<<<<<<<< Detta är arkivmaterial >>>>>>>> |
Socialstyrelsen kritiserar SOS Alarm
I SoS-rapport 1997:3 "Larmoperatörer med sjukvårdsuppgifter" framför Socialstyrelsen förslag på en rad förändringar och ställer ökade krav på verksamheten vid landets larmcentraler. I korthet innebär förändringarna att det medicinska ledningsansvaret klarläggs och tydliggörs, att arbetsuppgifter, ledning, instruktioner och rutiner definieras så att man integrerar larmfunktion och ambulanssjukvård. Minst en person med lägst sjuksköterskekompetens bör finnas på centralen eller omedelbart tillgänglig i varje pass. Problemen med nuvarande larmsystem är många. Det saknas tydligt angivna mål och den sjukvårdsrelaterade verksamheten är dåligt definierad. Brist på specialkunskaper och mångfaldiga arbetsuppgifter ställer mycket stora krav på SOS-operatören. Parallella och samtidiga arbetsmoment förekommer, liksom starkt ojämn belastning. Förhållanden då stressen kan öka och säkerheten i de medicinska bedömningarna och åtgärderna äventyras. De medicinska kraven och ansvarsförhållanden är i många fall inte klart uttalade. Ansvarsförhållandena för medicinska frågor är oklara eller ibland helt oreglerade. Endast en (1) sjukvårdshuvudman har utfärdat skriftliga instruktioner för prioritering och rådgivning. Dokumentationen av larm och vidtagna åtgärder är bristfällig från medicinsk synpunkt och organiserad uppföljning av enskilda ärenden saknas helt. Inga krav har ställts på medicinska detaljuppgifter vid enskild ambulanstransport och kunskaperna är otillräckliga om vilka uppgifter som är viktigast för handläggning av ärendena. Det ställs inga krav på medicinska kunskaper vid anställning. Central utbildningsplan och definierad målbeskrivning för internutbildningens långsiktiga inriktning saknas. Allmänt accepterade och etablerade metoder för kvalitetssäkring och kvalitetsutveckling saknas, men håller på att utvecklas inom SOS-Alarm. Förslag till förändringar Den medicinska kompetensen vid prioritering/utlarmning behöver förbättras och måste anpassas till de nya krav som ställs. Tydliga mål krävs liksom klara och entydiga instruktioner i enlighet med avtal med respektive sjukvårdshuvudman. Dessutom krävs ett symtombaserat beslutsstödssystem. Informationskedjan bör utvecklas parallellt med vårdkedjan. Relevanta data, insamlade av larmoperatören, bör sammanställas med undersökningsresultat, mätvärden, bedömningar och behandlingar gjorda av ambulanssjukvårdare (eller sjukvårdsgrupp) och överföras automatiskt till sjukhus och /eller medicinsk rådgivare. Direkt koppling behövs till ambulansverksamhetens administrativa datasystem. Den primära bedömningen om ett inkommande samtal från en hjälpsökande skall hanteras som ett ambulansärende eller inte, innebär att operatören gör en medicinsk bedömning. Beslutet måste dokumenteras. Att dokumentera prioriteringar och medicinska råd enligt speciellt utarbetad modell är betydelsefullt. Detta möjliggör kvalitetsuppföljning av larmoperatörens sätt att lösa sjukvårdsuppgifterna. Kvalitetssäkringen och lagstiftningen kring den, kräver att mål för larmverksamheten inom ambulanssjukvården definieras av den huvudman som upphandlar tjänsten. Ambulansforum undersöker möjligheten att publicera rapporten i sin helhet. |
<<<<<<<< Detta är arkivmaterial >>>>>>>> |
|