STOCKHOLM (A/F) den 3 maj 2001
Trots en oerhört sv år situation, med skräckslagna och m ånga sv årt skadade ungdomar utanför och inne i byggnaden, gjorde den personal som först kom till platsen ett mycket bra arbete. Överhuvudtaget flöt räddnings- och sjukv årdarbetet bra med tanke p å omständigheterna och omfattningen av olyckan - men det finns detaljer som kunde fungerat bättre. Det visar en rapport om branden p å Hisingen i Göteborg, som Socialstyrelsen nu presenterar.

Branden i Makedoniska föreningens lokaler p å Hisingen i Göteborg bröt ut sent p å kvällen den 29 oktober 1998. Synen som mötte den första räddningspersonalen som kom till platsen var kaotisk. Fortfarande var en stor mängd ungdomar kvar inne i den brinnande byggnaden. Utanför fanns förvirrade, skräckslagna och m ånga skadade ungdomar. Räddningsarbetet blev oerhört intensivt och dramatiskt.

Omkring 390 ungdomar, ett stort antal med invandrarbakgrund, befann sig i byggnaden när branden började. 63 ungdomar miste livet. Totalt kom 213 ungdomar att transporteras till sjukhus. Etthundrafemtio av dem blev inlagda p å sjukhusen i Göteborgsregionen. Sjukv ården och hela samhället ställdes p å stora prov.

Socialstyrelsen har l åtit studera denna olycka genom Katastrofmedicinska organisationskommittén - Kamedo. Rapporten "Brandkatastrofen i Göteborg natten 29-30 oktober 1998" är nu klar. Den visar bland annat att ambulans- och sjukv årdspersonal gjorde ett mycket gott arbete vid omhändertagandet av de skadade i den ytterst sv åra situationen.

Inledningsvis var sjukv årdsresurserna i underkant för det stora antalet skadade - det var sv årt att klara av att utföra adekvat sjukv ård, prioritering av skadade och transporter till sjukhus. Därför uppstod tidigt en kaotisk situation. Med tanke p å förutsättningarna var detta n ågot som sannolikt inte kunde undvikas.

Rapporten inneh åller flera exempel p å saker som kunde fungerat bättre. Bland annat sl ås det i rapporten fast att instruktionerna till sjukv ården om larmning av sjukv årdgrupper och ledningsläkare m åste ha hög prioritet och att rutinerna behöver förbättras.
- Det är väsentligt att snabbt kunna skicka ut en eller flera sjukv årdsgrupper till ett skadeomr åde. Det är även viktigt att man snabbt kan skicka ut en person utbildad för ledning av sjukv årdsinsatser inom skadeomr ådet. Vi p åpekar ocks å att beredskapshöjning aldrig utlöstes p å de större sjukhusen, n ågot som borde ha gjorts. Tanken p å eventuella ekonomiska konsekvenser f år inte hindra utlösande av beredskapshöjning, säger Per Kulling, huvudredaktör för rapporten och chef för Socialstyrelsens enhet för katastrof- och beredskapsplanering.

När inte resurserna är tillräckliga är det räddnings- och sjukv årdspersonalens uppgift att prioritera dem som har störst möjlighet att klara sig och där livräddning, med tanke p å förutsättningarna, är mest meningsfullt. Det här är mycket sv åra bedömningar som ibland m åste göras väldigt snabbt.

Ett exempel är att personer som har hjärtstopp vid evakueringen fr ån en brinnande lokal och som företer tydliga tecken p å exponering för cyanid och kolmonoxid (sot i andningsvägarna), sannolikt har utsatts för dödliga koncentrationer av en eller b åda av dessa gaser. Utsikterna till en framg ångsrik hjärt-lungräddning m åste bedömas som mycket sm å och i en masskadesituation bör personer med bibeh ållen cirkulation prioriteras. Exakt s å var situationen i samband med branden p å Hisingen.
- Det här visar p å vikten av kunskap i prioritering i samband med större olyckor och katastrofer. Det här är inga lätta beslut att fatta för den enskilde. Vi har i rapporten exempel p å hur räddningspersonal i efterhand grubblat mycket p å just det - "fattade jag verkligen rätt beslut, tog jag hand om den som verkligen behövde mig mest?", säger Per Kulling.

