STOCKHOLM (A/F) den 8 oktober 2000
Bildöverföring ­ ambulanssjukv ård och katastrofer

Vilket värde har bilden som verktyg för ambulanssjukv ården? De flesta mottagande läkare vill se hur patienten ser ut, är han p åverkad? Hur ser patientens vitala värden ut? M m. Modern hjärtsjukv ård bygger till stor del p å akut och modern informationsöverföring mellan ambulans/skadeplats/bostad och specialister p å akutsjukhuset.

Prehospitala patienter som f år prehospital trombolys motsvarar endast ca 5-10 procent, berättade Leif Svensson. Den stora gruppen är därför de patienter som har icke "ST-höjnings-EKG". Anamnes och EKG är fortfarande huvudmetoden för att finna ut högriskpatienter.

Akut stroke - varför behövs prio 1-omhändertagande? Och i s å fall varför?, Hans-Göran H årdemark. Stroke, eller, slaganfall, orsakas i ca 15 procent av hjärnblödning och i 85 procent av hjärninfarkt. Hjärnblödning som utöver förlamningssymtom ofta medför huvudvärk, kräkningar och p åverkat medvetande, har sedan länge uppfattats som ett akut tillst ånd som kräver snabbt omhändertagande. Vid hjärninfarkt är dock symtomen ofta mindre dramatiska och den drabbade dröjer med att söka hjälp. N ågon egentlig akutbehandling för att minska hjärnskadans omfattning har heller inte funnits. Detta har medfört att patienter att patienter med lindriga strokesymtom ofta bedömts ha l åg prioritet för ambulanstransport och lagts åt sidan p å akutmottagningar i väntan p å undersökning.

Under senare år har flera studier visat att propplösande behandling, trombolys, som visat sig vara framg ångsrikt för att minska dödligheten vid hjärtinfarkt, p åtagligt kan minska risken för framtida invaliditet vid hjärninfarkt. En förutsättning för ett gynnsamt resultat är att patienten behandlas inom 3-6 timmar efter insjuknandet. Datortomografi av hjärnan, framförallt för att utesluta hjärnblödning, m åste göras innan behandlingen kan p åbörjas och redan utvecklade tecken p å stor hjärninfarkt m åste ocks å uteslutas för att minska risken för den allvarligaste komplikationen, nämligen hjärnblödning.

Prehospital trombolys - erfarenheter och resultat fr ån en svensk ambulansstudie, Johan Herlitz.
Trombolysbehandling som ges före ankomst till sjukhus minskar dödligheten vid ST-höjningsinfarkt jämfört med om behandlingen startas p å sjukhus. M ålsättningen med studien var att under kontrollerade studier införa trombolytisk läkemedelsbehandling före ankomst till sjukhus i s åväl tätort som landsbygd. Totalt deltog ambulansorganisationer kopplade till sexton sjukhus i Sverige. 150 personer inkluderades och utfallet visade att det kvarst år en relativt l åg tidig mortalitet.

Christer Axelsson föreläste om en prehospital studie som just nu i samarbete med Södersjukhuset i Stockholm och Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg. Syftet med studien är att undersöka om ett enkelt blodprov i ambulansen kan vara till hjälp vid behandling och prioritering av patienter med bröstsmärta.

Bildkommunikation vid stora olyckor och katastrofer. Nytta - kostnader - tekniska lösningar, H åkan Lindberg. Vid olyckor och katastrofer finns ett behov av att överföra information fr ån skadeplats till ledningsplats, och fr ån skadeomr åde till ledningscentraler och akutsjukhus. Informationsöverföringen sker idag i huvudsak med hjälp av radio, telefon, telefax och Mobitex.

En projektgrupp med representanter fr ån SLL, RPS, SRV, räddningstjänsten och försvarsmakten har under 1999 studerat betydelsen av bildöverföring som komplement till annan informationsöverföring vid olyckor och katastrofer.

Projektet har vid ett antal övningar testat b åde avancerad satellitteknik och enklare GSM-teknik. Samtliga testade lösningar medger överföring av bild, men med skillnader avseende pris och kvalitet. Satellitöverföring ger en mycket hög bildkvalitet men tekniken är dyr och utrustningen är s å avancerad att den kräver specialkunskap. GSM-tekniken ger en lägre bildkvalitet men till en avsevärt lägre kostnad. Utrustningen är ocks å relativt lätt att använda. Sammanfattningsvis har projektet inte gett tillräckligt underlag för att kunna utvärdera hur tillg ången till bild p åverkar en stabs arbete vid olyckor och katastrofer.