TRELLEBORG (A/F) den 15 augusti 2002

Den 29/8 2002 beslutade Socialstyrelsens regionala tillsynsenhet i Malmö att inte vidtaga n ågon åtgärd med anledning av kvinnans anmälan. Socialstyrelsen bedömer att patienten i samband med förflyttningen till ambulansen erh ållit adekvat hälso- och sjukv ård. Inte heller i övrigt finns det stöd för kritik av v ården.

Redaktionen

I januari 2002 kom tv å stycken ambulansmän fr ån Trelleborgs ambulans och hämtade min man som var medvetslös.

D å ambulansmännen sa att det ej gick att använda b år - s å lyfte de min man under armar och i fötterna och släpade honom tv å trappor ned. Trots att min man var medvetslös s å stönade han av smärta.

Min man var s å sjuk att vid minsta beröring s å gjorde det ont. Han hade cancer i hela kroppen.

Nu undrar jag om det är rätt att hantera en döende person p å detta sätt? (Dessutom är trapphallen ovanligt bred för att vara ett hyreshus).

Det är en skam att det f år g å till p å detta sätt. Man kan flyga till m ånen men det finns tydligen inget värdigt och smärtfritt sätt att i Trelleborg föra en människa till sin sista vila. Min man dog 4 timmar senare.

Kristina Thege Heimbrant

Ambulanspersonalen svarar

Klockan 03.47 den 27 januari 2002 f år vi en transport, prio 3, med utlarmningsorsaken d åligt allmäntillst ånd. Under färden till patientens bostad blir vi uppringda av SOS som informerar oss att patienten har en l ångt g ången cancer och befinner sig i livets slutskede. Patienten skulle därför transporteras fr ån bostaden till Mimershus i Trelleborg. P å grund av att patientens tillst ånd och med hänsyn till anhöriga arbetade vi lugnt och sansat för att omhändertagandet skulle bli s å värdigt som möjligt.

Patienten befinner sig p å andra v åningen och trappuppg ången har ett högt räcke som gör att b åren visserligen gick att f å upp, men inte ned med patient p å. För att komma till patientens rum längst in i lägenheten fick man passera en tr ång korridor som vi inte hade kunnat vrida in b åren i. Dessutom l åg patienten längst in i rummet, som var för tr ångt för en b år.

Patienten vi möter är en man med l ångt g ången cancer i det terminala stadiet. Han l åg i sängen och var d åligt kontaktbar. Trots att han var tärd av cancer, var han en l ång och välväxt man.

B åren placerades p å första avsatsen i trapphuset. V åran bedömning var att tillgänglig b år ej gick att använda p å ett tillfredsställande sätt i patientens bostad. För att f å ner patienten till b åren p å ett snabbt och för patienten smidigt sätt var det enda alternativet att bära ned honom. Vi funderade p å att placera patienten p å en stol för att sedan bära ned honom p å denna, men eftersom han var s å svag var risken mycket stor att vi tappat honom om vi använt oss av denna lyftmetod, d å det kräver en viss medverkan av patienten. Därför bar vi ned honom med hjälp av en vedertagen och väl beprövad teknik som g år ut p å att en man, placerad bakom patienten med sin egen bröstkorg mot patientens rygg, fattar tag i patientens korslagda armar/handleder och den andre tar ett livtag runt patientens knäveck. Tillsammans lyfter man upp patienten och utför förflyttningen.

Denna lyftteknik underlättas om patienten klarar av att h ålla in sina armar och p å s å vis stabilisera lyftet. I detta fall klarade inte patienten av detta pga. sitt tillst ånd och vi var därför tvungna att sätta ned honom n ågon meter innan vi var framme vid b åren.