Vägverket rekommenderar bland annat en rikstäckande ambulanshelikopterorganisation och att Socialstyrelsen utarbetar riktlinjer för insatstider för ambulanssjukv ården samt lägsta medicinska kompetens för tjänstgöring i akutambulans.

Beträffande kompetensen konstaterar utredningen att b åde när det gäller behandling av sv åra trauman och vid diagnostik och behandling av allvarliga sjukdomar (t ex p åbörja trombolysbehandling i ambulans) är det nödvändigt att ambulanspersonal har en tillräcklig medicinsk kunskap, dvs lägst sjuksköterskeutbildning.

Utredningen utg år fr ån tv å centrala begrepp som ofta har stor betydelse för utg ången av en skada: tid och kompetens. Förslaget skall bearbetas av departementet inför en aviserad proposition om trafiksäkerheten under v åren 1997.

I utredningen sammanfattas följande:

Enligt officiell statistik skadas varje år cirka 20 000 personer i trafiken, varav 4 000 sv årt. Av de cirka 600 personer som omkommer till följd av trafikskador, avlider cirka tv å tredjedelar p å olycksplatsen. Sverige har en högre andel dödsfall utanför sjukhus än andra länder i Västvärlden.

Ett flertal internationella studier har visat att tiden mellan olyckan och den första adekvata v årdinsatsen kan vara avgörande för överlevnad och graden av hälsoförluster. Resultatet är s åledes beroende av insatstiden men ocks å av kvaliteten i omhändertagandet. Kompetenta åtgärder tidigt i förloppet är ofta avgörande för utg ången av skadan.

Omhändertagande och behandling av trafikskadade är ett komplicerat samspel mellan m ånga delar i en l ång behandlingskedja. Medtrafikanternas kunskaper i första hjälpen, alarmeringsförfarande, medicinsk kompetens hos den sjukv årdspersonal som kommer till olycksplatsen samt val av transportmedel är faktorer som kan ha avgörande betydelse.

I Sverige saknas i dagsläget fastställda minimikrav vad gäller insatstider för ambulansfordon. Kompetensen hos den personal som omhändertar den skadade p å olycksplatsen har förbättrats, men varierar fortfarande fr ån sju veckors sjukv årdsutbildning till läkare med specialistkompetens. Resultatet av en kartläggning som Socialstyrelsen gjort avseende ambulanssjukv ården i Sverige, visar en mycket stor spridning s åväl vad gäller former för som inneh åll i verksamheten.

Det är mycket som talar för att en effektivisering av räddnings- och akutv årdsinsatserna skulle kunna bidra till att reducera antalet dödade i trafiken. De största nyttoeffekterna ligger dock i att behovet av sjukhusv ård minskas och att invalidiserande resttillst ånd reduceras eller undviks helt.

Utredningens förslag omfattar därför bland annat följande:

• att medborgarnas kunskaper i första hjälpen förbättras, bl a genom skärpta krav p å utbildning i skolorna och genom att första hjälpen utbildning blir obligatorisk i körkortsutbildningen samt en förutsättning för att erh ålla yrkesförarebevis.

• att Socialstyrelsen utarbetar riktlinjer för insatstider för ambulanssjukv ården samt lägsta medicinska kompetens för tjänstgöring i akutambulans.

• att landets ambulanssjukv ård kompletteras och förstärks med 14 dygns- och läkarbemannade baser med ambulanshelikopter och läkarbil. Baserna skall ha en enhetlig standard vad gäller koncept, rutiner, personal och utrustning.

• att staten har det rikstäckande ansvaret för de 14 baserna samt att ansvaret för driften skall ligga hos SOS Alarm.