Fr ågan om prioriteringar ställdes p å sin spets när personal emellan åt utsattes för hot och även v åld. Det var anhöriga och kamrater till skadade som krävde hjälp. I n ågot fall tvingades en läkare fortsätta med livräddning i uppemot tio minuter, trots att det var uppenbart att den skadade mist livet.
- Det är lätt att leva sig in i situationen när en anhörig eller en nära släkting ligger sv årt skadad och sjukv årdspersonalen helt enkelt inte hinner med alla. Vi hade säkert alla agerat för att försöka f å hjälp s å fort som möjligt. Självklart kan vi dock aldrig acceptera att ambulans- och sjukv årdspersonal hotas eller utsätts för v åld. Den som har ledningsansvaret för sjukv ården inom skadeomr ådet har som en av sina huvuduppgifter att se till att egen personal inte skadas under räddningsarbetet. Samtidigt kan vi konstatera att det p å plats fanns m ånga ungdomar och anhöriga som gjorde betydande insatser i räddningsarbetet, säger Per Kulling.

N ågra andra slutsatser fr ån Kamedo- rapporten:

Det är viktigt att upprätta en uppsamlingsplats för skadade, men det kan först göras efter det att tillräckligt med personal och materiella resurser finns p å plats.
Läkare i jourbilar bör vara förtrogna med den medicinska katastroforganisationen och hur sjukv årdsarbete inom ett skadeomr åde är organiserat.
Den m ångkulturella sammansättningen av de drabbade och deras tillhörighet till olika trossamfund ställde nya krav, n ågot som m åste tas hänsyn till i framtiden.
Sjukhusens säkerhetsavdelningar bör planera för hur man skall hantera en omfattande tillströmning av anhöriga i samband med stora olyckor och katastrofer. Det finns ocks å anledning att överväga om det generella förbudet mot användande av mobiltelefoner inne p å de flesta av v åra sjukhus skall vara kvar, eller om förbudet kan begränsas till intensivv årdsavdelningar och andra teknikintensiva avdelningar.
Ledningsorganisationen m åste vara väl förtrogen med de regler som gäller sekretess. Detta gäller b åde regler som är till för att skydda den personliga integriteten och s ådana regler som i vissa lägen medger att sekretessen kan brytas. Det är viktigt att det i akuta situationer finns juridisk kompetens tillgänglig för korrekta bedömningar.
Det är viktigt att journalister och fotografer utbildas i katastrofjournalistik och katastrofpsykologi redan under journalistutbildningarna.
Kamedo-rapporten "Brandkatastrofen i Göteborg natten 29-30 oktober 1998" finns att läsa i sammanfattning och fulltext p å Socialstyrelsens webbplats, www.sos.se

Peter Jonasson

Fakta om Kamedo:

Katastrofmedicinska organisationskommittén - Kamedo har funnits sedan 1963. Den startade sin verksamhet inom ramen för Försvarsmedicinska forskningsdelegationen. år 1974 överfördes Kamedo till Försvarets Forskningsanstalt (FOA). Sedan 1988 är Kamedo knuten till enheten för katastrof- och beredskapsplanering (tidigare Beredskapsenheten) vid Socialstyrelsen.

Kamedos huvudsakliga uppgift är att studera de medicinska och sociala konsekvenserna av katastrofer som inträffar i hela världen genom insamling av relevant information. Detta sker bland annat genom att läkare och andra kontaktas och intervjuas p å kollegial basis samt att rapporter och andra publikationer studeras. Den information som erh ålles används endast i vetenskapligt syfte främst med avsikt att söka utvinna erfarenheter av den verksamhet som bedrivits som sedan kan användas för att förbättra beredskapen inför kommande olyckor/katastrofer. Det är främst fyra omr åden som studeras: medicinska, psykologiska, organisatoriska och sociala aspekter p å katastrofer. Resultatet av studierna publiceras i Kamedo-rapporter.

Bland tidigare publikationer fr ån Kamedo kan nämnas: