GÖTEBORG (GP/A/F) den 2 april 2001
Fr ån och med hösten 2005 m åste en sjuksköterska eller en läkare finnas med i
ambulans om läkemedel ska kunna ges. Detta kommer att öka sv årigheterna sjukv ården har när det gäller tillg ången p å anestesi- och intensivv årdspersonal, skriver landstingsöverläkare Christer Enkvist, Västra Götaland, och professor Lars Werkö, SBU, i en debattartikel i söndagens nummer av Göteborgs-Posten.

Riktar kritik mot Socialstyrelsen
- Socialstyrelsen har utan större utredningar beslutat att den som inom ambulanssjukv ården skall administrera läkemedel fr ån oktober 2005 m åste vara legitimerad. Detta innebär att antingen en sjuksköterska eller en läkare m åste finnas i varje ambulans där patienten f år ett läkemedel. Vilka konsekvenser detta f år för tillg ången p å personal inom sjukhusens anestesi- och intensivv årdskliniker har Socialstyrelsen inte utrett, skriver Enkvist och Werkö.

Socialstyrelsen faller in i allmän trend
- Inte heller om man verkligen skall bedriva "v ård" i ambulanserna, vilka som skall göra det eller vilket vetenskapligt underlag som talar till denna v årds fördel. Tillsynsmyndigheten faller i stället in i den allmänna trend som r åder att se ambulanser som sjukhusets förlängda arm. Det är anmärkningsvärt att ett s å viktigt omr åde som omhändertagande av akuta sjuka eller skadade blivit förem ål för s å begränsad forskning och utredning. Vi ser det som ännu ett exempel p å den tröghet som b åde administratörer och forskningsfinansiärer visar när det gäller att stödja ur samhällssynpunkt viktiga omr åden, fortsätter Enkvist och Werkö.

Den bästa v ården bedrivs p å sjukhus
- Men teoretiska förslag kan motverka sitt syfte och rädda färre liv än man trott. Den bästa v ården bedrivs förvisso änd å p å sjukhus där anestesi- och intensivv årdsutbildade sjuksköterskor och läkare gör störst nytta, fortsätter Enkvist och Werkö.

Suseruds avhandling
- I en avhandling som B-O Suserud försvarade i Göteborg 1998 beskrivs utvecklingen av ambulanssjukv ården i Sverige, till exempel hur de rena transporterna övergick till behandling och hur utbildningen av personalen förändrades. Särskilda ambulansöverläkartjänster inrättades och dessa läkare delegerade sedan rätten att administrera läkemedel. Ytterligare ökade möjligheter till behandling i ambulanserna har sedan tillkommit genom den intensiva medicinska och tekniska utvecklingen. När sjukv ården emellertid sedan byggt p å dessa framsteg har det sällan skett efter vetenskapliga studier eller utredningar utan baserats p å enskilda entusiaster, säger Enkvist och Werkö, och tar ambulanshelikoptrar som ett exempel p å detta.
- Ett exempel p å detta är vissa politikers stora entusiasm över ambulanshelikoptrar som v årdens saliggörare.

Göteborgs-studien
- Vid den v årdpedagogiska institutionen inom medicinska fakulteten vid Göteborgs universitet bedriver en grupp under ledning av professor Britt Johansson och lektor Björn Sjöström studier i ämnet ambulanssjukv ård. Studierna utg år fr ån en pedagogisk forskningstradition som menar att hur man uppfattar ett fenomen har betydelse för vad man lär sig. Den egna erfarenheten av yrket dominerar ens kunskap. Avsikten med studierna är att försöka definiera den kompetens som fordras för dagens ambulanssjukv ård och i synnerhet i den svenska varianten. Sverige har nämligen en egen modell jämfört med övriga Europa, Nordamerika eller Australien där man utbildar, s å kallade paramedics, skriver Enkvist och Werkö.

Brist p å vetenskapligt underlag
- Man konstaterar att det r åder en s å gott som total brist p å vetenskapligt underlag för ambulansverksamheten och för olika former av sjukv ård p å olycksplats eller under transport. I en av de f å sammanställningar som finns visas dock i motsats till vad m ånga tror att den ökade tids åtg ång som administrering av vätska eller andra ingrepp kräver p å olycksplatsen snarare ökar än minskar risken för patienten. Det bästa sättet är istället snabbast möjliga transport till sjukhus, skriver Enkvist och Werkö.

Diagnos, beslut och åtgärder
- De göteborgska studierna visar ocks å att ambulanspersonalens, inklusive ambulansöverläkarnas, erfarenheter utgör en stabil grund av kunskap som hela ambulanssjukv ården skulle kunna använda för en rationell utveckling. Ambulanssjukv årdarna ger en bild av verksamheten samt personalens kunskaper och dagliga erfarenheter. Det övergripande kravet i den akuta situationen anser man vara att ställa diagnos, fatta beslut och utföra adekvata åtgärder. Det anses ocks å viktigt att kunna prata med sjuka och skadade p å ett medmänskligt sätt och visa ett gott omdöme och bemötande, skriver Enkvist och Werkö.

Överlag nöjda ambulansöverläkare
- Ambulansöverläkarna är överlag nöjda med ambulanssjukv årdarnas arbete. Grundkompetens för bemanningen anser man därför kunna sättas utifr ån denna grupp och en p åbyggnadsutbildning till legitimation vore ett satt att åstadkomma en speciell kompetens d å ambulanssjukv ård är en sak, sjukhusv ård en annan. Under alla omständigheter bör i organisationen byggas in hur förstärkning med läkare och specialkunniga sjuksköterskor skall ske när detta är av behovet p åkallat, skriver Enkvist och Werkö.

- Sammanfattningsvis, skriver Enkvist och Werkö, menar vi att studien fr ån Göteborgs universitet borde initiera vetenskapligt h ållbara undersökningar rörande det bästa sättet att ta om hand akuta sjukdoms- eller skadefall. Vidare att man p å allvar borde utreda möjligheten att vidareutbilda dagens ambulanssjukv årdare till nya befattningar eventuellt med legitimation. Socialstyrelsen borde slutligen överväga att ändra legitimationskraven fr ån 2005 som skulle späda p å de sv årigheter sjukv ården har när det gäller tillg ången p å anestesi- och intensivv årdspersonal.